Svanskog igen! :)
Efter ett kort pass hamnade vi i skuggan där vi tog igen oss, ja till slut satt vi allihop och bara mådde gott! Så härligt med "vårt" gäng för det är aldrig något skitsnack bakom ryggen, alla är hjälpsamma och säger precis vad vi tycker och tänker. Så skönt med en grupp där vi stöttar och hjälper istället för "så som det ofta är i hundvärlden"..
Efter en stund kände vi nog allihop att magarna började kurra så vi begav oss tillbaka till Heidi och Andreas där vi tände grillen. Jag som är (nästan) konstant hungrig tackade förstås inte nej! ;) Inte heller till en lekstund med barnen, jag tycker nog det är roligare än barnen att få leka med dem! Haha, Andreas kallade mig "lektanten" och det stämmer nog för jag blir som barn på nytt.. Efter att vi käkat och haft trevligt i solen en stund tog jag ut Dynis så han fick kissa lite. Före vårt lydnadspass hade Magda och Sophia spårat med sina hundar, viltspår, och på tillbakavägen upptäckte Dynis Varjas spårstart. Han var riktigt intresserad och glömde totalt bort att Philip var med (H & A's son), han som annars inte har ögon för annat än de älskade barnen! Eftersom han var så intresserad och spåret var lagt som ett nybörjarspår till Varja lät jag honom ta det, trots att vi aldrig gått något viltspår (endast bruks) tidigare. Fanns tyvärr inget spårslut och jag visste inte var spåret gått, men de andra satt inte långt bort och ropade att vi var på rätt väg. Och så duktig han var!! Så fokuserad och inne i sitt arbete, han tyckte det var helfestligt! Tappade bort sig lite i vinkeln men letade snabbt tillbaka där han tidigare gått och jobbade sig därifrån vidare och genom vinkeln. Det fanns som sagt inget slut men han markerade fint där klöven varit och fick lite gotta som belöning istället. Åh så skoj det var!! :) Många gånger gillar man ju de aktiviteter som hunden gillar, och här märktes det att han verkligen tyckte det var skoj.
Efter vårt korta spår tog vi en kopp kaffe i eftermiddags/kvälls-solen och Dynis fick höjdpunkten för dagen: han fick busa lite med Heidi och Andreas.. Ååååh, det LYSER verkligen i ögonen på honom när han får leka med dem!! Han drömde gott om detta på kvällen sedan för han viftade som en tok på svansen och sprang i sömnen. Det märks att han inte är helt tillbaka i sitt gamla "ScoobyDoo-jag" igen, men det betydde oerhört mycket för honom att få vara med igen. Tack allihop för en toppendag, kändes så himla skoj att få träffa er allihop och framförallt att kunna vara med och träna!! :)
Här hos Heidi kan ni se några bilder från dagen! :)
Idag var det dags för återbesök hos Djursjukhuset så vi pallrade oss upp tidigt imorse. Dynamit hade inga som helst problem att åka dit, han verkligen VILLE in genom dörrarna så han hade nog bara fina minnen därifrån! Direkt vi kom innanför dörrarna såg Dynis en tjej han förmodligen tyckte var urläcker för som han blev! Var en labbetik som hette Lisa, och det var nog det vackraste han någonsin sett.. Karlar! ;) Veterinären var ny för mig men tydligen inte för Dynis för de bägge blev jätteglada av att se varandra och så fort hon såg honom så sken hon upp och sa Heeeeej Dynamiiiiiit! med ljus röst, hon hade tydligen också arbetat medan han låg inlagd. Blodprovet tyckte han däremot inte om och det var sååå synd om honom som fick vara med om så hemska saker. Haha, han visade ganska tydligt vad han tyckte om henne efteråt för han såg så otroligt SUR ut att jag blev full i skratt.. Det är verkligen en hund som kan konsten att visa vad han tycker och tänker! Tyvärr får jag inte veta testresultaten förrän på onsdag så håll tummarna nu att det ser fint ut! Frågade vet om hur det är med blodspår nu, i.o.m. levervärdena, och hon bad oss avvakta tills vi ser att de är bättre. Själva spårandet är det ju inga problem med, är mer om han biter i klöven och får i sig något sådant, så vi får avvakta helt enkelt! Vi har ju som sagt aldrig spårat med just vilt tidigare så vi ska nog klara av att hålla oss ett litet tag till.. Men sen, då jäklar! ;)
Efter Karlstadsturen åkte vi hem och pluggade ett par timmar innan vi åkte till "vår" skog för en liten promenad. Ringde Heidi och pratade medan vi gick där och strosade och märkte inte att tiden rann iväg.. En timme och 20 minuter pratade vi, då har man en del att prata om! ;) Blev en härlig skogstur för oss iaf, och jag fick prata av mig lite. Heidi visste en kille som håller kurser i viltspår och jag nappade direkt. Vi vill jättegärna gå kurs!! :)
Nu ska jag ta mig i kragen igen och sätta igång med tentapluggandet igen.. SUCK! Läser just nu till en i statistik och är det nått jag verkligen tycker är tråkigt så är det det.. Skulle hellre skriva 40 andra tentor om jag bara slapp denna, fy va trist det är!!
