Resor och veterinärsamtal
Nu var det ett tag sedan det uppdaterades, har varit en lite omtumlande period där det tyvärr varit ganska snålt med träning. Ibland har man mycket annat i privatlivet som gör att man tappar både humöret och gnistan för träningen.. Men vi kommer igen! Dynis har iallafall fått lära sig lite nya trick och vi håller på att lära in fler. Lite lydnadsträning har det också blivit men bara här hemma. Emma har varit på besök hos oss (alltid lika trevligt att ha dig här!!) och då fick hon äntligen filmerna från Dundras MH.. Usch så seg jag är! Förra helgen var vi dessutom iväg på lite äventyr, jag och Dynis!! :)
På lördagen ringde väckarklockan redan 06.00 och då blev det en ordentlig promenad med Dynis innan vi packade in oss tillsammans med alla sakerna i bilen. Jag som har Sveriges sämsta lokalsinne hade sån tur att jag fick låna en GPS. 35 mil skulle vi ta oss bort från Säffle, blir många ställen efter vägen man kan åka fel.. ;) Efter tre raster, en tankning och fyra mackor var vi äntligen framme i Sävsjö. Lite utanför Sävsjö bor nämligen Catherine med goldentjejerna Sarek, Troja och Saga och det var dom vi skulle hälsa på hos! Trots att jag och Catherine haft kontakt några månader innan var det väldigt nervöst att köra in där på gårdsplanen. Vad skulle hon egentligen tycka om den förvirrade matten med den tokglada Amstaffen?! Som tur var så tror jag att hon tyckte vi var helt okej.. ;) Vad skulle vi egentligen göra hemma hos Catherine då? Jo, hon skulle visa oss lite om apporteringen, jag skulle få bekanta mig med Sarek (och resten av hundarna såklart!) och så skulle jag se om där fanns någon liten tjej till mig.. Jag mejlade Catherine redan innan Sarek och Rastes "kärlekshelg" så det har varit en låååång väntan nu i höst! Skulle parningarna ta sig, skulle det födas några tikar, skulle jag gilla kullen/Catherine gilla mig som potentiell valpköpare? Behöver nog knappast säga att jag för några veckor sedan blev både lättad och överlycklig när hon ringde efter valpningen och berättade att det kommit hela sju små tikar. Då kom det några glädjetårar!
Första dagen ägnade vi åt valparna så jag fick lära känna dem ordentligt. Catherine hade tagit ut två tikar hon trodde skulle passa mig och sedan skulle jag få säga vad jag tyckte. Det behövde jag inte.. En av tikarna sprang direkt fram till mig med viftande svans och undersökte mig grundligt och pussades. Vilken härlig liten tjej! Efter en fika fick jag träffa hela kullen och då var det samma sak: den tiken sprang direkt fram till mig och skulle hälsa. Efter att ha tittat på valparna en stund, är så intressant att kunna studera en så stor kull, gjorde jag ungefär som pussljud för att locka lite på dem. Direkt var samma tik framme med viftande svans för att se vad vi skulle hitta på! :) Testade detta några gånger till senare och vem kom fram först om inte hon..? Så ja, man kan väl säga som så att det var hon som valde mig och inte tvärtom! ;) Hihi, vi skojade lite om att vi redan tränade inkallning: hon kom ju direkt fram. En störthärlig tjej iallafall som jag tror kommer passa mig perfekt!
Efter att ha fått umgåtts med valparna en stund bjöd Catherine på supergod mat, tack igen! Därefter blev det ännu mer hundprat innan vi flera timmar senare bröt upp och åkte mot vandrarhemmet. Var lite orolig för hur det skulle gå eftersom vi inte sovit på vandrarhem förut, men det gick över förväntan! Vi tog en ordentlig promenad före vi la oss och jag tror Dynis var lite trött av alla nya intryck för han somnade fort, skällde bara till en gång när en bil åkte förbi utanför. Trots att han egentligen inte får sova i sängen längre så fick han göra det den natten: både för att han och jag skulle känna oss trygga.. :)
På söndagsmorgonen tog vi oss en ordentlig promenad innan vi packade ihop alla sakerna och åkte tillbaka till Catherine och gänget. Vi begav oss nästan direkt till skogen där Catherine visade lite om apporteringen, både med fågel och dummy. Var jättekul att äntligen få se hur det går till, försökte suga in all information som en svamp, och jag är riktigt impad av hundarna. Att kunna växla så snabbt mellan passivitet och arbete, och att de dessutom kan sitta helt passiva medan de andra arbetar.. Det kräver en hel del, både av hund och förare! Var jättekul att du visade så mycket, tack än en gång! :)
Sedan blev det naturligtvis ännu mer valpmys och då kändes det ännu mer rätt med just den tiken: vilken liten pärla.. Efter fika och mer hundprat var det tyvärr dags att åka hemåt igen. Vid tio på kvällen svängde vi äntligen in framför huset hemma efter en långtråkig hemfärd och det var en trött hund med matte som klev innanför dörren.
Tack än en gång för allt, jättekul att vi fick komma en hel helg! :) Längtar som en tok nu tills vi får hämta hem prinsessan.. :)
Vill ni veta mer om kullen kan ni klicka här.
Bjuder på lite bilder från helgen, främst på vår nya familjemedlem. Tyvärr blev det mest sova-bilder, det var nämligen svårt att få bilder på dem i rörelse: antingen var det några röda streck eller också hann de springa ur bild. Haha, ett störtskönt gäng!! Men här har ni henne iallafall: Gyllene Mix Fixa Ferrari
Trött tjej har somnat i bia-bädden
Vakna då syrran!!
Lite bus
Lilltjejen undersöker Saga's (tror jag det var) matskål
Och kommande mattens band till kameran
Bus-tajm igen!!
Efter bus blir man hungrig!!
Och trött igen:
Två vackra tjejer: Saga och Sarek
Full fart in!! Farten var så hög så alla bilder blev suddiga.. ;)
De tre tjejerna (musketörerna): Sarek, Saga och Troja.
Nu har jag för en gångs skulle bjudit på ganska många bilder!! ;)
Under veckan som gått har jag jobbat och stått i, och på lunchen och kvällarna har vi ägnat oss åt godisletande, tricks-träning och massvis med bus på promenaderna. Dessutom har vi äntligen fått upp julpyntet! Hann inte med det före första advent, och på självaste första advent kom vi ju hem så sent, så under veckan åkte alla gardiner upp och tomarna och ljusstakarna plockades fram. Älskar julen, det är verkligen årets mysigaste högtid!
Vi hade väldigt kallt några dagar under veckan så min bagagelucka frös.. Det tyckte Dynis var perfekt, då fick man åka bil inne i bilen istället för där bak! ;) Han ser så stolt ut då, sitter som en kung och tittar ut. Men så har han ju också blivit kallad för kung Sune.. ;)
I fredags ringde veterinären, precis som avtalat. Tydligen hade de gjort fler tester på det blodet han lämnade första gången (var väl därför han lämnade så mycket då), allt för att försäkra sig om att det inte visat fel första resultatet. Tyvärr visade det precis samma sak nu så nu är vaccinet äntligen beställt och beräknas komma om fyra-fem veckor. Då ska jag och Dynis åka in till djursjukhuset och så ska jag få gå en liten "kurs".. Det är nämligen jag som ska ge de där sprutorna!! Jag som är spruträdd och allt, hahaha.. Jaja, det är bara att bita ihop och ta tag i det, nu måste jag ju. I början skall han få en i veckan, sedan en varannan vecka för att sedan minskas ner mer och mer. Pratade med en tjej på IF, mitt försäkringsbolag (som för övrigt varit helt outstanding!! både i samband med getingarna och allergierna), och de står för alla kostnader som det här medför. Vaccinet är ganska dyrt om jag förstått saken rätt och trots det betalar IF, trots att kortison finns som är mycket billigare. Jag hade givetvis betalat om inte försäkringsbolaget gjort det men det är skönt att veta att det funkar så smärtfritt med dom och att man bara kan ringa om man har fler utgifter eller har några frågor. Man har trots allt hört skräckhistorier om en del försäkringsbolag!! Frågade veterinären om vi kunde fortsätta med viltspår och det gick kanon, hon såg gärna att vi fortsatte med det eftersom han tycker det är så kul! :) Helst skulle vi använda oss av blod från vilt, men vi fick gärna testa blod från nöt och se om han blev sämre. Varför det ska vara från vilt är ju för att han troligtvis inte kommit i kontakt med det såpass mycket att han "kunnat" utveckla en allergi mot det. Frågade också om jag fick dryga ut maten med något, han är ju så oerhört hungrig!! Tydligen var det vanligt när de åt z/d och jag får i dagsläget inte ge honom något annat/mer.. Däremot fick jag tips om att z/d finns som burkmat också, och det kan jag använda som belöning! Skär i bitor, torkar en liten stund i ugnen och sedan fryser jag in det jag inte ska använda direkt: precis som med blodpuddingen. Kanon, då har vi något lite extra när vi ska träna! :)
Dynis och min lillasyster myste lite igår på vår filmkväll:
Ha det gott så länge!
Som ni förmodligen sett har jag lagt till Fixa i headern. Tyvärr hade jag ju inget sparat efter att jag fick virus på datorn, men jag hoppas jag lyckades få till den rätt okej ändå! Var lite pillande bara, men säg gärna till om det ser konstigt ut..
Liten uppdatering!
Både lördag och söndag åkte vi till "vår" skog och bara myste! Dynis fick bära lite fika i sin väska och så tog vi med träningsbollen. Han var sååå stolt när han fick hjälpa till att bära, lillskrutten! :) Såg färsk älgsk*t direkt utanför bilen på lördagen så Dynis fick ha på sig flexikopplet. Efter en stund kopplade jag loss honom, upptäckte inga älgar som tur var! ;) Stannade vid kalhygget och fikade, Dynis hade självklart med lite foder som han fick mumsa på, och sedan lekte vi en stund med bollen. Kastade ut den på kalhygget, väntade tills han tog kontakt och sedan fick han hämta den. Han var riktigt taggad första kastet, men sen kom han ihåg vad det var som gällde! Förra vintern busade vi ju mycket i snön med luddet (pappa skulle kasta några jackor och då fick jag pälsen som satt längst ut på huvan som leksak åt Dynis, och den kallar vi luddet) och precis samma övningar körde vi då. Nu ökade jag på svårigheten lite med att gå bort på vägen och kommenderade Dynis fot. Det var jobbigt för herrn, bollen drog riktigt mycket! ;) Några gånger till så trillade poletten ner även här och jag bröt när det gick som bäst. Sen var det bara bus, bus, bus med bollen innan vi fortsatte strosa vidare. Rätt som det är hoppar det ut två rådjur femtio meter längre fram, blev nog lika paffa både jag och Dynamit men jag fick iväg ett Hiiiiit!! Dynis vände direkt och kom till mig, då blev det massvis med belöning såklart!! :) Lördagen var det härligt väder så jag tror vi var ute i två-två och en halv timme, jättehärligt!! Söndagen var det ju regnigt så då fick det räcka med bara en timme.. ;) Otroligt härligt var det iallafall med en kravlös promenad utan att behöva tänka på klockan eller att vi skulle prestera något, vi njöt nog lika mycket båda två!
