Årsberättelse 2009
Ja, som den ekonomitönt jag är döper jag det här inlägget till "årsberättelse".. ;)
Ojojoj vilket år det varit!! Mycket händelser och förändringar i vårt liv, både medgångar och motgångar, stundtals har det känts som om man inte hunnit förbereda sig för nästa grej som komma skulle..
Året började med lite välbehövlig "vila" från skolarbetet, jag var otroligt trött efter en jobbig höst. Jag började terminen med att plugga på halvfart och var bara inne i Karlstad en eftermiddag i veckan. Eller ja: egentligen började året med en ordentlig magsjuka efter att vi grillat korv på nyårsdagen, så nog får man ta det lite lugnt då.. ;)
Jätteskönt med mycket ledigt tyckte iaf både jag och Dynis som njöt i fulla drag av att få spendera mer tid ihop! Vi tränade vidare med både spår, sök och lydnad och tog härliga långpromenader i snön.
Vintern 2009:
Matte får en härlig puss ;)
Våren bestod även den i en hel del träning och det kom "storbesök" från Linköping: härliga Jossan med Eros kom och hälsade på!! Hennes kompis Therese med Amstaffen Rocco följde också med och det var en härlig helg med mycket träning, hundprat och utbyten av träningstips. :) Nu får ni snart komma igen tycker jag!!
Jossan och Eros
Therese och Rocco
Spårträning våren -09 med lite trassel i linan ;)
Våren var också den tid då Dynis genomförde sin mentalbeskrivning, närmare bestämt den 24:e maj. Det var skitkul rent ut sagt!! Fem valpar, av åtta, beskrevs ur kullen och jag gick med varenda en. Riktigt kul att få se hur de reagerade och tog sig igenom och jag är så nöjd över Dynis. Han är kanske ingen hårding men han är full i bus och avreagerade snabbt. För mig är han min alldeles egna ScoobyDoo som är alldeles PERFEKT. För honom var det nog en dag full av äventyr och massa skoj! :) Det var första gången jag var på ett MH och det var jätteintressant och definitivt inte sista gången.
Avståndsleken
Spökena
Under sommaren tog vi ett litet break. Det var olidligt varmt och jag minns när jag kom hem på lunchen från mitt sommarjobb och skulle gå rundan med Dynis: fy va varmt det var.. Fem minuter tog det innan vi höll på att smälla av!! Istället blev det promenader på kvällarna och vi försökte bada så mycket vi bara kunde. Dynis är inte så förtjust i att bada men han hoppade i och svalkade sig lite åtminstone. Minns speciellt en fredagseftermiddag när jag och mamma åkte ner med honom till Flå så han skulle kunna svalka av sig där (badplatsen bortanför oss var smockfull med familjer och andra hundar). Helt plötsligt började det komma in en härlig vind och man riktigt såg hur Dynis njöt. Han fick den där "galna" blicken ögonen och sekunden efter var det kört: då sprang han som en tok i vattnet! Han som annars inte vill bada hoppade och plaskade som bara den, dök efter pinnar och man såg på honom att han njöt i fulla drag. Kanske kände han på sig vad som skulle komma för några minuter senare brakade ett hejdundrande åskväder loss. Då fick jag dra upp honom ur vattnet och försöka få in honom i bilen; stollen ville bara fortsätta bada trots att det lät som tredje världskriget från himlen.. ;)
19:e juli blev Dynis stora killen: då fyllde han två år. Nu är han ett år äldre på papperet iaf! ;) Mentalt sett är han fortfarande samma pajas och bjuder till många skratt varje dag även om han naturligtvis mognat en del också. Han har mer tid över för mys och njuter numer av att bli torkad efter en regnig promenad. Förut skulle han fort in men nu sätter han sig och lyfter på framtassarna så jag kan torka; först höger, sedan vänster, sedan höger.. Fick han välja skulle vi sitta så i flera timmar! :) Han är verkligen min lilla guldklimp och en hund jag kommer minnas om många, många år!
Lite sommarbilder på min härliga Dynamit
Mitt i sommaren fick jag veta att Metso's ekonomiassistent här i stan skulle gå på mammaledighet framåt vintern och några dagar efter gick jag och pratade med platschefen. Dagen efter vårt samtal hade jag en anställningsintervju över telefonen med controllern i Gävle och då var det i princip klart att jag skulle få tjänsten. Det enda som fattades var att facket gick med på att jag fick tjänsten trots att den inte varit utannonserad och att de gick med på att vi skrev ett lite annorlunda avtal. Tidigt på hösten fick jag hem anställningspapperen och nu sitter jag som vikarierande ekonomiassistent! :) Härligt att få testa på att jobba med ekonomi "på riktigt" och skönt att få komma ifrån skolbänken ett tag. Jag trivs som fisken i vattnet och har förmodligen de bästa arbetskamrater och chef jag bara kan få! :)
Hösten var den tiden som innebar mest händelser för oss. Vi hade ett ganska lugnt första halvår med mestadels trevligheter men sen brakade det lös med råge, upp- och nedgångarna bara avlöste varandra på löpande band..
