ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari -

Heldag med träning i Svanskog

I onsdags tog jag och Dynamit bussen till Heidi och Andreas för en heldag hos dem fylld med träning.
Klockan åtta kom vi fram och vi började dagen med en kaffekopp och lite prat innan vi begav oss ut med hundarna. Det var relativt bra väder, ingen sol men uppehåll, det får vi tacka för!
Lydnad stod först på schemat. Jag tränade mest kontakt med Dynamit, även om vi nu testade på lite sitt-stanna med all störning. Detta funkar kanon hemma, men med mamma, mormor och buskompisen Diva lite längre bort var det desto svårare att koncentrera sig. Jag är dock supernöjd med "plumpen", det märks att han börjar mogna lite.
Heidi hjälpte mig med några inkallningar i slutet av vår träning. Jag testade först med bollen som belöning, något som inte fick honom särskilt motiverad att komma, så jag tog istället med mig några korvbitar innan jag gick iväg. Det däremot, det fick honom att komma som skjuten ur en kanon! Han blir verkligen supermotiverad av mat, så jag ska använda det som belöning fortsättningsvis också.
Efter detta packade vi ihop och begav oss tillbaka hem till dem för att invänta Emma och inta ännu en kaffekopp. När vi fikat lite och kände att krafterna återvänt packade vi ner korv, bröd, ved och spårlinor och begav oss till skogs. Nu var det istället spår och korvgrillning vi skulle ägna oss åt.
Jag la två spår till Dynamit, bägge raka med en vinkel och trasa/boll som avslut. När alla fått sina spår lagda gick vi tillbaka till eldplatsen och tände elden, något som var ett kapitel för sig själv! Att det ska vara så trixigt att tända en brasa..
Efter att ha ätit våra halvljumma korvar gick vi tillbaka till spåren för att ta dessa. Dynamit var verkligen okoncentrerad på det första, det märktes att han hade fullt upp med att hålla kollen på de andra. Nosen uppe i vädret spanandes efter de andra, men vi kom till slut fram till trasan. Kände mig lite missnöjd men tog nya tag och gick till det andra jag lagt istället. Då stannade de andra på håll och jag trodde det skulle gå bättre, men icke sa nicke.. Dynamit var fortfarande lika okoncentrerad och verkade mest fundera över var de andra hundarna tagit vägen. Min lilla spårprins!
Efter det spåret kändes det absolut inte roligt, och jag gick och funderade på hur jag skulle få honom motiverad igen. Spår har hittills varit "vår grej" och han har kastat sig ut de gånger vi spårat, helt olikt mot idag. Då kom Heidi med idén att jag skulle lägga ett näringsspår, med korven som var kvar från förmiddagsträningen. De första gångerna vi spårade använde jag mig nämligen av just korv, och eftersom han är så glad i mat borde det fungera, vilket det också gjorde! Nosen nere i backen hela tiden, han verkligen dammsög marken där jag gått. Nu hade jag ju lagt korvbitarna väldigt tätt, men i fortsättningen ska jag lägga lite glesare, men fortfarande relativt tätt för att få upp motivationen igen. Förhoppningsvis är det bara alla hormoner som spökar i hans lilla kropp som gör att han blir så splittrad, eller också får jag helt enkelt göra spårandet roligare!
Det var två väldigt nöjda och trötta Svanskogsbesökare som klev på bussen för hemfärd, Dynamit började snarka nästan direkt vi kommit på bussen..

Några bilder från vår dag:

      

Nu ska jag och Dynamit träna lite mer på att "stå fint", dvs så som sig bör när man vistas i en utställningsring. Jag anmälde nämligen till en inoff i Karlskoga idag som snart går av stapeln. Håll tummarna!

Korvgrillning

De senaste dagarna har jag varit jättesugen på att åka ut och grilla korv, men naturligtvis har jag dragits med en förkylning nu när det varit så fint väder.. Idag kände jag mig mycket bättre och febern var borta, så idag packade vi ryggsäcken och åkte till skogen!
Direkt vi kom dit begav jag mig längre ut i skogen medan de andra tände grillen. Jag la två spår till Dynamit, ett relativt kort och det andra lite längre med en vinkel var på båda. Därefter väntade vi på att det skulle bli bra glöd och att spåren skulle ligga till sig.
Dynamit tyckte det här med korvgrillning var riktigt kul! Speciellt som vår kompis Jonas var med, en kille som Dynamit charmat totalt. Han satt och myste med honom framför elden och fick både två och tre korvar stoppade till sig..
Efter att all korv var uppäten var det dags att gå ut och ta spåren. Dynamit blev eld och lågor när han såg att jag tog fram selen och var riktigt ivrig att få börja. Han tog bägge spåren klockrent, trots att det låg mycket störningar i form av små "högar" vid spåren. Näsan nere i backen hela tiden, tog vinklarna perfekt. Sluten måste vi däremot fortsätta träna mer på, han vill inte gärna inse att spåret är slut och fortsätter hellre en bit till. Försöker man få igång honom med trasan går det efter en stund men det behövs som sagt mer träning.
Efter att vi tagit spåren gick vi tillbaka till vindskyddet och de andra, och Dynamit fick springa lös och busa en stund. Han sträckte ut ordentligt och hoppade som en kanin kors och tvärs. Bushund! Efter en stund kom det en tjej ridande förbi oss och jag var osäker på hur Dynamit skulle reagera eftersom han tycker hästar är så spännande. Men så fort jag ropade på honom kom han springande till oss och väntade snällt tills hästen travat förbi. Busig är han, men han kan när han vill!

För en gångs skull hade jag med mig kameran idag, men naturligtvis var batteriet i princip helt urladdat. Två suddiga kort hann jag ta innan den dog. Bättre lycka nästa gång! På onsdag ska vi (om inget oförutsett händer) åka till Svanskog för en hel dag med hundträning, och då blir det förhoppningsvis både nytt här i bloggen och en hel hop med bilder.

På återseende!

Välkommen!

Den här bloggen kommer handla om livet kring Conviction's Dynamit.
Dynamit, som han i vardagen kallas, är en hane av rasen American Staffordshire Terrier som såg dagens ljus den 19:e juli 2007 tillsammans med sina sju syskon. Den 14 september samma år flyttade den lilla svarta klumpen in hos sin nya familj och det är hos oss han nu växer, utforskar världen och lever rövare.
Här i bloggen kommer ni kunna läsa om träning och vardag, medgångar och motgångar, bus och allvar. Kort sagt: hur livet ser ut när man delar det med en American Staffordshire Terrier.
RSS 2.0