Igår var det dags för en tur till Granngården, nu var vi tvugna att ta itu med "mardrömmen".. Köpte kompostgaller som jag igår kväll satte upp för sovrumsdörren så Dynis numer inte kan komma in i sovrummet. Vill inte stänga ute honom genom att stänga dörren, han ska åtminstone kunna höra att han inte är ensam! Tror att jag var den som tyckte det var allra jobbigast för för mig har det inte blivit mycket sömn under natten, har varit väldigt lättväckt när jag inte haft skrutten bredvid mig.. Dynis då? Tja, han stod och grät tio-femton minuter vid gallret. Tvekade inför om jag skulle säga till honom eller inte: antingen skulle han ju då lyssna eller också skulle det bli värre när han visste att jag hörde honom. Orkade inte höra det till slut iaf så jag sa till honom att gå och lägga sig. Då vände han sig mot sin säng (den står ju precis vid dörrhålet till sovrummet) och bäddade där i många och låååånga minuter. Sen la han sig med en sådan där besviken suck och efter en halvtimme hörde jag att han snarkade sådär djupt. Märktes däremot att han var trött i morse, haha han är visserligen alltid morgontrött men imorse var det värre! ;) Jag pratar ganska mycket i sömnen så kan ju ha varit det han hört och därför vaknat till, trott att jag pratat med honom.. Ingen aning, men det kändes skönt att första natten utanför sovrummet gick såpass bra iaf! Är så jobbigt eftersom han inte förstår varför han numer är portad, är ju inte pga något han gjort utan för hans eget bästa.. Tänk om man kunde få fem minuter i månaden att få berätta för dem så de förstod!! Eftersom jag tänkte att det vore bättre att låta honom vara riktigt trött när han skulle sova "ensam" körde vi ett litet pass inomhus på kvällen. ;) Först tränade vi på några tricks jag försöker lära honom, sedan körde vi lite lydnad. Han hade lite sega lägganden så det la vi krut på, och så tränade vi lite platsliggning med "störning". Finns ju inte direkt mycket störning i mitt vardagsrum så jag kastade lite godis omkring honom, rullade bollen framför honom och la lite godis på nosen och tassarna. Jag ser verkligen hur mycket tryggare han är när han får ner huvudet i backen! Gör stor skillnad även om man inte kan tro det, han blir mycket mer avslappnad och har lättare för att fokusera på det han ska göra. Låter enkelt att "bara" ligga där i några minuter, men kryper det i kroppen så är det banne mig inte lätt.. ;)
Idag har vi varit och hälsat på hos min mormor och morfar, sedan hos Dynis mormor och morfar (dvs mina föräldrar). Min mamma fyller år idag så vi hade lite kalas för henne. :) Visade upp några trick som mamma inte sett än och hon är sååå stolt över barnbarnet! ;)
Fick äntligen hem papperen från veterinären idag också, tyvärr var det bara information om kvalsterallergin. Väldigt bra information däremot, även om det mesta var självklara grejer! Ska höra med henne om information om de andra, kan ju vara jag som missförstått och inte skulle få det per brev nu utan nästa gång vi åker in. Är ju trots allt inte så aktuellt nu under vintern, blir värre framåt våren..
Imorgon kommer Metso's ekonomichef på besök, ska bli kul samtidigt som det är lite nervöst. Har bara pratat med henne i telefon förut, hon sitter inte i Säffle, men det ska nog gå bra! :) Imorgon kväll ska vi gå ut och äta gott och är det nått jag är bra på så är det ju att äta, så vad kan gå fel?! ;)
Lite mobilbilder från skogspromenaderna:
Trött plump som somnat i mattes knä.. ;)
Ha det gott tills nästa gång!!
Besked..
Idag då.. Precis när jag skulle sätta på mig skorna och sticka hem på lunch ringde veterinären och meddelade provresultatet från blod och skrapproverna vi tog när vi var där förra veckan. Jag var så inställd på att allt skulle visa negativt att jag fick en rejäl chock när hon meddelade: allergisk mot kvalster, pollen, gräs.. Tror hon sa nått mer, nått annat med "gräs", men det hörde jag inte riktigt för då började tårarna komma och jag blev riktigt chockad. Vi pratade vidare lite och så sa hon at hon skulle skicka hem papper som jag ska få läsa igenom i lugn och ro, de borde komma imorgon. Hon förstod att det var jobbigt med ett sådant besked så nu ska jag få ta in det innan vi pratar igen och jag kan fråga alla frågor jag har. Fram tills nästa gång vi åker in ska vi fortsätta med två bad i veckan och så ska jag spraya på honom en spray jag hämtade ut idag (innehåller hydrokortison och hjälper till att ta bort klåda och infektioner, som kan uppkomma i huden eftersom han kliar sig så mycket). Dessutom ska han fortsätta med allergifodret och inte äta nått annat. Han har ju ingen konstaterad foderallergi men veterinären skulle inte bli förvånad sa hon om han led av det också. Är ju vanligt att de har det också i samband med andra allergier, "en olycka kommer sällan ensam".. Vet bad oss ta bort så mycket mattor som möjligt och så ska vi städa ofta, jag har redan kikat lite på dammsugare som kan vara aktuella. Har funderat på en ny ett tag nu så då är det lika bra att köpa en allergivänlig! Dessutom ska vi vädra och hänga ut täcken/filtar så ofta vi bara kan, speciellt nu när det blir kallt ute. Och så får herr D inte sova i sängen längre.. Hur nu det ska gå?! Han har sovit intill mig sedan han var åtta veckor, kommer bli tufft både för mig och honom..
Vet har nu beställt ett vaccin vi ska börja med och förhoppningsvis hjälper det så vi slipper kortison. Hon var inte särskilt positiv till kortison eftersom det ger så mycket biverkningar, och där håller jag med! Nu hoppas vi innerligt att vaccinet hjälper.. Hon ville dessutom ta mer prover, tror det var om just de allergierna han har och kolla mer specifikt kring dom, så det kommer det bli lite längre fram.
Min fina plump..
Klickerträning!
Oj så fort dagarna går!! Men jag tror jag fått tillbaka lite av blogglusten igen, tappade bort den någonstans efter vägen men har hittat tillbaka till den nu av någon konstig anledning.. Kanske för att jag vet att det är många som läser och vill veta vad vi hittar på, inte bara för att kunna prata skit utan för att de är intresserade! ;)
Dagarna går i en hiskelig fart iallafall och jag jobbar på inne på mitt lilla kontor. Tycker det är riktigt kul faktiskt, trivs som fisken i vattnet! Ett trevligt gäng runt omkring mig, en kaffeautomat bara några språng bort, massvis med skojigheter inplanerade innan jul och jag känner att jag fått kläm på det mesta som var nytt. Kan det bli så mycket bättre?! Nu börjar inbjudningarna inför årets alla julbord välla in och det gör ju inte saken sämre.. ;)
Klickerträning har vi ägnat oss åt senaste två dagarna, massvis med korta små pass! Så mycket att jag har lovat mig själv att INTE tränat något över huvud taget imorgon, då ska vi ha en vilodag.. Tyckte Dynis var lite trött förut när vi tränade och då kom jag på att det nog varit lite för mycket träning det senaste.. Förutom förra tisdagen, då vi var på djursjukhuset, har vi tränat varenda dag inför Emma's examination samtidigt som vi tränat vidare med andra saker. Så nu ska vi ha minst en vilodag innan vi gör något igen, men fy så svårt det kommer bli, det är ju så kul!! ;) Kanske att jag kan lägga ett viltspår och ta det på fredag..? ;)
Nåja, klickerträning körde vi både igår och idag! Flera minipass som sagt, har tagit tillfället i akt t.o.m på lunchen. Städade lite i skafferiet och hittade en pepparkaksburk som gått ut (hur nu det kunde hända med mig i huset?!) och då fick jag en ny grej att använda mig av! Äggkartongen bet han ju som sagt sönder, och hinken jag hade var lite för hög nu i början, så den burken var perfekt! Tänk, då är man nog lite hundnörd.. När man istället för att äckla sig över att man har utgången mat i skafferiet, ser möjligheterna med att använda burkarna i sin träning.. ;) Har en gammal kompis och hon är faktiskt värre! Hon kan ta med allt möjligt hon hittar på sina promenader: klädnypor, vantar, mössor osv och så använder hon det sen när hon tränar exempelvis uppletande. Liiiite för mycket för mig, men hon har ju åtminstone inte tappat bort något av värde om hundarna inte lyckas hitta det vid träningen sen! ;) Körde ett pass där jag som första gången klickade för alla beteenden han bjöd på. Sen tänkte jag att burken är ju perfekt när man ska träna fram- och bakdelskontroll så nu tränar vi på att få upp bägge framtassarna på burken, sen får vi gå vidare därifrån!! Märks att Dynis inte fått det där riktiga "tänket" än så nästa hund kommer definitivt bli inklickad redan som valp! ;) Är så kul, skulle kunna träna hur mycket som helst, men jag får som sagt lugna ner mig lite. Det kräver så mycket tankeverksamhet av honom att han är helt slut just nu. "Stackars" lillkillen, bäst att vi kryper ner under täcket och sover ett par timmar.. :)
Igår på lunchpromenaden.. Var tog all snön vägen?! (Ursäkta för dåliga mobilbilder)
Vilar lite på "mormor och morfars" köksmatta
Dynis är så trött han somnar sittandes vid köksbordet.. ;)
Idag är ingen vanlig dag.. GRATTIS vännen!!