Hoppas ni andra också haft en bra helg! :)
Senaste dagarna
I lördags tog jag tjuren vid hornen och packade in mig själv och Dynis i bilen och åkte till Svanskog. Vi åkte direkt till stället där "getingattacken" var, lika bra att få det överstökat eftersom vi säkerligen kommer gå förbi där någon gång.. Dynamit tog det hela med ro, verkade inte ha något som helst dåligt minne av stället! :) Var precis lika nyfiken som vanligt, nosade av stället och verkade tycka det var jätteskoj att få komma ut "i skogen"! :) Förmodligen har han "förträngt" det som hände, människor gör ju ofta det när man varit med om något riktigt hemskt och jag kan absolut tänka mig att hundar är precis likadana. Den enda som började kallsvettas och bli nervös, det var jag! Vi gick bort mot gärdet där jag lagt spåret för att se om vi kunde hitta bollen jag lagt där, men den hittade vi inte. Det spelar absolut ingen roll, det finns fler bollar att köpa, men då hade vi åtminstone en anledning till att strosa omkring där och lugna ner matten lite! ;) När vi gått där en stund ställer sig Dynis och tittar på något och viftar på svansen. Kom en jägare i full mundering gåendes vid skogskanten! När jag la spåret såg jag skyltar om älgjakt, ringde t.o.m till Heidi och frågade om det redan börjat men det hade det inte gjort då. Blev lite orolig att jag "förstört" något för dem, men "gubben" var jättetrevlig och förklarade att han bara tittade på markeringarna sedan ifjol och satte upp nya för året samt att jakten inte börjar förrän om en månad. Jag berättade vad vi gjorde där och om vad Dynis varit med om och han var så trevlig och go mot Dynis! :) När han fortsatte sin promenad skuttade det upp några rådjur från skogen till kanten av gärdet vi stod på och jag hörde sen hur det sköt längre bort i skogen så förmodligen har jakten på rådjur börjat. Tur att man har en skottfast hund för när vi gick tillbaka mot bilen small det ordentligt nånstans borta i skogen!
Tyvärr hann vi inte stanna till hos Heidi och hälsa på utan var tvugna att åka direkt tillbaka till Säffle. Där handlade vi lite, tog en vilopaus hemma (det tog hårt på matten att åka tillbaka till "olycksplatsen"!) och sedan satte vi igång med BULLBAK! :) Första gången jag bakar bullar själv så det var verkligen på tiden.. Bjöd hit min mamma och pappa på eftermiddagen så de fick provsmaka och bullarna fick mycket väl godkänt! :) Pappa kastade t.o.m. i sig två stycken innan mamma ens hann få i sig sin första, hahaha!! Enligt receptet skulle en sats resultera i 40 st så jag gjorde två, när man väl bakar ska man ju göra det ordentligt tänkte jag.. 136 stycken blev det totalt så nu är hela frysen full, trots att mamma och pappa fick med sig två påsar hem! :)
Dynis vilar upp sig ordentligt innan "mormor" kommer på besök.. ;) (Gamla bilder men exakt såhär brukar han ligga, och också den dagen! I solen i vardagsrummet.. )
Bullar!! :)
I söndags gick vi en härlig promenad i skogen här hemma, och det var en himla tur att vi gick där så folk slapp att se spektaklet.. Han var som en jojo i kopplet! Märks verkligen att han fått ta det väldigt lugnt senaste veckan och han blev jätte-uppspeedad när han upptäckte åt vilket håll vi gick. :) Hade med mig klickern och foder som belöning så det blev en hel del "skojigheter" på vår skogsrunda. Fick göra lite konster uppe på stenar, tränade på snabba lägganden och lägganden med huvudet nere i backen inför platsliggningar, linförighet o.s.v. Dessutom har Dynis en väldigt duktig matte som hittar konstiga träd där det gömmer sig mat, så det fick ju herrn hjälpa henne att leta och äta upp! ;)
