Gårdagens träning
Jajamen, det blev ett träningspass även igår! Dock inte på klubben som jag först bestämt, utan hemma hos familjen Herou.
Direkt jag kom hem från skolan bytte jag om, packade ihop grejerna och for iväg. Måste erkänna att jag var lite nervös eftersom vi skulle träna på hembygdsgården, och där har Dynamit aldrig skött sig bra förutom den träningen då jag "satte ner foten".
Sagt och gjort, jag och Heidi tog med oss hundarna för en liten promenad dit och ett lydnadspass. Redan på promenaden dit blev jag chockad: mamma Xtra nosade nyfiket på Dynamit medan han i sin tur hade fullt upp med annat. Han brydde sig inte om henne för fem öre, han hade fullt upp med något som luktade gott i gräset. För bara några veckor sedan hade han nappat direkt och gjort lekinviter mot henne, så redan där tänkte jag att det nog skulle bli ett ganska bra träningspass ändå.
Väl framme på hembygdsgården började jag med linförighet. Hade honom kopplad då jag inte litar på honom än, definitivt inte med en stor väg i närheten och Xtra och Tweed så nära honom. Han kändes lite trög till en början, förmodligen för att det var varmt och att han hade så mycket nya dofter att ta in. Tog då fram trasan och busade upp honom lite så han kom igång mer, och det gjorde susen! Därefter tränade vi några ställanden innan jag istället för kopplet satte fast spårlinan i honom. På så vis var han ju lös fast jag ändå hade något som säkerhet "utifall att". Vi tränade på en stund med flera av momenten ur ettan och tränade även flera sitt-stanna kvar-övningar för att han ska få fortsätta träna på att invänta nästa kommando. Därefter tog vi en vilo- och vätskepaus i skuggan.
Efter att vi samlat nya krafter var det dags igen. Denna gång körde jag flera inkallningar och mycket linförighet, och gick närmre och närmre Heidi och Xtra som tränade en bit bort. Jag kände att det var dags att släppa lite på min nervositet och våga lita på honom istället för att måla upp olika scenarion.
Till slut litade jag på honom så mycket att jag släppte lös honom helt. Då tränade vi inkallningar och linförighet bredvid dem, men även lägganden och ställanden under gång. Lade honom också några gånger och sa till honom att stanna kvar medan jag gick en bit bort, allt medan Heidi belönade Xtra med hennes boll ett tiotal meter därifrån. Duktiga Dynis låg så snällt kvar!
Jag och Heidi hade tidigare pratat på att vi skulle göra en platsliggning så detta gjorde vi nu. Dynamit fick ligga, medan Tweed och Xtra tränade sittande i grupp. Satte då fast linan igen, eftersom det var den första platsliggningen ihop med andra hundar som vi gjort "ordentligt". Men ibland är jag alldeles för fjantig för mitt eget bästa, det gick kanon! Han låg så snällt och tittade på mig och väntade på att det skulle komma ett nytt kommando, superduktig var han! Det gick så bra för dem alla tre så Heidi fixade så de fick lite störning: hon tog en av tjejerna och gick mellan de andra hundarna, för att sedan byta och göra samma sak med den andra. De var så duktiga! Tittade naturligtvis lite, och Dynamit nosade efter dem, men de rörde sig inte ur fläcken. Duktiga Plumpen, jag blir så stolt!
Nu närmade vi oss slutet av vårt träningspass, men vi kunde inte låta bli att testa en grej till: inkallning med både Xtra och Dynamit samtidigt. Jag på ena sidan av gräsmattan och Heidi på den andra. Första gången gick det sådär, Dynamit började att springa mot mig men vek sedan av och sprang mot Xtra. Sa till honom på skarpen samtidigt som jag inte kunde låta bli att småskratta lite, det är ju preciiis sådär som han är! Lite busig och tänker ut rackartyg som man inte hinner märka att han ens tänkt tanken på innan det hänt.
Inkallning nummer två gick däremot bättre, och nummer tre blev faktiskt riktigt bra. Han hade lite mycket att titta och tänka på så det var definitivt ingen tiopoängare, men han kom åtminstone och sprang inte iväg och busade! Belöning i massor naturligtvis!
Därefter packade vi väskorna och begav oss hem till Heidi och Andreas igen, trötta och nöjda efter dagens pass.