Igår träffade vi Emma & Marcus på BHK här i stan där vi pratade igenom de sista detaljerna angående "uppvisningen" av Emma's projekt. Det var riktigt tråkigt väder och planerna är tyvärr inte speciellt väldränerade, så det var ett väldigt blött och lerigt gäng som åkte därifrån. Men kul hade vi iaf! ;) Måste säga att jag blev väldigt stolt över Dynis! Han fick nämligen springa och leka ihop med syrran Dundra, vilket de inte har fått gjort på vääääldigt länge. Ja, ett år är det iaf. Han har tyvärr inte någon speciell lekkompis så för honom är det verkligen julafton när han får leka!! Rätt vad det är kommer det ett rådjur nästan bredvid oss, och jag som aldrig tidigare fått chansen att träna inkallningar när det kommer rådjur och han är lös med någon annan hund.. Nu tror jag faktiskt inte han hann märka att det kom något rådjur, han hade full fokus på att busa med Dundra, men ändå! ;) Jag ropade, och han kom direkt! Då är man stolt som matte!! :) Vi träffar ju på rådjur ganska ofta, de brukar ju springa här ute på gräsmattan t.o.m var och varannan dag, men just det när han var ihop med någon annan hund, är ju så mycket lättare att de tar varandra som stöd och triggar igång varandra.. Då var det härligt att vara hundägare!! :)
Idag var det då dags för det där vi fasat över.. Dagen då vi med publik skulle visa upp vad vi lärt oss, och dagen då Emma skulle få sin dom.. EXAMINATIONEN!! (Behöver jag tillägga att det varit en nervös morgon här hemma..?)
Men fy f*n vilken bra dag det varit rent ut sagt!! :) Emmas presentation av mig och Dynamit var kanon, kände mig stolt när hon berättade precis så som jag skulle berättat om oss, samtidigt som det var både proffessionellt och lätt att hänga med. Väl ute på planen så glömde jag faktiskt bort publiken och kände mig riktigt säker i mig själv och vågade mycket mer, helt annorlunda mot när vi började med projektet!! Emma peppade mig och gav mig de råd jag behövde och det kändes säkert och tryggt att ha henne som stöd och tränare. Efter att vi var färdiga fick Dynis hoppa in i varma bilen igen och vi gick in för att höra vad de hade att säga om henne. Jag kan säga att jag är inte speciellt förvånad för Emma blev naturligtvis godkänd med femmor rakt igenom!! Jag blev så otroligt glad och lättad och kände att nu kunde vi åtminstone inte sabba något för henne, nu var det klart! ;) Är så himla glad för din skull gumman, du vet ju att vi kommer tillbaka till våren och då går vi kurs för dig! ;)
Efter att allt var klart för dagen packade vi in oss i bilen och åkte till McDonalds där vi avrundade med ett ordentligt mål mat och massvis med skratt. En perfekt dag! :) GRATTIS igen vännen, du är banne mig BÄST och du är verkligen värd detta! Dina framtida kursdeltagare kommer få det jäkligt bra och kommer vara såå nöjda!! :)
Här skulle det egentligen varit en bild på underbara Emma men eftersom alla bilder numera är raderade på datorn orkar jag inte leta fram någon på någon hemsida jag kan sno.. ;) Ni får snoka in på hennes hemsida istället! ;)
Nu ska jag och Dynamit fira med soffmys och en dålig film vi kan halvslumra till.. ;) På återseende!
Tiden går så fort!
Oj så fort tiden går!! Har försökt få ihop en uppdatering här flera gånger, men alltid är det något som kommit emellan. Mestadels att tröttheten kommit smygande faktiskt.. ;)
Dagarna just nu går åt till jobb, hundträning och väntan, tänk att julen ska kännas så långt bort!! ;) Vi har hunnit med en hel del sen sist även om jag nog minns knappt hälften.. Har ju börjat mitt nya jobb och det var en hektisk första vecka (blir alltid det veckan efter stoppet, iaf om den infaller i samband med månadsskiftet..) men just nu är jag extra nere på förrådet där jag hjälper till med inventering. Ett väldigt tråkigt arbete, men tjejen jag räknar ihop med är så rolig att det känns helt okej ändå. Gubbarna skrattar rätt gott åt oss ibland när vi sjunger med i låtarna på radion! ;) När jag är färdig ska jag däremot ta mig ett snack med chefen, nästa år vill jag inte bli överkörd igen så de placerar mig där nere utan att ens fråga, någon ordning får det allt va på herrn i rummet bredvid mitt! ;) Haha, har fått höra att jag redan har honom runt lillfingret.. ;) Imorgon är äntligen sista dagen och på måndag är jag tillbaka på kontoret och då ska det bli sååå skönt med sovmorgon till åtta! Om jag inte flexar och börjar lite senare förstås.. ;)
Hundträning har vi förstås ägnat oss åt! Jag och Dynis har tränat på våra läxor vi fått av Emma, och jag känner att vi utvecklats en hel del under de här veckorna, både jag och Emma. Hon är så duktig! :) Nu är det snart dags för "uppvisning" av vad vi lärt oss och jag hoppas det är okej att man darrar som ett asplöv när det är dags att entra planen.. ;)
I lördags var vi i Svanskog igen och samlades ett litet gäng! Det var jag och Dynis, Emma med Dundra & Lucky Luke, Sophia med Varja, Emilia med Nitro (en gudasöt liten valp!!), Angelica och tobias med Dante och så Heidi och Andreas med sina hundar. Några av oss la viltspår och de andra personspår, och under liggtiden var det meningen att jag och Emma skulle träna vidare med vårt lilla "projekt", nu hade vi ju verkligen störning i massor att utnyttja! Det gick.. åt skogen kan man väl säga!! Eftersom Emma nu blivit så duktig på att läsa av lilla mig såg hon direkt anledningen till varför jag hade en ofokuserad Dynamit i andra änden av kopplet: jag var så fruktansvärt spänd och nervös!! Hon sa nästan direkt att : "Linda, nu är du nervös, eller hur?" Inte konstigt att det inte går att träna då, stackars Dynis vet väl inte hur han ska bete sig när matten beter sig konstigt och är stel som en pinne!! Efter lite prat om varför jag var nervös och jätteenkla övningar där vi gick tillbaka flera steg i vår träning så släppte nervositeten och vi kunde ha kul igen! Då skötte sig Dynis som den stjärna han är (haha!!) och vi avslutade åtminstone lyckat.
Efter det gick vi upp till skogen och tog spåren. Eftersom Emma inte gått något viltspår tidigare fick jag låtsas vara kunnig och följde med när hon gick med LL. Vilken stjärna!! Personspår har han tydligen inte visat något större intresse för, men nu hade han inte ögon (eller näsa!) för annat än sitt arbete! Emma verkade toppennöjd, med all rätt. Perfekt för mig, nu kanske jag har något att lägga viltspår med! ;) Efter LL fick Emma följa med bakom mig och Dynis och även han gick klockrent: jag kunde låta honom sköta allt själv och han fixade det kanon! Vinklarna tog han bra och han jobbade på jättefint när han en gång tappade bort spåret, han arbetade sig snabbt tillbaka och hittade det igen. Tänk att det kan vara så kul med en så "enkel" aktivering för hundarna! :)
Dundra fick ett jättekort, hon har heller aldrig spårat vilt tidigare, och där följde jag inte med. Men det lilla jag såg var det en helt annan hund än vid personspåren och hon var noggrann och duktig och verkade tycka det var jättespännande! :) Haha, en lite rolig grej var när de gått klart spåret som var det sista för dagen.. Emma hade lite bråttom för hon skulle iväg så vi försökte skynda oss och packa ihop, och då skulle Emma kasta klöven till mig och Dynis. Dynis stod och tittade mot henne och Dundra (där var ju den smaskiga klöven!!) och både jag och Emma trodde nog att han skulle se när hon kastade, men inte då.. Hon hivade iväg den och träffade naturligtvis rätt i huvudet på stackars Dynis!! Haha, jag och Emma kunde inte låta bli att hålla oss för skratt även om det naturligtvis var synd om Dynamit som inte kunde förstå vad han gjort för fel när han fick en liten klöv rätt i huvudet. Det var tur det var en från rådjur och inte en från älg!! ;) Han verkade däremot inte ha några men utan tog gärna klöven i munnen några sekunder senare. Stackaren, en matte som bara skrattar när han får ont.. Men det såg så himla lustigt ut eftersom han var så fokuserad på klöven och ändå inte ser när hon kastar den precis framför honom.. ;) En kanondag spårmässigt sett iaf, definitivt något vi ska satsa ännu mer på framåt våren!!
Annars har vi kört mycket pass här hemma som sagt. Var så himla nöjd häromdagen efter ett pass på långpromenaden att jag var tvungen att ringa vår coach och tala om hur nöjd jag var. Det är så härligt när man känner att de där småbitarna man haft "problem" med äntligen börjar släppa!! Nu ska jag jobba vidare med tipsen vi fått och jag ska fortsätta att försöka vara den där roliga men bestämda förare som jag har börjat bli så mycket bättre på att vara! ;)
Lite klickerträning har vi hunnit med också! Såg ett tips på en blogg på hur man kan träna upp hundens tänkande, alltså att den ska tänka själv och bjuda på nya beteenden. Får väl erkänna att första gången gick inte så bra.. Använde mig av en tom äggkartong men Dynis har tidigare fått leka med just tomma kartonger så för honom var det ju en belöning att ta sönder kartongen!! Inte riktigt min tanke.. ;) Dagen efter testade jag med en liten, liten hink istället och då gick det genast mycket bättre. Ska ta fram den ikväll igen så får vi se om han kommer ihåg något sen sist, förhoppningsvis blir han bättre och bättre på att självmant bjuda på beteenden! :)
I tisdags var det dags för sjukhus-besök igen. Vi hade tid hos Djursjukhuset i Karlstad, och jag säger då det.. Hädenefter ska jag alltid åka dit, vilket suveränt bemötande vi fått hittills! De är trevliga och jättehärliga mot Dynis och försöker besvara alla konstiga frågor jag har. Dessutom är Dynis så otroligt glad när han åker dit och skulle nog springa in i undersökningsrummet om han bara fick; där får man ju träffa massa goa människor!! I tisdags fick han lugnande, nått han bara fått en gång tidigare, och jämför jag mot sist (som var här i Säffle när han skadade sin tass) så var den här gången helt annorlunda. Förra gången blev jag nästan påstressad att få min hund att somna och blev ombedd att gå en promenad så det skulle verka fortare. Tro tusan det att hunden inte kan koppla av när de fixar med en sövd katt på bordet bredvid, klart han var nyfiken!! Den här gången lämnade de oss ensamma med endast "mys-belysning" och lät oss koppla av och mysa tills Dynis somnade. Behöver jag tillägga att det var både trevligare och gick snabbare den här gången?! Dessutom fick han en uppvakningsspruta den här gången vilket han inte fick förra gången. Så nu slapp jag vara orolig i flera timmar över när han skulle vakna och om han öht levde fortfarande.. Hihi, däremot ville han knappt vakna nu! Tyckte nog det var mysigt att ligga på bordet och få sova så gott, ville inte alls gå därifrån trots att både vi och vet tyckte det var dags att vakna till liv. Han lyfta lite slött på huvudet och vet försökte få honom lite piggare och frågade om han skulle ut och jaga kissen? Vaddå jaga kissen tänkte nog Dynis för han la ner huvudet igen och ville sova vidare! ;) Fick förklara att han nog inte vet vad det är, det har han aldrig fått göra. ;) Efter en liten stund vaknade han iaf till och försökte lite vinglande gå ut. På kvällen blev det mys i mängder så han fick vila upp sig och nu hoppas jag att proverna visar på något (samtidigt som jag naturligtvis vill att det ska vara negativt.. Vill ju inte att han ska vara sjuk!). Får svar den nittonde så håll tummar, tassar och tår nu!