På kvällen tog vi en lite längre kissrunda ner mot stan. Stannade där vi skulle vända hemåt och körde även där lite linförighet, läggande samt ställande under gång, vädigt kravlöst men så att han fick göra nått skoj. Tyckte efter en stund att det kändes som någon tittade på oss och när jag tittade upp så såg jag att det gjorde det ju.. Fyra stycken stod ute på vägen och tittade nyfiket på vad vi pysslade med. Att varken jag eller, framför allt, Dynis upptäckt dom är mycket märkligt för det var nämligen fyra rådjur! Vad de sysslade med mitt i vägen nästan nere vid McDonalds och väldigt nära 45:an har jag ingen aning om, men de var inte ett dugg rädda för oss iallafall. Lyckades trixa fram mobilen efter många om och men, men då hade de lunkat vidare så jag fick tyvärr ingen bild mer än på en lyktstolpe. ;)
Även idag och igår gick vi på härliga rundor i skogen med tillhörande "stationer" där vi stannade och gjorde något som kräver tankearbete, och jag märker nu att jag kan ta längre promenader och göra mer än vad jag hittills vågat. Han är pigg och glad precis som innan det här spektaklet och det känns som att jag nästan kan göra allt som jag gjorde innan. Vet inte hur det är med levern, men antar att jag ska skynda långsamt tills jag vet att värdena gått tillbaka till normalt?
Jag är iallafall så otroligt glad att han fortfarande finns hos mig och något gott måste jag ha gjort eftersom det fanns en skyddande ängel vid Dynis sida och allt gick så bra som det gjorde. Tankarna har varit många det senaste och det där "om" rullar hela tiden fram och tillbaka som en text inne i huvudet. Krama om era hundar extra hårt var kväll, det är de värda! ♥
I förrgår räknade jag förresten några av sticken Dynis fick, men jag räknade bara de på huvudet. 26 stick fick jag det till bara på huvudet. Sen fick han ju också stick på resten av kroppen..
Såren efter sticken, är små "pluppar" över hela kroppen som nu håller på och läker fint.
Nej, nu gäller det att försöka "glömma" detta och se framåt mot allt roligt vi har framför oss istället. T.ex. mitt föredrag jag ska hålla imorgon i skolan! ;) Jag har granskat Konsumentverkets årsredovisning mellan år 2005 och 2008, och ska alltså berätta om vad jag kommit fram till. Visst låter det spännande/intressant? Inte ett dugg.. ;)
Nu ska vi ta kvällspromenaden och därefter ta kvällen.. Godnatt på er!
Det går framåt!
Jajamen, sakta men säkert är vi på väg mot toppen igen! :) Dynis är mycket piggare nu, det märks att han mår bättre och bättre för var dag som går. Han kliar sig väldigt mycket och jag förstår honom.. Fick ju själv två stick och det kliar så jag håller på att bli galen, tänk då på honom som fick så många stick på sin lilla kropp! Han får fortsatt dagsgivan utspritt på sex gånger per dag, på söndag ska vi gå över till fyra. Han är fortfarande väldigt hungrig, men även där ser jag en markant skillnad. Nu är han inte lika stressad och kastar sig över maten, han har nog förstått att det om bara några timmar kommer några tuggor till i skålen! :) Fast och fin avföring, har fått tillbaka glimten i ögat, ja allt går verkligen åt rätt håll! :)
Igår ringde de från djursjukhuset precis som de sagt att de skulle göra. De var jätteglada att det gick så bra och tyckte jag gjorde helt rätt som skämde bort honom med extra mycket mys nu. Igår förmiddag var vi ute i "vår" skog för första gången och han var så lycklig.. Det märktes att han helst av allt skulle velat springa järnet bland alla träd, men jag vågade inte med risk för att det skulle dra igång magen igen. Frågade veterinärassistenten om detta när hon ringde, och hon sa att det var okej att han sprang av sig allt under några få minuter. Inte varje dag och inga längre stunder, max några minuter, men åtminstone så han fick må gott en liten stund! Hon sa precis som jag tycker: även om det var fysiskt han varit dålig så måste man ju tänka på det psykiska också, där måste han ju naturligtvis också må bra! Imorse åkte vi därför tillbaka till samma skog och jag lät honom springa en kort kort stund.. Så lycklig han var!! Det var bara några få minuter, så mycket mer hade han nog inte orkat heller, men han var så glad!! Man såg att han fick tillbaka ännu lite av den livslust som han annars alltid har. Var orolig flera timmar efteråt men nu får jag nog inse att värsta "faran" är över: magen fixade det. :)