Jag hade tänkt på hund nummer två ett bra tag och tittat på olika raser för att se vad som kunde tänkas passa mig. Första tanken var en Amstaff men varje gång jag tittade på andra raser kom alltid Golden Retrievern tillbaka. För mig var Golden ingen hund som på något vis passade mig. En soffpotatis som är tråkig och bara fäller, nej fy!! Tills jag upptäckte hur en "riktig" Golden är, dvs jag upptäckte Goldisarna med jaktlinjer. Då insåg jag att en sån, det skulle nog passa mig jättebra, den hade ju de egenskaperna jag letade efter!! Efter att ha kikat runt på olika uppfödare tog jag kontakt med Catherine på Kennel Gyllene Mix. Det tog ett par dagar innan jag fick svar och jag vet att jag tänkte flera gånger att hon nog funderat på vad det var för knasig Värmlänning som mejlat henne, inte skulle väl en liten Golden-tik få flytta hem till henne?! Tänk så fel jag hade.. ;) Efter några dagar fick jag som sagt mitt svar och vi fortsatte ha kontakt ett bra tag. Efter några veckor blev det dags för parning, sedan en lång väntan på UL, och sedan en lång väntan på valpning.. Ultraljudet visade fem valpar och man har ju hört att de säger att det då blir det dubbla. Inte då, trodde man ju, inte blir det tio valpar!
Nehe, och vad tittade ut? Jo, tre hanar och hela sju tikar.. Jag som varit så nervös inför om där skulle finnas någon tik till mig hade inte behövt vara det: det fanns några att välja på! ;) Föll några glädjetårar den där morgonen när Catherine ringde mig med det positiva beskedet!!
Mitt uppe i allt detta roliga och spännande, ja redan innan valpningen, så blev Dynis ordentligt getingstucken.. För att göra en lång historia kort (skulle kunna skriva hur långt som helst om det här): jag var hos Heidi & Andreas där vi planerat en härlig dag med spår och lydnad. Tyvärr avslutades den nästan direkt eftersom jag bundit upp Dynis vid ett jordgetingbo medan jag la spåren.. Jag hittade honom "helt väck" full med arga getingar över kroppen och jag vågar knappast tänka på vad som hänt om jag lagt två spår istället för ett som jag tänkt från början.. Efter kortisontabletter och samtal med djursjukhuset verkade det som om han blev bättre, han började gå runt lite och verkade piggna till även om han naturligtvis var medtagen, men helt plötsligt började han både bajsa och spy blod. Då åkte vi in och jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv. Precis utanför djursjukhusets dörr satte han sig och då sprutade det rent ut sagt blod ur rumpan på honom.. De tog blodprover och satte direkt dropp och sa nästan direkt att han skulle få stanna kvar åtminstone ett dygn. Då brast det och jag orkade inte hålla tillbaka tårarna längre. Min fina plump!! Det märktes att han var riktigt risig för han orkade inte ens vifta på svansen när vet kom, han som annars alltid hälsar på alla med både pussar och viftande kropp (ja, han viftar inte på svansen utan på hela kroppen). Det var den värsta helg jag varit med om, att inte få klara besked, och lättnaden var stor när jag fick hämta hem honom på måndagen. Han blev inlagd på torsdag vid lunchtid så det var många timmar utan lillkillen.. Han var väldigt trött och medtagen de första dagarna och jag hade superkoll på honom för att se så det gick bra, men som den stjärna han är repade han sig och har idag inga men av händelsen. Tack gode gud!!
Äntligen hemma!! Nöjd över sina nya täcken och påslakan
Såhär såg sårskorporna ut efter getingsticken. Det var en hel del på hans lilla kropp!!
Första träningen efter olyckan, det var sååå kul!!
Efter getingsticken kom vi sakta men säkert tillbaka och fortsatte träna, mestadels spår, lydnad och uppletande. I samband med att hösten och kylan kom upptäckte jag att Dynis blev en helt annan hund: jisses så taggad han var!! Helt plöstligt tyckte han att jag var för seg och undrade nog om jag höll på att kolavippen så sakta som jag gick.. ;) (Såhär i efterhand är det förståeligt med tanke på hans allergier: så kallt som möjligt är det optimala för honom, om man bortser från att han har så lite päls som han har..)