Nej, nu ska Dynis få en dusch med sitt nya schampoo (som tyvärr luktar allt annat än gott: sterilt och sjukhus, urk!) och sen blir det som sagt lite klickerträning. Ha det gott så länge!!
Lite mobilbilder från promenaden på lunchen, vi har fått lite snö!! :)
Vilken vecka!
Den här veckan har jag som sagt jobbat extra på "bruket". Har varit stoppvecka med massvis med inhyrda firmor (dvs mycket nytt folk) och kaos som det brukar vara. Jag var på förrådet och hjälpte till att ta hem det som tog slut och hjälpa dem att hitta det de skulle ha. Lite krångligt vissa gånger eftersom jag själv inte visste var grejerna låg eller vad de menade.. ;) Finns så mycket pumpar, motorer och växellådor i drift så det är väldigt svårt att veta vad en del menar när de kommer in och säger: "jag behöver ett lager till den där växellådan, du vet den i pappersbruket borta vid den där trappan". Jo men det vet jag ju preciiiis vilken av de femtioelva det är.. ;) Men det gick ändå bra, vi lyckades förstå och hitta det mesta! Gillar när det är full fart och man gör någon nytta, och full fart har det verkligen varit. Lite speciell jargong blir det ju när det bara är gubbar och man fick ge svar på tal några gånger, men det hör nog till tror jag.. Haha, blev t.o.m. utbjuden på fika och bio av en av dom, men jag tackade snabbt nej! ;)
Det är nog tur att det varit fullt upp så jag haft att göra på dagarna för kvällarna har verkligen släpat sig fram. Har haft lite att tänka på och fundera över, om man säger så! ;) Jag och Dynis har tränat lite här hemma, både inomhus och ute på gräsplanen. Har bara blivit lite moment ur ettan och några godisupplet, mer har jag tyvärr inte orkat.. Det tar på krafterna att komma hem efter elvatimmars-pass! Dessutom kliar sig Dynis som sagt väldigt mycket igen, så han har inte riktigt varit den där "taggade" Dynis jag såg glimten av senaste veckorna. Hoppas vi får reda på vad det är snart!! Till veckan ska vi köra igång ordentligt med viltspåret igen är det tänkt, nu borde det vara mindre risk att vistas i spårskogarna.. Då börjar jag mitt nya jobb också och slutar klockan tre senast varje dag = massvis med ledig tid innan det blir mörkt, härligt!! :)
Idag var det dags för ännu ett pass ihop med Emma. Vi träffades på Åmåls BK och idag hade hon med sig Marcus, den bäste medhjälparen genom tiderna.. ;) Nu kunde vi träna med lite störning i form av både människor och hundar, tydligen ville ingen mer än vi träna i det grådassiga vädret.. Vi använde både Heavy och LL som störning och gjorde mycket mötesövningar där de verkligen gick näääära varandra, inga problem för våra hundar! :) Dessutom tränade vi mycket på att Dynis (eller ja, vi båda!) ska fokusera på det VI gör istället för på Emma och Marcus. Dynamit är så människokär, främst barn men alla är ju roliga, att det var riktigt svårt för honom, speicellt eftersom han känner dem sen tidigare. Men vi gjorde halter där han i princip satt på deras fötter och det gick super, fokus låg på matte! :) Vet inte varför men jag har haft en förmåga att spänna mig lite, vilket han naturligtvis känner av minsta antydan till och då tappar fokus. Tror det beror på att jag så gärna vill att det ska vara "perfekt" och bra (fel ordval men svårt att förklara), att jag istället blivit nervös och det blivit en ond cirkel. Nu kan jag istället slappna av och fokusera på det VI gör istället för att lägga energi på hur andra uppfattar oss. Vi kan ju!! ;) Allt fungerade som sagt kanon idag och jag känner hur mycket säkrare jag blivit i mig själv. Emma är kanon som instruktör och jag tror det kommer bli en lycklig grupp som kommer få träna för henne! :) Vi frågade Marcus som inte sett mig träna på ett tag och han såg stor skillnad. Jätteskoj! :) Tycker det är så kul att utvecklas och komma framåt och jag hoppas på att få gå många kurser i vår.. Man bli aldrig fullärd!
Igår fick jag ett MYCKET glädjande telefonsamtal, föll några glädjetårar kan jag säga! Nu slipper jag fundera och kan sova istället för tänka på kvällarna/nätterna.. ;) Vill/vågar inte säga så mycket mer än att framtiden kan bli ganska annorlunda för oss. :)
Nej nu får det vara slutbabblat. Bloggen fungerar lite som en dagbok för mig, så kul att gå tillbaka och se hur vi utvecklats och vad vi gjort! :) Nu ska jag fira med ett glas vitt och senaste Wallander-filmen. Vilken otroligt bra vecka det varit, kunde inte blivit bättre! :) Nu gäller det bara att få tiden att gå några veckor till, men jag tror det kommer bli mycket lättare nu.. Ha en fortsatt skön helg!
...
Nu har hösten verkligen kommit! Det har varit riktigt kallt de senaste dagarna och i måndags drog älgjakten igång. Därför håller vi oss ifrån skogen några dagar till och går bara på de ställen där vi vet att det är helt fritt från jägare, trots att de flesta jaktlag jag känner till skjutit i princip allt de får :)
I måndags träffade vi Emma igen. Vi träffades på den lilla fotbollsplanen/gräsmattan bredvid vårt hus och fortsatte med övningarna sen sist. Det är stundtals mycket folk i rörelse runt där, men naturligtvis var det inte alls många som gick där när vi var där, när vi ville ha störningar. Som tur var hade vi med oss lite leksaker och en "halvgalen" Emma.. ;) Vi var nog lite för tidigt ute för i slutet av vårt träningspass slutade barnen i skolan och då blev det helt plötsligt lite mer liv och rörelse! Jag hade precis lika kul som förra gången och fick många bra tips, direkt vårt pass var slut längtade jag till nästa! Nu har vi tränat vidare på tipsen vi fick och jag tycker faktiskt vi gjort små framsteg. :) Något jag märkt är att han blivit ännu mer "mammig" här hemma, följer mig mer och ska ligga nära hela tiden. Det har han alltid varit, trots att han ska vara stora killen utåt sett, men nu har det blivit ännu mer. Det beror nog på att Emma hjälpt mig att bli tydligare och säkrare i mig själv! Så Emma, du vet väl att vi kommer anlita dig direkt du är färdig med utbildningen?! ;)
Annars har det inte hänt så mycket under de senaste dagarna, jag har haft min sista föreläsning så jag har kunnat njuta av att vara hemma med Dynis. Vi har tagit härliga, men kalla, långpromenader i de jaktfria skogarna och som sagt tränat vidare på våra små "läxor". Vi har också tränat lite med spårpinnarna, Dynis ska tycka att de är det roligaste som finns när vi är färdiga! Eller ja, åtminstone vilja markera dem.. ;) Viltspårsträningen har jag lagt lite på is tills jag vet om att de inte jagar där jag tänkt lägga spåren, men då ska vi ta upp den igen! Dessutom har Dynis kliande satt igång igen så nu är det dags för besök hos veterinären igen, suck.. Stackaren har både dåligt med fett och päls just nu så det är tur vi har täcken att kasta på när det blivit så kyligt. Men vi kämpar på!
Jag har också skrivit papper för kommande veckan (ska jobba lite extra där jag brukar sommarjobba, alltså inte med ekonomi, nästa vecka) och då går jag under ett annat, lite sämre, avtal. Men det genererar pengar, och det kan behövas inför kommande vintern! ;) Jag går som på nålar här hemma just nu och jag tror aldrig tiden gått såhär sakta så det är tur att jag ska iväg och jobba till veckan! Kommer bli hektiskt eftersom det är stoppvecka på fabriken med X antal inhyrda gubbar och då är det alltid full rulle, m.a.o kommer förhoppningsvis tiden gå lite snabbare. Men det är väl som man brukar säga: den som väntar på något gott..
Nej, nu ska jag åka iväg och se om mitt köksbord torkat. Målade på första lagret färg idag, så har jag tur kan jag slänga på ett lager till redan idag. Ha en trevlig helg om vi inte hörs innan dess!
Lugn helg
På fredagen var jag medbjuden på Metso's firmafest, det är där jag ska börja jobba sen. Vi började med att åka till Årjäng och köra gocart och det var riktigt kul! Har aldrig gjort det förut så jag var lite nervös, vilket visade sig på första åket. Efter det låg jag bland de sista tidmässigt men inför heat nummer två växte hornen fram i pannan.. Förbättrade min tid med över en sekund, jäklar vad jag gasade! ;) Då låg jag helt plötsligt bland de fem första. När det var dags för heat nummer tre kände jag hur fint vinnarbucklan skulle ligga i min hand och då gasade jag på ännu lite mer.. När jag klev ur gocarten applåderade de och talade om att jag var jätteduktig, helt plötsligt låg jag i ledningen, hade gasat så jag kört ytterligare en halv sekund snabbare! Eftersom man spänner sig så så blev jag helt skakis och slut i armarna och fick köra delfinalen direkt efter mitt tredje heat, så då gick det inte så bra.. Blev slagen med två hundradelar och gick inte till finalen, men slutade totalt som femma av 21 iallafall! :) Det är inte sista gången jag kör, det är då ett som är säkert. Vi gick en liten tipspromenad där jag lyckades gissa rätt på nio frågor av tio, så där kom jag tvåa, och sedan åkte vi tillbaka mot Säffle igen. Avslutade uppe i "baracken" (huset kallas så) med pizza och massa gott att dricka, musik och mycket skratt. En toppenkväll! Det blev prat på att hyra folkrace-banan här i stan till våren och ha firmafest i samband med det, och isåfall är jag den förste som skriver upp mig på listan.. Det här med att köra fort är nog min grej! ;) När jag kom hem var det en väldigt glad Dynis som mötte mig, jag tror han visade upp varenda leksak han har. :) Han som blivit bortskämd och mått gott hela kvällen! :)
Lördagen tog vi det lugnt, jag mådde trots fredagen väldigt bra, men var väldigt trött. Så vi tog det väldigt lugnt och tog en lite längre promenad på kvällen. Skönt med en kravlös mysdag!