Man märker också att han är jättesugen på att hitta på något så jag har försökt tänka ut övningar som inte är stressframkallande som vi kan göra här hemma. Han tycker ju många gånger att saker är FÖR roliga och går därför nästan upp i atomer, och stressa får han inte göra nu, även om det är "positiv" stress och han bara går upp lite i varv. Men lite enkla övningar som är lugna och där han får tänka till ordentligt ska vi pyssla med de kommande dagarna, då blir han lite trött och nöjd i huvudet iallafall! :)
Igår kom "mormor och morfar" (d.v.s min mamma och pappa) på ett litet besök för första gången sedan han kom hem. Pappa såg honom ju bara en snabbis när han var här i måndags kväll, men mamma har inte varit här. Tror lyckan var lika stor från bägge håll, vilken återförening! :) Mamma tyckte att det var hemskt att se honom när hon såg hur trött och "blek om nosen" han var, men ändå tycker jag mig se en markant skillnad på de få dagarna han varit hemma. Han har lagt på lite på hullet, ser inte lika insjunken ut längre, och har som sagt fått tillbaka lite av hans vanliga livslust. :) De satt en lång stund i hallen och gosade, Dynis var så nöjd att hans gos-mormor var här på besök. :)
Något annat nytt sedan han kom hem är att han numer ligger en hel del i hans "säng"! Förut låg han där bara när han var lite sur eller när vi satt och åt, då vill man inte ha en hund vid bordet, men nu ligger han verkligen och myser.. Han säng består av täcke och en tjock soffkudde/dyna under, men innan han kom hem la jag ner ytterliggare ett täcke i påslakanet så att det är två istället för ett. Förmodligen tycker han att det är mysigare där nu, det blev mycket "fluffigare" (som min pappa skulle sagt) så där ligger han gärna nu! :) Han riktigt bäddar runt så det blir skönt och sen snarkar han skönt.. Tog några kort igår kväll när han låg och sov:
Tyvärr syns det inte lika bra på bilden här som i min dator innan jag la upp den, men där ser man tydligt såren på huvudet efter sticken.. Usch så det kliar på honom!!
När jag satt och skrev detta var jag tvungen att se vad han gjorde för det var så tyst.. Och jajamen, där låg han!! :)
Så nog gillar han sin säng! :) Försökte ta kort idag när vi var ute i skogen men det var hopplöst.. Blev bara svarta streck på alla korten! ;) När vi promenerade långsamt fick vi istället fäktas med alla älgflugor, fy vilka äckliga djur!!
Något jag inte berättat än, som jag tänkte berätta förra torsdagen men inte gjorde pga allt annat som hände, är att jag fått jobb! :) Ska jobba där jag brukar sommarjobba fast med ekonomi istället. Är ett vikariat, tjejen som jobbar där ska ha barn. Så sista veckan i oktober börjar jag min nya tjänst! :) Ska gå bredvid fram till jul, då går hon hem. Efter att ha läst avtalet och vilka förmåner jag får som tjänsteman kunde jag inte tacka nej trots att det är såpass kort tid kvar i skolan. Känns jätteskönt att få en större inkomst varje månad, vara ledig så fort jag kommer hem (med skolan är det ju plugg hemma också) och dessutom ha något att söka jobb på när jag kommer ut som färdig ekonom! Dessutom får jag precis som tidigare en jättebra chef, han och jag hade ett litet "samtal" innan jag skrev på.. ;)
Äntligen hemma!!