Dynis och mamma Xtra tränar på att ligga avslappnat
Eftersom jag tyckte att både jag och Dynis blivit så väl omhändertagna på djursjukhuset bestämde jag mig för att vi skulle fortsätta utredningen av hans hud, så efter ytterliggare veckor fick vi tid. De tog blod- och skrapprover och så var det dags för beskedet: allergisk mot pollen, gräs och kvalster, troligtvis även något eller flera födoämnen. Matallergier är mer regel än undantag när de har andra allergier. Det kändes tungt det första och är fortfarande inget jag kan prata om utan att få en liten klump i halsen, men nu är det åtminstone lite lättare. Dynis äter nu special-foder och kommer snart börja att få vaccinet som förhoppningsvis ska hjälpa honom att reagera normalt mot det han är känslig mot. Håll tummarna!!
Under hösten testade vi på viltspår för första gången och jisses så skoj det är!! Jag och Dynis är ju spårfantaster och med viltspåret slipper vi traggla med de där jäkla spårpinnarna vi haft lite olika åsikter om.. ;) Nu ska vi fortsätta träna och förhoppningsvis kan vi gå anlaget någon gång i framtiden, det är sååå himla skoj!! Personspåret kommer vi också fortsätta med men jag tror det är mycket, mycket större chans att vi kommer ut på anlaget under 2010 än att vi kommer ut i apellen.. ;)
Emma blev under hösten också färdig som allmänlydnadsintruktör, grattis igen!! Jag och Dynis var hennes försökskaniner och hon skötte sig alldeles ypperligt. Både jag och Dynis hade superkul och såg fram emot varenda träningspass. Jag lärde mig väldigt mycket, både om mig själv och om hundträning, och fick jag
frågan igen skulle jag ställa upp direkt. Det är något jag rekommenderar alla! :) Det starkaste minnet, förutom examensdagen, är när vi hade vårt "lek-pass". Jisses va skoj det var!! Från den dagen tror jag att Dynis ser på mig med helt andra ögon och det gjorde ett rejält lyft för oss och vår relation. Numer vågar jag släppa loss på ett helt annat sätt, är inte lika "stel", och jag kommer aldrig glömma vilken känsla det var just den där dagen: då var det verkligen jag och Dynis mot världen. Och det bara för att Dynis tyckte jag den var den roligaste och häftigaste filuren i hela, hela världen.. Naturligtvis har vi inte haft den känslan varenda dag sen dess, och naturligtvis har vi mycket att jobba med, men det där var ett uppvaknande som satte igång tankeverksamheten och jag kommer att leva på det länge. Så ska det kännas när man tränar hund!! :)
Tyvärr inga bilder från våra träningar, vi hade ju fullt upp med att träna!! ;)
Första snön hösten -09
Helgen den 28-29:e november packade jag och Dynis in oss i bilen och åkte till Småland för att hälsa på Catherine med flock. Valparna var då fem veckor och det var riktigt kul att träffa både dom, Catherine, Sarek och resten av flocken. Jag var riktigt nervös när jag svängde in på gårdsplanen, men det släppte nästan
direkt, en sån härlig tjej!! Vissa människor klickar det direkt med och precis så kändes det med Catherine. Hon hade tagit ut två tikvalpar hon trodde skulle passa mig och jag blev direkt utvald till matte av den ena av dem: där fanns min lilla Fixa!!
Hennes riktiga, långa namn är Gyllene Mix Fixa Ferrari och det där sista, Ferrari, har i efterhand visat sig passa väldigt bra.. ;)
Det absolut första kortet jag tog på lilla Fixa, då fem veckor
Efter ytterliggare några veckors väntan var det dags för att hämta hem lilltjejen och hittills har hon levt upp till alla mina förväntningar. Att se henne och Dynis möta varandra på morgonen med några pussar och viftande svansar och att på kvällarna ligga tätt, tätt intill mig i soffan, för att däremellan springa överlyckliga
ihop ute i snön, DET är lycka.. Mina skruttar förgyller verkligen mitt liv och jag är så nöjd att få dela vardagen med dem!!
Nu ser vi fram emot 2010 och jag är riktigt förväntansfull att få se vad det här året bär med sig. Jag tror det kommer bli ett fartfyllt år med mycket roligheter, hundträning och träffar, och jag tror definitivt jag kommer lära mig massvis med nya saker. Det viktigaste är att vi och alla runt oss får vara friska och må bra, så DET är vad som står högst upp på min önskelista. Har lite planer med hundarna inför kommande året men det är lite hysch-pysch för då så slipper jag pressen mer än den jag har på mig själv.. ;)
Ha nu ett riktigt, riktigt Gott Nytt År så hörs och ses vi tvåtusentio!! :)
Ursäkta eventuella stavfel och om jag glömt något från året, men nu är det brådis.. Alldeles strax får vi hit lite folk och jag har inte hunnit kasta mig i duschen än.. Typiskt mig!