Idag startade vi med en långpromenad. Packade lite kaffe och bullar i ryggsäcken och gick ut i det halvgråa vädret. Så länge det inte är regn och blåst så gör det mig inte så mycket, det blir inte trångt på skogsstigarna åtminstone! ;) Tror vi njöt båda två av att ta en riktig långpromenad på morgonen, man ser hur glädjen lyser i ögonen på Dynis när han får strosa och busa i skogen. Vi stannade efter någon timme och tog lite fika, Dynis fick lite mumsig burkmat som jag tagit med, och det var riktigt mysigt att sitta på en stubbe och "bara vara". Efter fikat fortsatte vi att gå en stund innan vi stannade upp och tränade på läxan vi fick av Emma i torsdags. Vi måste ju kunna visa att vi gjort något framsteg! :) Det gick sådär får jag nog erkänna, hörde att det brakade till i skogen och Dynis vädrade en del, så det var nog en älg eller ett rådjur som var i området. Då måste man fokusera på det tyckte Dynis! Men vi ska gå ut om några timmar igen och träna vidare. :)
Nu ska jag ta tag i dammsugningen här hemma, blir galen på alla björkfrön som ligger överallt! Men det tar emot att använda armarna, har fortfarande träningsvärk i både ryggen och armarna efter fredagen.. Behöver ni träna överkroppen så testa att köra gocart!! ;)
Hoppas ni haft en trevlig helg!
Lite gamla bilder i brist på nya (jäkla datorer!!):
Träning på planen utanför vårt hus:
Spårträning:
Utställning i Åmål våren 08:
En av våra promenader nere vid "Flå":
Spår och lydnad
Kom till Svanskog vid ett-tiden och vi började med att lägga spår. Tyvärr tog jag med mig det dåliga vädret så det regnade nästan hela tiden sen, men det sätter inte stopp för oss! :) Heidi la personspår åt Tweed och Xtra medan jag var nyfiken på viltspår och la det åt Dynis. Tog oss lite kaffe under liggtiden och gick sedan tillbaka och tog spåren. Det gick kanon! Dynis första viltspår jag lägger åt honom och han hade inga som helst problem med det, han var istället jättetaggad! Han började ladda redan hemma och fortsatte i bilen på väg till Svanskog, något som han aldrig brukar göra vanligtvis. Han brukar alltid ligga och sova i bilen, men igår satt han och småpep hela vägen, haha! Var lite nyfiken på vad han skulle tycka om klöven men inga problem där: tog den direkt och tyckte det var något riktigt smaskigt han hittat i skogen. Han var så stolt över vad han hittat! :)
Efter spåren lät vi hundarna springa av sig lite och det märktes att Dynis tyckte det var skönt. Direkt jag kopplade loss och gav honom varsågod-kommando drog han in rumpan under sig och fick lite fnatt. Sprang som en vilde fram och tillbaka, hahaha! Han är för go ibland.. Det är så skönt för han kan springa ihop med tjejerna utan att vara så "på" som en del hanar är, och han är ju ensamhund vilket gör det här till ännu roligare för honom, samtidigt som han lyssnar väldigt bra på deras signaler. Så vi njöt nog lika mycket allihop, trots det grådassiga vädret!
Sedan gick vi tillbaka för ännu en kaffekopp innan vi gick till Hembygdsgården för ett litet lydnadspass. Jag hade inga som helst förväntningar igår, varken på lydnaden eller spåret, och jag tror det var ett vinnande koncept. För så kul det var att se honom under lydnaden! Han var supertaggad och det såg ut som han tyckte jag var alldeles för seg, han låg vääääldigt långt fram i position. Men det gör inget, hellre det problemet! :) Körde några av momenten ur ettan och utnyttjade också att vi hade flera hundar runt oss. (Heidi tog nämligen med sig både Xtra, Tweed, Borat och Diva.) Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde det skulle gå! Dynis är fortfarande störningskänslig men det känns som att ju närmre vi går andra hundar, desto mer fokuserar han på mig och koncentrerad sig på det vi gör. Tror han då känner att han "måste" koncentrera sig till max, eftersom han vet att OM han skulle titta på den andra hunden och få någon som helst kontakt med den: ja då orkar han inte hålla sig utan vill busa loss istället.. ;) Sen får det väl tilläggas att vi är ganska "elaka" när vi tränar och försöka utnyttja störningen till max som de andra hundarna ger. Vi brukar köra fria följ precis bredvid varandra och göra halter där hundarna i princip sitter PÅ varandra. Men det är väldigt bra träning och ger väldigt mycket! :) En gång orkade han däremot inte igår, tror han började bli trött då, så då var han tvungen att göra lekinviter till mamma Xtra.. ;) Ett tu tre så fick han nått fnatt och såg så full i bus ut att både jag och Heidi blev fulla i skratt! :) Men det gick snabbt att bryta honom och få honom att fokusera på mig och vår träning istället. Efter det tränade vi lite på "nosen i backen" (vid platsläggningar). Det ser både snyggt ut samtidigt som det hjälper hundarna att slappna av på ett helt annat sätt. Som jag skrev är vi ju lite elaka och utnyttjar störningarna, så naturligtvis gjorde vi det tätt tätt inpå varandra.. ;)
Efter det tyckte jag det räckte för dagen, jag blev väldigt snuvig igen och blev nästan yr av att träna, så jag hjälpte Heidi med en budföring med Tweed innan vi tog en promenad ihop. Dagen avrundade vi med några goda skratt så tårarna sprutade, nu lever jag i minst tjugo år till! :) Jag säger det återigen: era barn är för goa.. :)
Tack för en jättetrevlig dag, och tack för att jag fick komma ut med så kort varsel! :) Det här gör vi snart om igen!
Jag snodde lite kort från Heidi's blogg.. ;)
Jag och Dynis spårar (mobilbild):
Lydnadsgänget: (ser ni hur Dynis tittar bort på mig istället för kameran? Ett tydligt tecken på att han knappt kan hålla sig från att resa sig och busa järnet, då tittar han bort och låtsas som om de andra inte finns!! ;) )
Supertaggad Dynis i början av vårt pass:
Xtra och hennes son Dynamit tränar på att ligga avslappnat:
Tweed budföring:
Tror ni Dynis var trött efter dagen? Nja, det vette tusan.. Han var nöjd, men inte mer än så! Direkt jag tog fram kopplet för kvällspromenaden studsade han upp från sin säng, beredd på att göra nått mer kul, och bjöd in till lek med hans ena gosedjur. Han måste ha ätit nått konstigt vitaminpiller eller så under natten för igår var han verkligen taggad på träning, träning, träning! :) Haha, knashund, men så får han gärna vara precis hur ofta han vill! :)
En olycka kommer sällan ensam..
.. eller hur det nu är man säger.. Ja senaste tiden har jag inte haft turen på min sida iaf!
Lagom till att Dynis och jag kom igång så smått igen blev jag sjuk istället. Började förra måndagen med halsont och feber som utvecklades till en härlig förkylning. Kände mig som en riktig gnällspik ett tag men när man är sjuk får man tycka synd om sig själv och klaga! ;) Nu en vecka senare börjar jag känna mig bättre så nu är vi förhoppningsvis snart igång ordentligt igen!
Samma dag jag blev sjuk hade jag tvättid och naturligtvis la både torktumlaren och torkskåpet av. Blev till att hänga kläder i hela lägenheten, såg för roligt ut med strumpor som hängde på tork på gardinstängerna. Man tager vad man haver! ;)
Inte nog med det så har jag förmodligen fått virus på min dator.. Ingenting fungerar: internet, usb-kontakterna, cd/dvd-brännaren o.s.v. P.g.a att jag blev sjuk har jag inte orkat ta tag i det än så nu gäller det att försöka rädda det som räddas kan i datorn. Viktigast är alla bilder på minnen man inte kan göra om, t.ex. Dynis som valp och speciella resor, jag hoppas de finns kvar efter jag har grejat med den. Eftersom inga uttag eller brännaren funkar kan jag ju inte få ut bilderna på skivor eller liknande heller.. Som tur är fick jag låna en av pappas "fiskedatorer" så jag klarar mig tills jag fått ordning på min egen.
Toppa detta med dåligt tentaresultat, tråkiga besked om ens nära och kära, och TV-apparater (bägge två!) som vilken dag som helst kastar in handduken så har ni fått fram hur det sett ut för mig senaste två veckorna. Pricken över i var när jag öppnade städskåpet och fick massa städgrejer rätt i huvudet så jag såg stjärnor i många minuter efteråt, hahaha! Nu känns det som att jag haft nog med otur för lååång tid framöver så nu borde det bara bli bättre istället! :)
Igår kände jag mig mycket bättre så vi åkte till Åmål och tittade på lydnadstävlingarna. Var en väldigt kylig dag men det var jättekul att titta och heja på kompisarna! :) En av de tävlande var Angelica med Dante i lkl1 och det var så himla kul att se dem! :) Dante var supertaggad och det var underbart att se honom så fokuserad och glad ute på planen, precis som det "ska" vara! Tyvärr räckte poängen "bara" till ett andrapris, de var ett halvt poäng ifrån första priset.. Fy, jag led med henne!! Tycker man att de gott kunde bjuda på det halva poänget, men nu hoppas jag att de tränar på i vinter och anmäler till tävlingar till våren så vi kan heja på dem då igen! :) Jätteskoj att vi fick komma och heja på er!
Nu börjar det närma sig jobbstart och de kommande veckorna ska jag försöka fylla med så mycket hundträning som möjligt. Bara tre föreläsningar har jag kvar! :) Till helgen blir det förhoppningsvis spår i Svanskog, på torsdag ska vi träffa Emma för hennes projekt (instruktörskursen) och imorgon tror jag vi ska ta en långpromenad med lite uppletande efter vägen.
På fredag ska jag göra något totalt ohundigt: jag ska köra gokart! Har aldrig gjort det förut så ska bli jättekul. Företaget jag börjar jobba på ska ha firmafest så nu ska jag ladda under veckan så jag kör snabbare än "gubbarna"! ;)
Bild lånad från Angelica från vår senaste Svanskogsträning.
Svanskog igen! :)
Efter ett kort pass hamnade vi i skuggan där vi tog igen oss, ja till slut satt vi allihop och bara mådde gott! Så härligt med "vårt" gäng för det är aldrig något skitsnack bakom ryggen, alla är hjälpsamma och säger precis vad vi tycker och tänker. Så skönt med en grupp där vi stöttar och hjälper istället för "så som det ofta är i hundvärlden"..