Ja, igår fick jag äntligen hämta hem min skrutt!! :) Han var så efterlängtad!! Inte speciellt vacker att se på; full i små "knottror" (förmodligen efter getingsticken), smutsig, väldigt skran.. Men det gör inget för nu är han hemma!! Han är väldigt trött, har sovit nästan konstant sen vi fick hem honom, men det är ju inte så konstigt.
Var tokglad när han fick se oss i väntrummet och vi var naturligtvis lika glada vi. De enda som var lite ledsna var personalen som arbetat under helgen, de tyckte det skulle bli tomt utan honom.. Han hade charmat dem totalt, och de hade fått en HELT annan syn på rasen! :) Han hade pussat dem och gosat, han hade blivit lite utav en "maskot" fattade jag det som. Hade skött sig ypperligt på promenaderna, de sa att de tyckte han var sååå väluppfostrad.. Haha, pratade de verkligen om min bortskämde lille Plump??! ;) De verkade nästan fascinerade av att han inte skällde på eller gjorde utfall mot hundarna de mötte på promenaderna, jag undrar allt vad de mött för Amstaffar.. Efter promenaderna hade han fått gå lite lös i "gången" och fått mysa lite innan han fick hoppa in i buren för han var ju sååå snäll talade de om, och det var väldigt skönt att få höra att han haft det bra ändå under de här hemska dagarna! :)
Direkt han kom hem kollade han läget i lägenheten innan han SPRANG och hoppade upp i sängen! Sen låg vi och myste en lååång stund och bara mådde gott. Det är faktiskt det enda vi gjort sen han kom hem: myst och mått gott. Vi har många timmars förlorat gos att ta igen! :)
Med mig hem fick jag nytt foder (som är bra för hans lever), pastan som fanns kvar i tuben (för magen) och recept på antibiotika. Så nu ska vi försöka komma igång lite här hemma! Han ska till en början få dagsgivan uppdelat på sex gånger per dag och får endast ta långsamma kisspromenader, sedan får vi öka på allt eftersom. Känner mig som en elak matte som bara ger honom så lite mat varje gång, man märker att han är jättehungrig, men det är ju för hans eget bästa. Om två veckor ska vi tillbaka på återbesök och kolla levervärdena, förhoppningsvis ser det ännu bättre ut då! På lappen jag fick med mig hem stod att de ska ringa mig på onsdag eftermiddag för att kolla läget, ett JÄTTEBRA initiativ tycker jag! Bra att de har sådan god uppföljning på sina hundar, det visar att de verkligen månar om djuren..
Nu är äntligen "familjen" hel igen, nu ska vi fortsätta njuta av att han är hemma. Pappa kom hit igår eftermiddag med en köksvåg som mäter gram så jag inte ger honom för mycket, är så svårt när det handlar om så få gram han ska få varje mål. Med sig hade han också Dödligt Vapen 1-4 så idag ska jag och Dynis bara må gott i sängen alternativt soffan och ha filmmaraton. Vi är nog lika trötta båda två efter de här dagarna!
Kan inte säga det nog mycket: TACK allihop som stöttat och brytt sig under de här hemska dagarna. Det är i stunder som de här man märker vilka som är ens riktiga vänner och vilka som verkligen bryr sig om både Dynis och mig! Jag tror ni vet vilka ni är och ni betyder jättemycket för mig!
Nu ska Dynis få ytterliggare ett mål mat, sedan ska vi fortsätta MYSA! :)
Söndag
Dagens lägeskoll var: går fortfarande på dropp eftersom han behöver näring och vätska för allt han förlorat. Hans höga levervärden hade sjunkit MYCKET, veterinären var väldigt positiv till provsvaren för det gick verkligen åt rätt håll där! Han var fortsatt piggare och jättekelsjuk, vet fnissade till lite när hon sa det och sa att han förmodligen längtar hem. Min gos-vovve! Och så till det viktigaste: magen och de blodiga diareérna.. Idag fick han för första gången lite, lite, lite "specialfoder" (dvs något som är bra både för hans lever och mage) och han hade inte blivit dålig i magen!! Inga fler diareér!! :) Veterinären sa att det är vanligt med bakslag vid den här typen av mag och tarmbesvär, men OM det nu inte blir det under natten eller morgondagen så får han åka hem imorgon!!! :) Jag är så glad!! :) Försöker trots det att tänka negativt, det är bättre att ställa in sig på att han inte får åka hem imorgon så jag inte blir lika ledsen om han nu inte får det.. Deras morgonrond går mellan 8 och 10, så mellan 10 och 12 imorgon får jag besked oavsett om han får komma hem eller inte. Håll nu tummarna att Plumpen får komma hem imorgon och vila upp sig!!
