ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari

Igår var det då dags för utställningen! Tidigt på morgonen packade jag, Emma och Marcus in oss och hundarna i bilen och åkte iväg.
Dagen började bra: mitt bankomat-kort fungerade inte.. Min nervositet dämpades inte direkt mer av det, men som tur var fick jag låna pengar av de andra. Typiskt att det ska krångla när det absolut inte får gör det!
Väl framme möttes vi av en hel del folk och deras hundar. Vi var som sagt först ut i ring tre så vi tog med oss hundar och packning dit. På ett vis var det bra att vi var först; vi fick bra platser och kunde sätta oss nära. Dessutom hade det inte kommit så mycket hundar än vilket var bra för Dynis. Han blev nämligen stressad och lite frustrerad, som vanligt när det är mycket hundar och människor. Vi får helt enkelt träna mer passivitet och socialträning så att han lär sig koppla av trots mycket störning. Efter att vi suttit en stund kopplade han däremot av en hel del och kunde sitta och titta på de andra utan att skälla.
Dundra däremot, vilken stjärna! Hon är född till att vara bland mycket folk, det märks att hon älskar uppmärksamheten. Just nu är hon en "prinsessa" men jag är övertygad om att hon en vacker dag kommer avancera till "drottning"!
Klockan nio drog det igång och vårt nummer ropades upp. Jag fick som sagt inte tag på något utställningskoppel utan hade tänkt ställa med det jag hade på förra utställningen. Väl där kände jag att det var alldeles för tunt och vågade inte använda det på honom. Som tur var hade jag packat ner en kedja jag hade liggandes, och läderkopplet jag beställde för ett litet tag sedan, så jag använde det istället. Det var lite bökigt med ett så långt koppel att hålla i, men det var trots allt bättre än utställningskopplet!
Uppställningen gick kanon och han var helt fokuserad på mig. När jag skulle springa med honom gick det tyvärr inte lika bra: han tittade mycket överallt och ingenstans, och försökte dra iväg till de som satt utanför ringen. Det får vi också träna mer på!
Vi fick HP och fick vänta tills Emma ställt Dundra innan vi fick komma in i ringen igen. Domaren beslöt till sist att Dundra fick BIR:et och Dynamiten blev BIM.
Vi gick ut ur ringen med våra rosetter och vår fina kritik och jag var nöjd med skrutten, han visade trots allt att han kan!
Dundra placerade sig som BIG-R i gruppfinalen, hon är så vacker den tjejen!
Nöjda med dagen packade vi in oss i bilen igen och for hemåt, bägge hundarna slocknade nästan innan vi lämnat Karlskogas kommun.. Så mycket intryck att smälta!

Dynamits kritik:

"Lovande hanvalp. Vackert huvud med bra propositioner. Bra bett för åldern. Fin hals. Tillräcklig bröstkorg. Stark rygg. Fina vinklar. Rör sig väl. Utmärkt päls och färg. Trevlig mentalitet."

Några bilder från vår dag:

Idag skulle jag och Emma träffats en sväng för lite ringträning, men med vädret vi hade beslöt vi oss för att ställa in. Varken vi eller hundarna hade nog uppskattat regnet som var.
På eftermiddagen gav det sig, så jag och Dynamit tog en promenad ner till min pappa för att hälsa på. På vägen dit tränade vi kontakt med alla störningar som fanns. Idag var det verkligen mycket av den varan: många cyklister och småbarnsfamiljer som befann sig på vägarna, för att inte tala om killar som åkte skateboard.. En av dessa beslöt sig för att låtsasramla med skateboarden precis bredvid oss, men med lite pipig röst och en godis vände Dynamit åter uppmärksamheten mot mig. Duktig kille!
Väl hos pappa drack vi kaffe och pratade, innan pappa fick titta på när jag ställde upp honom. Pappa har aldrig varit med förut så han visste inte hur Dynamit skulle stå, så jag fick börja med att förklara vad som var viktigt med ben och liknande. Efter en stund stod pappa och domderade som en riktig tränare så fort något ben inte var som det skulle, halsskinnet låg fel eller något annat han kunde anmärka på, men det var bra för det gav verkligen resultat! Efter en stund kände vi oss nöjda, skrutten var verkligen duktig och tålmodig och då tyckte jag det var bäst att bryta. Jag håller verkligen tummarna för att det går lika bra på söndag, men det viktigaste är trots allt att vi har kul och det tror jag absolut vi kommer ha!
På hemvägen belönade jag spontankontakt och tränade på att han inte skulle gå fram och försöka hälsa på de vi mötte. Även här fick vi ett riktigt stort störningsmoment: en grupp ungdomar som kastat ut en hel påse med ostbågar där vi gick. Dessutom stod de en liten bit längre fram och försökte locka till sig Dynis, men han var riktigt duktig idag. Endast en gång försökte han komma åt godiset på vägen och ungdomarna struntade han helt i, de måste känt sig snopna!
Väl hemma fick han ett av sina favoritben, det var han absolut värd efter vår "promenad". Själv sitter jag och funderar på hur jag ska få tiden att gå ihop, det är alldeles för mycket att göra för att hinna med allt. Ibland önskar jag att dygnet hade 48 timmar istället, det skulle underlätta en hel del!
Nu känner jag mig åtminstone relativt redo inför söndagen, det enda som behövs är att inhandla lite nya saker. Utställningskopplet jag har är lite för "klent", och byxorna jag tänkt ha lite väl små, så förhoppningsvis hittar jag något som duger innan dess!