Efter en stund kände vi nog allihop att magarna började kurra så vi begav oss tillbaka till Heidi och Andreas där vi tände grillen. Jag som är (nästan) konstant hungrig tackade förstås inte nej! ;) Inte heller till en lekstund med barnen, jag tycker nog det är roligare än barnen att få leka med dem! Haha, Andreas kallade mig "lektanten" och det stämmer nog för jag blir som barn på nytt.. Efter att vi käkat och haft trevligt i solen en stund tog jag ut Dynis så han fick kissa lite. Före vårt lydnadspass hade Magda och Sophia spårat med sina hundar, viltspår, och på tillbakavägen upptäckte Dynis Varjas spårstart. Han var riktigt intresserad och glömde totalt bort att Philip var med (H & A's son), han som annars inte har ögon för annat än de älskade barnen! Eftersom han var så intresserad och spåret var lagt som ett nybörjarspår till Varja lät jag honom ta det, trots att vi aldrig gått något viltspår (endast bruks) tidigare. Fanns tyvärr inget spårslut och jag visste inte var spåret gått, men de andra satt inte långt bort och ropade att vi var på rätt väg. Och så duktig han var!! Så fokuserad och inne i sitt arbete, han tyckte det var helfestligt! Tappade bort sig lite i vinkeln men letade snabbt tillbaka där han tidigare gått och jobbade sig därifrån vidare och genom vinkeln. Det fanns som sagt inget slut men han markerade fint där klöven varit och fick lite gotta som belöning istället. Åh så skoj det var!! :) Många gånger gillar man ju de aktiviteter som hunden gillar, och här märktes det att han verkligen tyckte det var skoj.
Efter vårt korta spår tog vi en kopp kaffe i eftermiddags/kvälls-solen och Dynis fick höjdpunkten för dagen: han fick busa lite med Heidi och Andreas.. Ååååh, det LYSER verkligen i ögonen på honom när han får leka med dem!! Han drömde gott om detta på kvällen sedan för han viftade som en tok på svansen och sprang i sömnen. Det märks att han inte är helt tillbaka i sitt gamla "ScoobyDoo-jag" igen, men det betydde oerhört mycket för honom att få vara med igen. Tack allihop för en toppendag, kändes så himla skoj att få träffa er allihop och framförallt att kunna vara med och träna!! :)
Här hos Heidi kan ni se några bilder från dagen! :)
Idag var det dags för återbesök hos Djursjukhuset så vi pallrade oss upp tidigt imorse. Dynamit hade inga som helst problem att åka dit, han verkligen VILLE in genom dörrarna så han hade nog bara fina minnen därifrån! Direkt vi kom innanför dörrarna såg Dynis en tjej han förmodligen tyckte var urläcker för som han blev! Var en labbetik som hette Lisa, och det var nog det vackraste han någonsin sett.. Karlar! ;) Veterinären var ny för mig men tydligen inte för Dynis för de bägge blev jätteglada av att se varandra och så fort hon såg honom så sken hon upp och sa Heeeeej Dynamiiiiiit! med ljus röst, hon hade tydligen också arbetat medan han låg inlagd. Blodprovet tyckte han däremot inte om och det var sååå synd om honom som fick vara med om så hemska saker. Haha, han visade ganska tydligt vad han tyckte om henne efteråt för han såg så otroligt SUR ut att jag blev full i skratt.. Det är verkligen en hund som kan konsten att visa vad han tycker och tänker! Tyvärr får jag inte veta testresultaten förrän på onsdag så håll tummarna nu att det ser fint ut! Frågade vet om hur det är med blodspår nu, i.o.m. levervärdena, och hon bad oss avvakta tills vi ser att de är bättre. Själva spårandet är det ju inga problem med, är mer om han biter i klöven och får i sig något sådant, så vi får avvakta helt enkelt! Vi har ju som sagt aldrig spårat med just vilt tidigare så vi ska nog klara av att hålla oss ett litet tag till.. Men sen, då jäklar! ;)
Efter Karlstadsturen åkte vi hem och pluggade ett par timmar innan vi åkte till "vår" skog för en liten promenad. Ringde Heidi och pratade medan vi gick där och strosade och märkte inte att tiden rann iväg.. En timme och 20 minuter pratade vi, då har man en del att prata om! ;) Blev en härlig skogstur för oss iaf, och jag fick prata av mig lite. Heidi visste en kille som håller kurser i viltspår och jag nappade direkt. Vi vill jättegärna gå kurs!! :)
Nu ska jag ta mig i kragen igen och sätta igång med tentapluggandet igen.. SUCK! Läser just nu till en i statistik och är det nått jag verkligen tycker är tråkigt så är det det.. Skulle hellre skriva 40 andra tentor om jag bara slapp denna, fy va trist det är!!
Hoppas ni andra också haft en bra helg! :)
Senaste dagarna
I lördags tog jag tjuren vid hornen och packade in mig själv och Dynis i bilen och åkte till Svanskog. Vi åkte direkt till stället där "getingattacken" var, lika bra att få det överstökat eftersom vi säkerligen kommer gå förbi där någon gång.. Dynamit tog det hela med ro, verkade inte ha något som helst dåligt minne av stället! :) Var precis lika nyfiken som vanligt, nosade av stället och verkade tycka det var jätteskoj att få komma ut "i skogen"! :) Förmodligen har han "förträngt" det som hände, människor gör ju ofta det när man varit med om något riktigt hemskt och jag kan absolut tänka mig att hundar är precis likadana. Den enda som började kallsvettas och bli nervös, det var jag! Vi gick bort mot gärdet där jag lagt spåret för att se om vi kunde hitta bollen jag lagt där, men den hittade vi inte. Det spelar absolut ingen roll, det finns fler bollar att köpa, men då hade vi åtminstone en anledning till att strosa omkring där och lugna ner matten lite! ;) När vi gått där en stund ställer sig Dynis och tittar på något och viftar på svansen. Kom en jägare i full mundering gåendes vid skogskanten! När jag la spåret såg jag skyltar om älgjakt, ringde t.o.m till Heidi och frågade om det redan börjat men det hade det inte gjort då. Blev lite orolig att jag "förstört" något för dem, men "gubben" var jättetrevlig och förklarade att han bara tittade på markeringarna sedan ifjol och satte upp nya för året samt att jakten inte börjar förrän om en månad. Jag berättade vad vi gjorde där och om vad Dynis varit med om och han var så trevlig och go mot Dynis! :) När han fortsatte sin promenad skuttade det upp några rådjur från skogen till kanten av gärdet vi stod på och jag hörde sen hur det sköt längre bort i skogen så förmodligen har jakten på rådjur börjat. Tur att man har en skottfast hund för när vi gick tillbaka mot bilen small det ordentligt nånstans borta i skogen!
Tyvärr hann vi inte stanna till hos Heidi och hälsa på utan var tvugna att åka direkt tillbaka till Säffle. Där handlade vi lite, tog en vilopaus hemma (det tog hårt på matten att åka tillbaka till "olycksplatsen"!) och sedan satte vi igång med BULLBAK! :) Första gången jag bakar bullar själv så det var verkligen på tiden.. Bjöd hit min mamma och pappa på eftermiddagen så de fick provsmaka och bullarna fick mycket väl godkänt! :) Pappa kastade t.o.m. i sig två stycken innan mamma ens hann få i sig sin första, hahaha!! Enligt receptet skulle en sats resultera i 40 st så jag gjorde två, när man väl bakar ska man ju göra det ordentligt tänkte jag.. 136 stycken blev det totalt så nu är hela frysen full, trots att mamma och pappa fick med sig två påsar hem! :)
Dynis vilar upp sig ordentligt innan "mormor" kommer på besök.. ;) (Gamla bilder men exakt såhär brukar han ligga, och också den dagen! I solen i vardagsrummet.. )
Bullar!! :)
I söndags gick vi en härlig promenad i skogen här hemma, och det var en himla tur att vi gick där så folk slapp att se spektaklet.. Han var som en jojo i kopplet! Märks verkligen att han fått ta det väldigt lugnt senaste veckan och han blev jätte-uppspeedad när han upptäckte åt vilket håll vi gick. :) Hade med mig klickern och foder som belöning så det blev en hel del "skojigheter" på vår skogsrunda. Fick göra lite konster uppe på stenar, tränade på snabba lägganden och lägganden med huvudet nere i backen inför platsliggningar, linförighet o.s.v. Dessutom har Dynis en väldigt duktig matte som hittar konstiga träd där det gömmer sig mat, så det fick ju herrn hjälpa henne att leta och äta upp! ;)
På kvällen tog vi en lite längre kissrunda ner mot stan. Stannade där vi skulle vända hemåt och körde även där lite linförighet, läggande samt ställande under gång, vädigt kravlöst men så att han fick göra nått skoj. Tyckte efter en stund att det kändes som någon tittade på oss och när jag tittade upp så såg jag att det gjorde det ju.. Fyra stycken stod ute på vägen och tittade nyfiket på vad vi pysslade med. Att varken jag eller, framför allt, Dynis upptäckt dom är mycket märkligt för det var nämligen fyra rådjur! Vad de sysslade med mitt i vägen nästan nere vid McDonalds och väldigt nära 45:an har jag ingen aning om, men de var inte ett dugg rädda för oss iallafall. Lyckades trixa fram mobilen efter många om och men, men då hade de lunkat vidare så jag fick tyvärr ingen bild mer än på en lyktstolpe. ;)
Även idag och igår gick vi på härliga rundor i skogen med tillhörande "stationer" där vi stannade och gjorde något som kräver tankearbete, och jag märker nu att jag kan ta längre promenader och göra mer än vad jag hittills vågat. Han är pigg och glad precis som innan det här spektaklet och det känns som att jag nästan kan göra allt som jag gjorde innan. Vet inte hur det är med levern, men antar att jag ska skynda långsamt tills jag vet att värdena gått tillbaka till normalt?
Jag är iallafall så otroligt glad att han fortfarande finns hos mig och något gott måste jag ha gjort eftersom det fanns en skyddande ängel vid Dynis sida och allt gick så bra som det gjorde. Tankarna har varit många det senaste och det där "om" rullar hela tiden fram och tillbaka som en text inne i huvudet. Krama om era hundar extra hårt var kväll, det är de värda! ♥
I förrgår räknade jag förresten några av sticken Dynis fick, men jag räknade bara de på huvudet. 26 stick fick jag det till bara på huvudet. Sen fick han ju också stick på resten av kroppen..
Såren efter sticken, är små "pluppar" över hela kroppen som nu håller på och läker fint.