TACK Heidi och Andres med familj för att jag blev hembjuden på så god fika med tillhörande prat och mys med vovvarna. Så härligt att ni tänker på oss, det betyder mycket!
TACK Emma och Marcus för att jag fick "våldgästa" er igår, prata bort några timmar och skratta lite mitt i allt som hänt.. Var jättemysigt att få träffa er, hundarna och gosa lite med hästarna i stallet! :)
Nu blir det sängen här, jag har några förlorade timmar med sömn att ta igen.. Det gäller att vara pigg och fräsch ifall jag får ett glädjande besked imorgon!!
Lördag
Dagens rapport: Dynis är enligt vet mycket piggare, hade t.o.m försökt busa lite och pussa dom när de kopplade droppet. Så det låter väldigt positivt, det hade han inte gjort förut! Går som sagt fortfarande på dropp och får någon pasta för magen, han har tyvärr fortfarande blod-diareér.. Han får därför inte komma hem imorgon som jag hoppades, utan tidigast måndag.. :( Försökte ringa till djursjukhuset tidigt i morse men gick ej att komma fram till receptionen på helgerna. Därför kunde jag inte få tag på dom tidigare, vi hade nämligen tänkt åka upp och hälsa på honom idag. Frågade vet om vi fick det och det får vi, men hon tyckte att det var bra om jag orkade hålla mig. Hon trodde nämligen att han skulle bli JÄTTEledsen när vi lämnade honom igen och det förstår man ju att den stressen inte är så bra för hans mage just nu. Även om jag saknar honom så det värker i hjärtat konstant.. :(
Hon skulle ringa imorgon em igen och ge rapport, då skulle de ta fler prover och se hur hans levervärden ser ut också. Så nu håller jag tummarna så hårt jag bara kan att han blir ännu piggare imorgon och att de får bukt med magen så han får komma hem och vila upp sig snart. Min finaste bäste plump!!
Nu ska jag försöka få minuterna att gå, vilket inte är det lättaste just nu.. Tror det vore lättare om jag visste med ett exakt besked vilken tid och dag jag får hämta honom, det är ju så ovisst!!
Uppdaterat: Pratat med sjukhuset
Uppdaterar det här inlägget när jag pratat med vet.
Sist men absolut inte minst: Stort tack till alla er som stöttat och brytt er. Ni är guld värda!!
-----------------------------------------------------------------------------------
Veterinären ringde i eftermiddags, men tyvärr kommer han inte få komma hem imorgon heller som jag hoppades.. Han hade inte "bara" varit dålig på förmiddagen som jag först fick besked om utan hade bajsat massa blod precis som igår. Han hade också höga levervärden, hon förklarade exakt vad det var men det uppfattade jag aldrig. Bara att det berodde på giftet från getingarna. Värdet skulle vara max 1,2 men hans var 9 komma någonting.. Dessutom hade han en infektion som han får antibiotika emot. Så han går fortfarande på dropp och de hoppas få bukt med blödningarna och hans levervärden. Jag kommer få hem honom tidigast på söndag.. :( Jag frågade hur han mådde trots omständigheterna, och hon sa att han var avsevärt piggare och verkade hantera situationen jättebra. Direkt efter beskedet tog jag bilen till Svanskog och spenderade eftermiddagen och kvällen där. Var så härligt att få prata om det men samtidigt få tänka på lite annat. Jag och Heidi tog alla hundarna på en promenad i regnet, jag med Vixey och Robin. Tror de njöt lika mycket som jag, trots det lite tråkiga vädret. Tack för att jag fick komma, det betydde mycket för mig! Nu gäller det att försöka uthärda två nätter till, det är så tomt här hemma så fy..
Dynis inlagd..