I torsdags tog jag och Emma en sväng till klubben igen för att träna lydnad. Jag hade tänkt testa ett nytt träningssätt för att se om det mot förmodan kunde göra honom mer fokuserad på mig, och gissa om jag blev glad när det funkade!
Jag släppte honom lös inne på den ena planen och lät honom springa av sig någon minut innan vi körde igång på allvar. Började med några inkallningar som satt klockrent! Han kom som ett skott och satte sig vid min sida, sprang inte iväg till annat som han gjort ibland förut. Efter det körde vi lite fritt följ och ställande under gång som även det funkade perfekt. Det märktes att han var taggad till max och tyckte det var riktigt kul, vilken skillnad! Man märkte hur energin sprutade ur honom och han nästan bad om mer uppgifter.
Efter det testade vi hopp över hinder, ett moment vi inte tränat på så mycket tidigare. Han fattade direkt vad jag var ute efter och jag kunde ganska fort höja kraven något för att få honom att tänka själv.
Apporten testade vi på lite den här träningen, men det gick inte så bra. Han började antagligen bli trött när vi kom till det momentet, så efter att han tagit den ordentligt en gång utan att tugga eller släppa den så berömde jag till tusen och tyckte det räckte för den dagen. Efteråt var jag supernöjd med min lilla skrutt, han är så duktig!

Emma tog några bilder när vi tränade och busade:

Hopp över hinder:






Inkallning:


Bus med den älskade trasan!

Idag var det dags för ett nytt träningspass. Jag och Dynamit åkte till Åmål och träffade Emma för att träna lydnad, precis som sist.
På klubben möttes vi av blöta och leriga planer, nattens regn hade nog gjort sitt till. Jag släppte in Dynamit på den ena planen och tittade på medan han fick ett av sina "Amstaff-ryck". Tydligen var det väldigt roligt att springa i de värsta pölarna, för det var där han höll sig. Efter några minuter hade jag en brungrå hund, jag som vanligtvis har en svart..
Vi började med fritt följ och därefter några inkallningar. Lika klockrent som förra gången, han kom som ett spjut på kommando. Däremot började han efter ett par gånger fuska och komma när han trodde att det var dags, dvs när han tyckte tiden var inne. Då körde jag några sitt-stanna-kvar-övningar så han fick belöning även på stället där han satt. Efter det lyssnade han bättre på mitt kommando och stack inte iväg i förväg.
Därefter testade jag hur bra han mindes hopp över hinder sedan förra träningspasset. Det satt lika bra som förra gången, och det märks att det är ett moment han gillar. Fort in till min sida för att få sin belöning!
Precis som förra gången körde vi även idag några ställande under gång, och jag testade lite läggande under gång. Läggandet sitter verkligen inte alls bra, och jag får träna mer hemma innan vi försöker igen med alla störningar på klubben.
Efter att ha visat sig från sin allra bästa sida tyckte han tydligen det fick vara nog, och valpen inom honom kom fram. Stängslet runt planen vi var på är trasigt och då kom han antagligen plötsligt ihåg det från förra gången vi var där och tränade. Han satte full fart mot stängslet och sprang ut på vägen, men lika fort var han inne på planen igen. När han rymt för femte gången började mitt tålamod tryta så jag tränade lite fritt följ och en inkallning innan gav mig för dagen. Det kommer fler träningstillfällen!
När både jag och Emma kände oss nöjda lydnadsmässigt agerade vi utställnings-domare åt varandra och tränade lite inför helgen, vi ska ju ställa i Karlskoga då. Ska bli jättekul, trots få anmälningar! Vi fick PM idag och det är endast två Amstaff's anmälda, med andra ord Dundra och Dynamit.

Nu ska jag och Dynis gå en sista runda för dagen och sedan äntligen krypa ner under täcket. Håll tummarna för oss på söndag!

Som ni kanske märkt så har bloggen fått lite nytt utseende, jag har nämligen pillat lite i kodmallarna. Det är inte på långa vägar färdigt än utan just nu ligger mycket huller om buller. Förhoppningsvis har jag snart bestämt exakt hur jag vill ha det och fått det så men tills dess får ni ha överseende med att allt är väldigt rörigt och kanske inte funkar riktigt som det ska.