Några bilder:
Idag har jag tänkt ta en dag ledigt från träning, trots att jag slutade så tidigt i skolan. Det blir en promenad hem till pappa sen och lite kaffe där, annars ska vi faktiskt bara mysa och ta det lugnt! Men imorgon, då kan det tänkas att vi är i farten igen.. ;)
Direkt jag kom hem från skolan bytte jag om, packade ihop grejerna och for iväg. Måste erkänna att jag var lite nervös eftersom vi skulle träna på hembygdsgården, och där har Dynamit aldrig skött sig bra förutom den träningen då jag "satte ner foten".
Sagt och gjort, jag och Heidi tog med oss hundarna för en liten promenad dit och ett lydnadspass. Redan på promenaden dit blev jag chockad: mamma Xtra nosade nyfiket på Dynamit medan han i sin tur hade fullt upp med annat. Han brydde sig inte om henne för fem öre, han hade fullt upp med något som luktade gott i gräset. För bara några veckor sedan hade han nappat direkt och gjort lekinviter mot henne, så redan där tänkte jag att det nog skulle bli ett ganska bra träningspass ändå.
Väl framme på hembygdsgården började jag med linförighet. Hade honom kopplad då jag inte litar på honom än, definitivt inte med en stor väg i närheten och Xtra och Tweed så nära honom. Han kändes lite trög till en början, förmodligen för att det var varmt och att han hade så mycket nya dofter att ta in. Tog då fram trasan och busade upp honom lite så han kom igång mer, och det gjorde susen! Därefter tränade vi några ställanden innan jag istället för kopplet satte fast spårlinan i honom. På så vis var han ju lös fast jag ändå hade något som säkerhet "utifall att". Vi tränade på en stund med flera av momenten ur ettan och tränade även flera sitt-stanna kvar-övningar för att han ska få fortsätta träna på att invänta nästa kommando. Därefter tog vi en vilo- och vätskepaus i skuggan.
Efter att vi samlat nya krafter var det dags igen. Denna gång körde jag flera inkallningar och mycket linförighet, och gick närmre och närmre Heidi och Xtra som tränade en bit bort. Jag kände att det var dags att släppa lite på min nervositet och våga lita på honom istället för att måla upp olika scenarion.
Till slut litade jag på honom så mycket att jag släppte lös honom helt. Då tränade vi inkallningar och linförighet bredvid dem, men även lägganden och ställanden under gång. Lade honom också några gånger och sa till honom att stanna kvar medan jag gick en bit bort, allt medan Heidi belönade Xtra med hennes boll ett tiotal meter därifrån. Duktiga Dynis låg så snällt kvar!
Jag och Heidi hade tidigare pratat på att vi skulle göra en platsliggning så detta gjorde vi nu. Dynamit fick ligga, medan Tweed och Xtra tränade sittande i grupp. Satte då fast linan igen, eftersom det var den första platsliggningen ihop med andra hundar som vi gjort "ordentligt". Men ibland är jag alldeles för fjantig för mitt eget bästa, det gick kanon! Han låg så snällt och tittade på mig och väntade på att det skulle komma ett nytt kommando, superduktig var han! Det gick så bra för dem alla tre så Heidi fixade så de fick lite störning: hon tog en av tjejerna och gick mellan de andra hundarna, för att sedan byta och göra samma sak med den andra. De var så duktiga! Tittade naturligtvis lite, och Dynamit nosade efter dem, men de rörde sig inte ur fläcken. Duktiga Plumpen, jag blir så stolt!
Nu närmade vi oss slutet av vårt träningspass, men vi kunde inte låta bli att testa en grej till: inkallning med både Xtra och Dynamit samtidigt. Jag på ena sidan av gräsmattan och Heidi på den andra. Första gången gick det sådär, Dynamit började att springa mot mig men vek sedan av och sprang mot Xtra. Sa till honom på skarpen samtidigt som jag inte kunde låta bli att småskratta lite, det är ju preciiis sådär som han är! Lite busig och tänker ut rackartyg som man inte hinner märka att han ens tänkt tanken på innan det hänt.
Inkallning nummer två gick däremot bättre, och nummer tre blev faktiskt riktigt bra. Han hade lite mycket att titta och tänka på så det var definitivt ingen tiopoängare, men han kom åtminstone och sprang inte iväg och busade! Belöning i massor naturligtvis!