Nej, nu gäller det att försöka "glömma" detta och se framåt mot allt roligt vi har framför oss istället. T.ex. mitt föredrag jag ska hålla imorgon i skolan! ;) Jag har granskat Konsumentverkets årsredovisning mellan år 2005 och 2008, och ska alltså berätta om vad jag kommit fram till. Visst låter det spännande/intressant? Inte ett dugg.. ;)
Nu ska vi ta kvällspromenaden och därefter ta kvällen.. Godnatt på er!
Det går framåt!
Jajamen, sakta men säkert är vi på väg mot toppen igen! :) Dynis är mycket piggare nu, det märks att han mår bättre och bättre för var dag som går. Han kliar sig väldigt mycket och jag förstår honom.. Fick ju själv två stick och det kliar så jag håller på att bli galen, tänk då på honom som fick så många stick på sin lilla kropp! Han får fortsatt dagsgivan utspritt på sex gånger per dag, på söndag ska vi gå över till fyra. Han är fortfarande väldigt hungrig, men även där ser jag en markant skillnad. Nu är han inte lika stressad och kastar sig över maten, han har nog förstått att det om bara några timmar kommer några tuggor till i skålen! :) Fast och fin avföring, har fått tillbaka glimten i ögat, ja allt går verkligen åt rätt håll! :)
Igår ringde de från djursjukhuset precis som de sagt att de skulle göra. De var jätteglada att det gick så bra och tyckte jag gjorde helt rätt som skämde bort honom med extra mycket mys nu. Igår förmiddag var vi ute i "vår" skog för första gången och han var så lycklig.. Det märktes att han helst av allt skulle velat springa järnet bland alla träd, men jag vågade inte med risk för att det skulle dra igång magen igen. Frågade veterinärassistenten om detta när hon ringde, och hon sa att det var okej att han sprang av sig allt under några få minuter. Inte varje dag och inga längre stunder, max några minuter, men åtminstone så han fick må gott en liten stund! Hon sa precis som jag tycker: även om det var fysiskt han varit dålig så måste man ju tänka på det psykiska också, där måste han ju naturligtvis också må bra! Imorse åkte vi därför tillbaka till samma skog och jag lät honom springa en kort kort stund.. Så lycklig han var!! Det var bara några få minuter, så mycket mer hade han nog inte orkat heller, men han var så glad!! Man såg att han fick tillbaka ännu lite av den livslust som han annars alltid har. Var orolig flera timmar efteråt men nu får jag nog inse att värsta "faran" är över: magen fixade det. :)
Man märker också att han är jättesugen på att hitta på något så jag har försökt tänka ut övningar som inte är stressframkallande som vi kan göra här hemma. Han tycker ju många gånger att saker är FÖR roliga och går därför nästan upp i atomer, och stressa får han inte göra nu, även om det är "positiv" stress och han bara går upp lite i varv. Men lite enkla övningar som är lugna och där han får tänka till ordentligt ska vi pyssla med de kommande dagarna, då blir han lite trött och nöjd i huvudet iallafall! :)
Igår kom "mormor och morfar" (d.v.s min mamma och pappa) på ett litet besök för första gången sedan han kom hem. Pappa såg honom ju bara en snabbis när han var här i måndags kväll, men mamma har inte varit här. Tror lyckan var lika stor från bägge håll, vilken återförening! :) Mamma tyckte att det var hemskt att se honom när hon såg hur trött och "blek om nosen" han var, men ändå tycker jag mig se en markant skillnad på de få dagarna han varit hemma. Han har lagt på lite på hullet, ser inte lika insjunken ut längre, och har som sagt fått tillbaka lite av hans vanliga livslust. :) De satt en lång stund i hallen och gosade, Dynis var så nöjd att hans gos-mormor var här på besök. :)
Något annat nytt sedan han kom hem är att han numer ligger en hel del i hans "säng"! Förut låg han där bara när han var lite sur eller när vi satt och åt, då vill man inte ha en hund vid bordet, men nu ligger han verkligen och myser.. Han säng består av täcke och en tjock soffkudde/dyna under, men innan han kom hem la jag ner ytterliggare ett täcke i påslakanet så att det är två istället för ett. Förmodligen tycker han att det är mysigare där nu, det blev mycket "fluffigare" (som min pappa skulle sagt) så där ligger han gärna nu! :) Han riktigt bäddar runt så det blir skönt och sen snarkar han skönt.. Tog några kort igår kväll när han låg och sov:
Tyvärr syns det inte lika bra på bilden här som i min dator innan jag la upp den, men där ser man tydligt såren på huvudet efter sticken.. Usch så det kliar på honom!!
När jag satt och skrev detta var jag tvungen att se vad han gjorde för det var så tyst.. Och jajamen, där låg han!! :)
Så nog gillar han sin säng! :) Försökte ta kort idag när vi var ute i skogen men det var hopplöst.. Blev bara svarta streck på alla korten! ;) När vi promenerade långsamt fick vi istället fäktas med alla älgflugor, fy vilka äckliga djur!!
Något jag inte berättat än, som jag tänkte berätta förra torsdagen men inte gjorde pga allt annat som hände, är att jag fått jobb! :) Ska jobba där jag brukar sommarjobba fast med ekonomi istället. Är ett vikariat, tjejen som jobbar där ska ha barn. Så sista veckan i oktober börjar jag min nya tjänst! :) Ska gå bredvid fram till jul, då går hon hem. Efter att ha läst avtalet och vilka förmåner jag får som tjänsteman kunde jag inte tacka nej trots att det är såpass kort tid kvar i skolan. Känns jätteskönt att få en större inkomst varje månad, vara ledig så fort jag kommer hem (med skolan är det ju plugg hemma också) och dessutom ha något att söka jobb på när jag kommer ut som färdig ekonom! Dessutom får jag precis som tidigare en jättebra chef, han och jag hade ett litet "samtal" innan jag skrev på.. ;)
Äntligen hemma!!
Ja, igår fick jag äntligen hämta hem min skrutt!! :) Han var så efterlängtad!! Inte speciellt vacker att se på; full i små "knottror" (förmodligen efter getingsticken), smutsig, väldigt skran.. Men det gör inget för nu är han hemma!! Han är väldigt trött, har sovit nästan konstant sen vi fick hem honom, men det är ju inte så konstigt.
Var tokglad när han fick se oss i väntrummet och vi var naturligtvis lika glada vi. De enda som var lite ledsna var personalen som arbetat under helgen, de tyckte det skulle bli tomt utan honom.. Han hade charmat dem totalt, och de hade fått en HELT annan syn på rasen! :) Han hade pussat dem och gosat, han hade blivit lite utav en "maskot" fattade jag det som. Hade skött sig ypperligt på promenaderna, de sa att de tyckte han var sååå väluppfostrad.. Haha, pratade de verkligen om min bortskämde lille Plump??! ;) De verkade nästan fascinerade av att han inte skällde på eller gjorde utfall mot hundarna de mötte på promenaderna, jag undrar allt vad de mött för Amstaffar.. Efter promenaderna hade han fått gå lite lös i "gången" och fått mysa lite innan han fick hoppa in i buren för han var ju sååå snäll talade de om, och det var väldigt skönt att få höra att han haft det bra ändå under de här hemska dagarna! :)
Direkt han kom hem kollade han läget i lägenheten innan han SPRANG och hoppade upp i sängen! Sen låg vi och myste en lååång stund och bara mådde gott. Det är faktiskt det enda vi gjort sen han kom hem: myst och mått gott. Vi har många timmars förlorat gos att ta igen! :)
Med mig hem fick jag nytt foder (som är bra för hans lever), pastan som fanns kvar i tuben (för magen) och recept på antibiotika. Så nu ska vi försöka komma igång lite här hemma! Han ska till en början få dagsgivan uppdelat på sex gånger per dag och får endast ta långsamma kisspromenader, sedan får vi öka på allt eftersom. Känner mig som en elak matte som bara ger honom så lite mat varje gång, man märker att han är jättehungrig, men det är ju för hans eget bästa. Om två veckor ska vi tillbaka på återbesök och kolla levervärdena, förhoppningsvis ser det ännu bättre ut då! På lappen jag fick med mig hem stod att de ska ringa mig på onsdag eftermiddag för att kolla läget, ett JÄTTEBRA initiativ tycker jag! Bra att de har sådan god uppföljning på sina hundar, det visar att de verkligen månar om djuren..
Nu är äntligen "familjen" hel igen, nu ska vi fortsätta njuta av att han är hemma. Pappa kom hit igår eftermiddag med en köksvåg som mäter gram så jag inte ger honom för mycket, är så svårt när det handlar om så få gram han ska få varje mål. Med sig hade han också Dödligt Vapen 1-4 så idag ska jag och Dynis bara må gott i sängen alternativt soffan och ha filmmaraton. Vi är nog lika trötta båda två efter de här dagarna!
Kan inte säga det nog mycket: TACK allihop som stöttat och brytt sig under de här hemska dagarna. Det är i stunder som de här man märker vilka som är ens riktiga vänner och vilka som verkligen bryr sig om både Dynis och mig! Jag tror ni vet vilka ni är och ni betyder jättemycket för mig!
Nu ska Dynis få ytterliggare ett mål mat, sedan ska vi fortsätta MYSA! :)
Söndag
Dagens lägeskoll var: går fortfarande på dropp eftersom han behöver näring och vätska för allt han förlorat. Hans höga levervärden hade sjunkit MYCKET, veterinären var väldigt positiv till provsvaren för det gick verkligen åt rätt håll där! Han var fortsatt piggare och jättekelsjuk, vet fnissade till lite när hon sa det och sa att han förmodligen längtar hem. Min gos-vovve! Och så till det viktigaste: magen och de blodiga diareérna.. Idag fick han för första gången lite, lite, lite "specialfoder" (dvs något som är bra både för hans lever och mage) och han hade inte blivit dålig i magen!! Inga fler diareér!! :) Veterinären sa att det är vanligt med bakslag vid den här typen av mag och tarmbesvär, men OM det nu inte blir det under natten eller morgondagen så får han åka hem imorgon!!! :) Jag är så glad!! :) Försöker trots det att tänka negativt, det är bättre att ställa in sig på att han inte får åka hem imorgon så jag inte blir lika ledsen om han nu inte får det.. Deras morgonrond går mellan 8 och 10, så mellan 10 och 12 imorgon får jag besked oavsett om han får komma hem eller inte. Håll nu tummarna att Plumpen får komma hem imorgon och vila upp sig!!
TACK Heidi och Andres med familj för att jag blev hembjuden på så god fika med tillhörande prat och mys med vovvarna. Så härligt att ni tänker på oss, det betyder mycket!