Igår packade vi träningsväskan för ett nytt pass! Vi tog bussen till Åmål där Emma hämtade oss för vidare färd till Svanskog.
Väl framme gick jag nästan direkt ut och la två spår till Dynamit, två spår som går efter min och Heidi's nya taktik. Hon har nämligen fått bra träningstips och jag var tvungen att testa! Jag la två korta, ca 50 m, med en köttbullebit i varje steg. Som slut använde jag mig av en burk innehållande Dynamits vanliga foder och lite köttbullar. Jag la spåren raka och enkla, allt för att höja motivationen och göra det så enkelt som möjligt.
Efter att ha lagt spåren gick jag och hämtade Dynamit och körde lite kontakt med honom. Han var lika splittrad som vanligt när "hela gänget" är med, tyvärr! Annars är det så bra träning med all den störning vi får i form av hundar och barn. Emma kom med idén att vi skulle bytlåna hundar, att jag skulle träna lite med Dundra och hon med Dynamit. När vi sedan bytte tillbaka förstod Emma varför jag får kämpa så, även hon hade problem med att han brister i koncentrationen hela tiden. Jag antar att det bara är att fortsätta träna som jag gör, någon gång släpper det förhoppningsvis!
Efter en stund gick vi en bit bort från de andra och tränade sitt-stanna kvar och sedan inkallning. För en gångs skull var han intresserad av trasan och kom som ett spjut de första gångerna! Femte gången sprang han däremot direkt förbi mig och jag kände hur tålamodet började tryta, för att sekunden efter upptäcka varför han sprang förbi mig: skrutten behövde lätta på trycket.. När han var färdig gjorde han en liten sväng förbi mig igen och jag trodde han skulle springa iväg till de andra, men när jag ropade på honom kom han tillbaka till mig och trasan. Då blev det mycket bus med den!
Efter det kände jag mig nöjd och tog en kopp kaffe innan jag begav mig iväg för att ta spåren. Han kände av köttbullsdoften redan på håll och sprang iväg i spåret: med många missade köttbullar som följd. Efter femton-tjugo meter förstod han att det var mer godis i spåret än han räknat med och saktade av på farten och blev betydligt noggrannare. När han hittade slutet, burken med gotta, blev han själaglad och åt genast upp det. Därefter gick vi lite längre bort där jag lagt spår nummer två. Dynamit hade näsan i backen hela vägen och spårade kanon efter var jag gått. Antagligen trodde han att det skulle finnas köttbullar även på den sträckan och lyckan var total när han själv hittade till spårets början och den första köttbullen!
Även det andra spåret tog han bra, men den här gången ville han inte riktigt äta godiset som fanns i slutet: han ville ju fortsätta spåra! Då var det riktigt härligt att se min plump, spårprinsen Dynamit var tillbaka! Jag ska fortsätta köra med såna här näringsspår ett tag till för att höja motivationen igen och få honom att spåra lika bra som förut.
Efter det här kände vi oss nöjda och åkte hemåt igen. Två av våra träningskompisar var sugna på McDonalds så vi hade sådan tur att vi fick skjuts ända fram till dörren. Tack återigen!

På kvällen blev jag träningssugen igen och beslöt mig för att använda hans kvällsmat som belöning. Jag tränade bara lite inomhus men testade på sitt-stanna-hit. Just kommandot "hit" har vi inte tränat på så mycket förut men det tog inte lång stund innan han förstod att han på det kommandot skulle skynda sig in till mig och min vänstra sida. Efter vårt lilla kvällspass var både jag och Dynamit nöjda och tyckte det räckte för den här dagen..

Idag har vi tagit det lugnt eftersom jag hade en intensiv-föreläsning på förmiddagen. Vi tog bara en promenad nere vid vattnet förut och kikade på änder, hästar och andra hundar. Nu är vi lika trötta båda två och ska snart krypa ner i soffan med en bit kladdkaka (till mig) och ett ben (till Dynamit).
Tyvärr blev det inga bilder varken idag eller igår men förhoppningsvis ska vi iväg till klubben och träna under veckan och kanske kan vi få med oss kameran den gången!

I torsdags var det dags för träning igen! Den här gången var det ringträning vi skulle ägna oss åt; jag, Emma och hundarna.
Vid lunchtid kom Emma hit och hämtade mig och Dynamit för att bege oss till Säffles Brukshundsklubb. Vädret var kanon, solen sken och fåglarna kvittrade: toppenväder för lite hundträning!
Vi började med kontaktövningar för att få hundarna att slappna av lite. Dynamit var som vanligt jätteintresserad av de andra hundarna, och ville mer än gärna busa med dem. Jag stod på mig och efter att jag varit riktigt envis en stund förstod han att det var träna vi var där för, inte busa!
Efter att ha fått honom någorlunda balanserad tog jag fram utställningskopplet och Emma fick agera "domare" och fotograf. Det märktes att det var ett tag sedan vi tränat på detta, men han var riktigt duktig och skötte sig exemplariskt! Så härligt att ha Emma med sig som är både duktig och kunnig inom det här med utställning. Fick många bra tips av henne!
Efter det var det dags för Emma att träna lite med underbara Dundra en stund, innan vi packade ihop sakerna och for hem till mig igen. Där rundade vi av dagen tillsammans med lite skvaller innan hon åkte hem till sig. Tack för en rolig och givande träning, det här får vi göra om snart igen!