Därefter packade vi väskorna och begav oss hem till Heidi och Andreas igen, trötta och nöjda efter dagens pass.
Några bilder:
Idag har jag tänkt ta en dag ledigt från träning, trots att jag slutade så tidigt i skolan. Det blir en promenad hem till pappa sen och lite kaffe där, annars ska vi faktiskt bara mysa och ta det lugnt! Men imorgon, då kan det tänkas att vi är i farten igen.. ;)
Utställning i Karlskoga
Igår var det då dags för utställningen! Tidigt på morgonen packade jag, Emma och Marcus in oss och hundarna i bilen och åkte iväg.
Dagen började bra: mitt bankomat-kort fungerade inte.. Min nervositet dämpades inte direkt mer av det, men som tur var fick jag låna pengar av de andra. Typiskt att det ska krångla när det absolut inte får gör det!
Väl framme möttes vi av en hel del folk och deras hundar. Vi var som sagt först ut i ring tre så vi tog med oss hundar och packning dit. På ett vis var det bra att vi var först; vi fick bra platser och kunde sätta oss nära. Dessutom hade det inte kommit så mycket hundar än vilket var bra för Dynis. Han blev nämligen stressad och lite frustrerad, som vanligt när det är mycket hundar och människor. Vi får helt enkelt träna mer passivitet och socialträning så att han lär sig koppla av trots mycket störning. Efter att vi suttit en stund kopplade han däremot av en hel del och kunde sitta och titta på de andra utan att skälla.
Dundra däremot, vilken stjärna! Hon är född till att vara bland mycket folk, det märks att hon älskar uppmärksamheten. Just nu är hon en "prinsessa" men jag är övertygad om att hon en vacker dag kommer avancera till "drottning"!
Klockan nio drog det igång och vårt nummer ropades upp. Jag fick som sagt inte tag på något utställningskoppel utan hade tänkt ställa med det jag hade på förra utställningen. Väl där kände jag att det var alldeles för tunt och vågade inte använda det på honom. Som tur var hade jag packat ner en kedja jag hade liggandes, och läderkopplet jag beställde för ett litet tag sedan, så jag använde det istället. Det var lite bökigt med ett så långt koppel att hålla i, men det var trots allt bättre än utställningskopplet!
Uppställningen gick kanon och han var helt fokuserad på mig. När jag skulle springa med honom gick det tyvärr inte lika bra: han tittade mycket överallt och ingenstans, och försökte dra iväg till de som satt utanför ringen. Det får vi också träna mer på!
Vi fick HP och fick vänta tills Emma ställt Dundra innan vi fick komma in i ringen igen. Domaren beslöt till sist att Dundra fick BIR:et och Dynamiten blev BIM.
Vi gick ut ur ringen med våra rosetter och vår fina kritik och jag var nöjd med skrutten, han visade trots allt att han kan!
Dundra placerade sig som BIG-R i gruppfinalen, hon är så vacker den tjejen!
Nöjda med dagen packade vi in oss i bilen igen och for hemåt, bägge hundarna slocknade nästan innan vi lämnat Karlskogas kommun.. Så mycket intryck att smälta!
Dynamits kritik:
Några bilder från vår dag:
Dagen började bra: mitt bankomat-kort fungerade inte.. Min nervositet dämpades inte direkt mer av det, men som tur var fick jag låna pengar av de andra. Typiskt att det ska krångla när det absolut inte får gör det!
Väl framme möttes vi av en hel del folk och deras hundar. Vi var som sagt först ut i ring tre så vi tog med oss hundar och packning dit. På ett vis var det bra att vi var först; vi fick bra platser och kunde sätta oss nära. Dessutom hade det inte kommit så mycket hundar än vilket var bra för Dynis. Han blev nämligen stressad och lite frustrerad, som vanligt när det är mycket hundar och människor. Vi får helt enkelt träna mer passivitet och socialträning så att han lär sig koppla av trots mycket störning. Efter att vi suttit en stund kopplade han däremot av en hel del och kunde sitta och titta på de andra utan att skälla.
Dundra däremot, vilken stjärna! Hon är född till att vara bland mycket folk, det märks att hon älskar uppmärksamheten. Just nu är hon en "prinsessa" men jag är övertygad om att hon en vacker dag kommer avancera till "drottning"!