Började i morse med att jag åkte till Heidi och Andreas i Svanskog för en heldag med hundträning. Direkt gick vi bort till ett "nytt" ställe och skulle lägga spår där, finns massa fina marker att lägga på. Vi band upp hundarna vid skogskanten och gick bort och la spår åt allihop. Dynis tycker det är riktigt tråkigt att sitta uppbunden och brukar höras ordentligt, precis som idag! Efter att jag gått en bit bort hörde jag honom inte längre, men tänkte att han förmodligen gett upp skällandet. Gick färdigt hans spår och gick tillbaka mot hundarna och barnen, men ser ingen plump.. Vanligtvis brukar han sitta tyst och stilla när jag kommer tillbaka, visa med hela kroppen att "hej matte, jag har ABSOLUT inte skällt någonting". Men alltså inte idag. Såg en del av kopplet på trädet och min första tanke var: han har tuggat sönder det och stuckit till löpande Xtra. Såg en skymt av en svart hund, men det var Borat. Såg en nyfiken Xtra. Såg en till svart hund: Diva. Men ingen Dynis. Gick närmare för att se vad som hänt eftersom jag såg en bit av hans koppel och såg då Dynis ligga där längst ut i änden av kopplet.. Han bara låg där, flåsade som om hans sista stund var kommen, spyor runt hela munnen och 40-50 jordgetingar på sig och runt omkring honom i luften! Den bilden kommer jag aldrig glömma i hela mitt liv.. Fick panik och skrek på Heidi men hon hörde inte, var för långt bort. Denise kom springande och hjälpte mig bära/dra ut honom från skogen och få bort alla getingar från honom. Hon ringde sen Heidi som i sin tur snabbt kollade läget och ringde Andreas som kom och hämtade oss med bilen. Hem till dom, snabbt in med kortisontabletter och kolla igenom honom ordentligt. Han verkade okej, medtagen men blev allteftersom minuterna gick mycket bättre. Han gick runt och nosade i trädgården och verkade bara trött, annars okej. Bajsade flera gånger, ja väldigt många gånger, men såna här saker brukar ju få igång tarmsystemet även på oss människor. Sedan spydde han några gånger och vi ringde djursjukhuset i karlstad och rådfrågade, då hade ungefär en timme gått, men eftersom han blev allt bättre tyckte de vi skulle avvakta och bara ge några tabletter till. Sedan bajsade han igen, några droppar blod. Sedan spydde han, med lite blod i.. Sa till Andreas att nu är det små små skvättar av blod i, sekunden efter spyr han rent blod..
Snabbt in med honom i bilen, ringde sjukhuset efter vägen och iväg till Karlstad. Har aldrig kört så fort i hela mitt liv och förmodligen aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Stackars plumpen låg i baksätet och spydde och bajsade flera gånger.. Kom fram efter knappt en timme och direkt han kom ur bilen satte han sig och bajsade rent blod.. Fy fan, rent ut sagt, vad glad jag var att jag var framme! Fick komma in till en veterinär direkt och de tog direkt blodprover och skyndade sig att sätta dropp. Svullnaderna från getingsticken hade då lagt sig, tack vare kortisontabletterna Andreas fick i honom, så enligt vet var det chocken som var orsaken till hans tillstånd, inte giftet från sticken. De som känner Dynamit vet att han älskar människor, kvittar vem det är så ska han pussas och hälsa så svansen nästan går av. Nu bara låg han där, orkade inte ens lyfta huvudet när hon undersökte honom.. :(
Jag fick veta direkt att han skulle bli inlagd och då brast det. Som tur var har jag två gudomliga uppfödare som hela tiden var i kontakt med mig och frågade om jag ville komma och dricka kaffe istället för att åka direkt hem efteråt. Det var nog min räddning för dagen! Att få prata ut om allt, jag kände att det var otroligt skönt att få träffa er allihop och få kramas lite. Efter lite fika där har min mamma och pappa underhållit mig hela eftermiddagen och kvällen, då slapp jag tänka på allt som hänt! Men fy vad tankarna bubblar i huvudet nu, idag mår jag inge bra.. :( Som "tur är" har de inte hört av sig, veterinärerna, de skulle bara göra det om han blev sämre. Förhoppningsvis får jag ett samtal imorgon fm om att jag får hämta honom under dagen, ååååh vad jag saknar honom!! Hör honom tassa runt här, och tror ibland att jag hör hans snarkningar. Det kommer bli en lång natt, första natten på två år som han inte ligger kloss på mig i sängen.. :(
Tack allihop för ert stöd idag, jag hade inte fixat det här utan er!
Ursäkta om inlägget är lite rörigt eller om jag blandat ihop nått, känner att hela dagen är som i en dimma.. Minns knappt hur jag tog mig till Karlstad..