TACK Emma och Marcus för att jag fick "våldgästa" er igår, prata bort några timmar och skratta lite mitt i allt som hänt.. Var jättemysigt att få träffa er, hundarna och gosa lite med hästarna i stallet! :)
Nu blir det sängen här, jag har några förlorade timmar med sömn att ta igen.. Det gäller att vara pigg och fräsch ifall jag får ett glädjande besked imorgon!!
Lördag
Dagens rapport: Dynis är enligt vet mycket piggare, hade t.o.m försökt busa lite och pussa dom när de kopplade droppet. Så det låter väldigt positivt, det hade han inte gjort förut! Går som sagt fortfarande på dropp och får någon pasta för magen, han har tyvärr fortfarande blod-diareér.. Han får därför inte komma hem imorgon som jag hoppades, utan tidigast måndag.. :( Försökte ringa till djursjukhuset tidigt i morse men gick ej att komma fram till receptionen på helgerna. Därför kunde jag inte få tag på dom tidigare, vi hade nämligen tänkt åka upp och hälsa på honom idag. Frågade vet om vi fick det och det får vi, men hon tyckte att det var bra om jag orkade hålla mig. Hon trodde nämligen att han skulle bli JÄTTEledsen när vi lämnade honom igen och det förstår man ju att den stressen inte är så bra för hans mage just nu. Även om jag saknar honom så det värker i hjärtat konstant.. :(
Hon skulle ringa imorgon em igen och ge rapport, då skulle de ta fler prover och se hur hans levervärden ser ut också. Så nu håller jag tummarna så hårt jag bara kan att han blir ännu piggare imorgon och att de får bukt med magen så han får komma hem och vila upp sig snart. Min finaste bäste plump!!
Nu ska jag försöka få minuterna att gå, vilket inte är det lättaste just nu.. Tror det vore lättare om jag visste med ett exakt besked vilken tid och dag jag får hämta honom, det är ju så ovisst!!
Uppdaterat: Pratat med sjukhuset
Uppdaterar det här inlägget när jag pratat med vet.
Sist men absolut inte minst: Stort tack till alla er som stöttat och brytt er. Ni är guld värda!!
-----------------------------------------------------------------------------------
Veterinären ringde i eftermiddags, men tyvärr kommer han inte få komma hem imorgon heller som jag hoppades.. Han hade inte "bara" varit dålig på förmiddagen som jag först fick besked om utan hade bajsat massa blod precis som igår. Han hade också höga levervärden, hon förklarade exakt vad det var men det uppfattade jag aldrig. Bara att det berodde på giftet från getingarna. Värdet skulle vara max 1,2 men hans var 9 komma någonting.. Dessutom hade han en infektion som han får antibiotika emot. Så han går fortfarande på dropp och de hoppas få bukt med blödningarna och hans levervärden. Jag kommer få hem honom tidigast på söndag.. :( Jag frågade hur han mådde trots omständigheterna, och hon sa att han var avsevärt piggare och verkade hantera situationen jättebra. Direkt efter beskedet tog jag bilen till Svanskog och spenderade eftermiddagen och kvällen där. Var så härligt att få prata om det men samtidigt få tänka på lite annat. Jag och Heidi tog alla hundarna på en promenad i regnet, jag med Vixey och Robin. Tror de njöt lika mycket som jag, trots det lite tråkiga vädret. Tack för att jag fick komma, det betydde mycket för mig! Nu gäller det att försöka uthärda två nätter till, det är så tomt här hemma så fy..
Dynis inlagd..
Började i morse med att jag åkte till Heidi och Andreas i Svanskog för en heldag med hundträning. Direkt gick vi bort till ett "nytt" ställe och skulle lägga spår där, finns massa fina marker att lägga på. Vi band upp hundarna vid skogskanten och gick bort och la spår åt allihop. Dynis tycker det är riktigt tråkigt att sitta uppbunden och brukar höras ordentligt, precis som idag! Efter att jag gått en bit bort hörde jag honom inte längre, men tänkte att han förmodligen gett upp skällandet. Gick färdigt hans spår och gick tillbaka mot hundarna och barnen, men ser ingen plump.. Vanligtvis brukar han sitta tyst och stilla när jag kommer tillbaka, visa med hela kroppen att "hej matte, jag har ABSOLUT inte skällt någonting". Men alltså inte idag. Såg en del av kopplet på trädet och min första tanke var: han har tuggat sönder det och stuckit till löpande Xtra. Såg en skymt av en svart hund, men det var Borat. Såg en nyfiken Xtra. Såg en till svart hund: Diva. Men ingen Dynis. Gick närmare för att se vad som hänt eftersom jag såg en bit av hans koppel och såg då Dynis ligga där längst ut i änden av kopplet.. Han bara låg där, flåsade som om hans sista stund var kommen, spyor runt hela munnen och 40-50 jordgetingar på sig och runt omkring honom i luften! Den bilden kommer jag aldrig glömma i hela mitt liv.. Fick panik och skrek på Heidi men hon hörde inte, var för långt bort. Denise kom springande och hjälpte mig bära/dra ut honom från skogen och få bort alla getingar från honom. Hon ringde sen Heidi som i sin tur snabbt kollade läget och ringde Andreas som kom och hämtade oss med bilen. Hem till dom, snabbt in med kortisontabletter och kolla igenom honom ordentligt. Han verkade okej, medtagen men blev allteftersom minuterna gick mycket bättre. Han gick runt och nosade i trädgården och verkade bara trött, annars okej. Bajsade flera gånger, ja väldigt många gånger, men såna här saker brukar ju få igång tarmsystemet även på oss människor. Sedan spydde han några gånger och vi ringde djursjukhuset i karlstad och rådfrågade, då hade ungefär en timme gått, men eftersom han blev allt bättre tyckte de vi skulle avvakta och bara ge några tabletter till. Sedan bajsade han igen, några droppar blod. Sedan spydde han, med lite blod i.. Sa till Andreas att nu är det små små skvättar av blod i, sekunden efter spyr han rent blod..
Snabbt in med honom i bilen, ringde sjukhuset efter vägen och iväg till Karlstad. Har aldrig kört så fort i hela mitt liv och förmodligen aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Stackars plumpen låg i baksätet och spydde och bajsade flera gånger.. Kom fram efter knappt en timme och direkt han kom ur bilen satte han sig och bajsade rent blod.. Fy fan, rent ut sagt, vad glad jag var att jag var framme! Fick komma in till en veterinär direkt och de tog direkt blodprover och skyndade sig att sätta dropp. Svullnaderna från getingsticken hade då lagt sig, tack vare kortisontabletterna Andreas fick i honom, så enligt vet var det chocken som var orsaken till hans tillstånd, inte giftet från sticken. De som känner Dynamit vet att han älskar människor, kvittar vem det är så ska han pussas och hälsa så svansen nästan går av. Nu bara låg han där, orkade inte ens lyfta huvudet när hon undersökte honom.. :(
Jag fick veta direkt att han skulle bli inlagd och då brast det. Som tur var har jag två gudomliga uppfödare som hela tiden var i kontakt med mig och frågade om jag ville komma och dricka kaffe istället för att åka direkt hem efteråt. Det var nog min räddning för dagen! Att få prata ut om allt, jag kände att det var otroligt skönt att få träffa er allihop och få kramas lite. Efter lite fika där har min mamma och pappa underhållit mig hela eftermiddagen och kvällen, då slapp jag tänka på allt som hänt! Men fy vad tankarna bubblar i huvudet nu, idag mår jag inge bra.. :( Som "tur är" har de inte hört av sig, veterinärerna, de skulle bara göra det om han blev sämre. Förhoppningsvis får jag ett samtal imorgon fm om att jag får hämta honom under dagen, ååååh vad jag saknar honom!! Hör honom tassa runt här, och tror ibland att jag hör hans snarkningar. Det kommer bli en lång natt, första natten på två år som han inte ligger kloss på mig i sängen.. :(
Tack allihop för ert stöd idag, jag hade inte fixat det här utan er!
Ursäkta om inlägget är lite rörigt eller om jag blandat ihop nått, känner att hela dagen är som i en dimma.. Minns knappt hur jag tog mig till Karlstad..
Söndag
Både igår och idag har vi alltså tagit långpromenader. Tanken var att spåra igår, men så blev det tyvärr inte.. Det blåste alldeles för mycket! Blåste halv storm periodvis, och regnet vräkte ner, så jag struntade i det och väntar till en dag med mindre blåst!
Idag tog vi bilen till "vår" skog och gick en härlig promenad, började med rastning och därefter en rejäl powerwalk. Sedan stannade vi och busade lite med en boll jag plockat med i fickan. Jag gömde den ute på kalhygget och Dynis viftade nästan sönder sin svans när han fick leta upp den, så roligt tyckte han det var!! Efter lite bus körde vi ett kort lydnadspass, ca tjugo minuter blev det. Körde precis som sist i Svanskog: enkla moment där det viktiga var att vi hade kul ihop, inte att momenten var bra utförda "poängmässigt". Och precis som sist hade vi så himla kul!! Svansen gick som en propeller och han hade exakt den attityden jag vill se, det var så skoj! Att det finns massvis att jobba med vet jag naturligtvis om, men för mig är det allra viktigaste att vi båda tycker det är lattjolajban att träna ihop, gå in och peta på detaljer kan vi göra senare! :)
Efter det lilla passet gick vi tillbaka mot bilen och Dynis fick bära sin boll alldeles själv. Han var så stolt! Inte en enda gång släppte han den, han som brukar ha fullt upp med att böka ner hela huvudet i alla lerpölar. Nejdå, bollen var viktigare! :)
Imorgon är det skoldags igen, koncernredovisning står på schemat. Är en jättehärlig grupp jag läser med nu, känns som jag läst med dem mycket längre än bara en vecka! Direkt jag slutar ska jag fixa lite vuxengrejer, bl.a. öppna ett till sparkonto på banken, och sedan ska jag och Dynis ta en lååång promenad och förhoppningsvis träna nått. Vad det blir får vi se imorgon, förmodligen spår, beror på vädret och vad vi har lust för! :) Dessutom får jag troligtvis hem en hög med papper imorgon som jag ska läsa igenom, spännande.. ;)
Nu ska jag återgå till mitt kök, hoppas ni haft en bra helg! :) Blev väl kanske inte så vidare "hundigt" inlägg, men nu uppdaterade jag ju åtminstone! :)
Förresten.. Har bara lyckats lägga ut två bilder i förra inlägget än så länge, vette tusan vad det är som krånglar!! Antingen är det min dator eller också blogg.se som krånglar. Vilket som så får jag inte ut några bilder, men förhoppningsvis kommer det fler snart!