Klockan nio drog det igång och vårt nummer ropades upp. Jag fick som sagt inte tag på något utställningskoppel utan hade tänkt ställa med det jag hade på förra utställningen. Väl där kände jag att det var alldeles för tunt och vågade inte använda det på honom. Som tur var hade jag packat ner en kedja jag hade liggandes, och läderkopplet jag beställde för ett litet tag sedan, så jag använde det istället. Det var lite bökigt med ett så långt koppel att hålla i, men det var trots allt bättre än utställningskopplet!
Uppställningen gick kanon och han var helt fokuserad på mig. När jag skulle springa med honom gick det tyvärr inte lika bra: han tittade mycket överallt och ingenstans, och försökte dra iväg till de som satt utanför ringen. Det får vi också träna mer på!
Vi fick HP och fick vänta tills Emma ställt Dundra innan vi fick komma in i ringen igen. Domaren beslöt till sist att Dundra fick BIR:et och Dynamiten blev BIM.
Vi gick ut ur ringen med våra rosetter och vår fina kritik och jag var nöjd med skrutten, han visade trots allt att han kan!
Dundra placerade sig som BIG-R i gruppfinalen, hon är så vacker den tjejen!
Nöjda med dagen packade vi in oss i bilen igen och for hemåt, bägge hundarna slocknade nästan innan vi lämnat Karlskogas kommun.. Så mycket intryck att smälta!
Dynamits kritik:
"Lovande hanvalp. Vackert huvud med bra propositioner. Bra bett för åldern. Fin hals. Tillräcklig bröstkorg. Stark rygg. Fina vinklar. Rör sig väl. Utmärkt päls och färg. Trevlig mentalitet."
Några bilder från vår dag:
Ringträning
I torsdags var det dags för träning igen! Den här gången var det ringträning vi skulle ägna oss åt; jag, Emma och hundarna.
Vid lunchtid kom Emma hit och hämtade mig och Dynamit för att bege oss till Säffles Brukshundsklubb. Vädret var kanon, solen sken och fåglarna kvittrade: toppenväder för lite hundträning!
Vi började med kontaktövningar för att få hundarna att slappna av lite. Dynamit var som vanligt jätteintresserad av de andra hundarna, och ville mer än gärna busa med dem. Jag stod på mig och efter att jag varit riktigt envis en stund förstod han att det var träna vi var där för, inte busa!
Efter att ha fått honom någorlunda balanserad tog jag fram utställningskopplet och Emma fick agera "domare" och fotograf. Det märktes att det var ett tag sedan vi tränat på detta, men han var riktigt duktig och skötte sig exemplariskt! Så härligt att ha Emma med sig som är både duktig och kunnig inom det här med utställning. Fick många bra tips av henne!
Efter det var det dags för Emma att träna lite med underbara Dundra en stund, innan vi packade ihop sakerna och for hem till mig igen. Där rundade vi av dagen tillsammans med lite skvaller innan hon åkte hem till sig. Tack för en rolig och givande träning, det här får vi göra om snart igen!
Vid lunchtid kom Emma hit och hämtade mig och Dynamit för att bege oss till Säffles Brukshundsklubb. Vädret var kanon, solen sken och fåglarna kvittrade: toppenväder för lite hundträning!
Vi började med kontaktövningar för att få hundarna att slappna av lite. Dynamit var som vanligt jätteintresserad av de andra hundarna, och ville mer än gärna busa med dem. Jag stod på mig och efter att jag varit riktigt envis en stund förstod han att det var träna vi var där för, inte busa!
Efter att ha fått honom någorlunda balanserad tog jag fram utställningskopplet och Emma fick agera "domare" och fotograf. Det märktes att det var ett tag sedan vi tränat på detta, men han var riktigt duktig och skötte sig exemplariskt! Så härligt att ha Emma med sig som är både duktig och kunnig inom det här med utställning. Fick många bra tips av henne!
Efter det var det dags för Emma att träna lite med underbara Dundra en stund, innan vi packade ihop sakerna och for hem till mig igen. Där rundade vi av dagen tillsammans med lite skvaller innan hon åkte hem till sig. Tack för en rolig och givande träning, det här får vi göra om snart igen!
