Långpromenad till gusgropen
Nåväl, den här dagen hade faktiskt inte jag och Heidi planerat att träna. Helt otroligt! Istället var det en långpromenad till grusgropen, med fikapaus förstås, som stod på schemat! Förra gången jag var i Svanskog tog vi ju en långpromenad på kvällen och då blev vi väldigt sugna att göra om det, fast en lite längre sträcka. Till grusgropen är det 5km, enkel väg, så det passade perfekt!
Så fort vi packat ihop vårt fika spände vi fast vagnen för Diva och begav oss iväg. För en gångs skull hade vi faktiskt tur med vädret och solen stod högt på himlen. Lite småkallt förstås, men det hör ju hösten till. Både vi och hundarna verkligen njöt av att få sträcka på benen, riktigt härligt!
Dynamit var lite okoncentrerad första biten av sträckan och ville väldigt gärna dra i kopplet för att komma framåt. Förmodligen berodde det på att Skillet dagen till ära fick följa med oss, och naturligtvis var ju de två väldigt nyfikna på varann! Efter en liten stund lugnade han däremot ner sig och förstod att det kvittade hur nyfiken han var, han fick ändå inte hälsa, och gick och njöt och tiggde godis istället.
När vi väl kom fram lät vi Xtra, Tweed och Dynamit springa av sig lite. Jag hade packat ner spårlinan i ryggsäcken och spände fast den i Dynamit för säkerhets skull så han inte skulle springa fram till Skillet som satt uppbunden en bit därifrån. Jag förstod ganska snabbt att det inte hade behövts, men det är alltid skönt med en extra säkerhet!
Efter att de fått härja av sig och blivit av med den värsta överskottsenergin tog vi en liten fikapaus innan vi släppte Skillet och Diva lösa. Även på dom såg man hur de verkligen njöt av att få sträcka ut och de hade riktigt kul!
Därefter var det dags för hemgång och vi packade ihop oss och började gå tillbaka igen. Jag tyckte jag var väldigt smart som använde den gamla ryggsäcken jag fått av pappa, en sådan där med stol på, men då var jag allt annat än nöjd kan jag lova. Jisses så ont jag började få i ryggen! Jag har ju haft problem med ryggen tidigare, och den där ryggsäcken var allt annat än bra för den..
Nåväl, efter en lika härlig promenad kom vi hem till familjen Heoru igen och tog oss ännu en kopp kaffe. Efteråt började jag känna mig lite trött och hade ont i huvudet och funderade därför på hemfärd. När jag blev tillfrågad om jag inte ville stanna kvar och bli bjuden på tacos ändrade jag mig däremot; jag har svårt att tacka nej till god mat i trevligt sällskap! Fyra-fem timmar efter att jag tänkt åka hem startade jag däremot den vita pärlan och begav mig hemåt..
Lite bilder ifrån dagen:
Efter att jag kommit hem var jag riktigt trött och kände mig inte alls i form. Svårt för att somna och ena minuten svettades jag för att i nästa frysa som bara den. Vaknade under natten av att jag trodde jag skulle svettas bort och var tvungen att gå upp och dricka en liter vatten. Morgonen efter, igår, kände jag mig jättefebrig och dåsig men eftersom jag hade en viktig föreläsning var jag tvungen att åka till skolan. Att ta sig upp ur sängen var inte heller någon direkt lek, tog säkert en kvart att försöka komma på benen. Så ont hade jag i ryggen! Resan till Karlstad var minst sagt spännande och redan när jag kom till V-bro funderade jag på om jag skulle vända och åka hem, så dåligt kunde jag fokusera! Jag bet däremot ihop och drog på kylan och stereon i bott för att kunna koncentrera mig.
Dagen förflöt smärtfritt, och utan krockar i trafiken, men nästan direkt jag kom hem kände jag att jag började bli hängig igen. Gårdagens eftermiddag och kväll spenderades därför ömsom i soffan och ömsom i sängen där jag varvade mellan datorn och filmer. Min familj är just nu i Egypten och innan de åkte lånade jag hem en hel hög med filmer. En av dem hade jag inte hört talas om innan, och trodde den var dålig, men eftersom den var enda filmen jag hade kvar, om jag inte ville se en film med Jennifer Lopez, var jag ju tvungen att ge den en chans. Och den var faktiskt bra! Ingen av mina favoritfilmer, men helt klart sevärd!
Efter att ha sett den tog jag fram en av filmerna jag har liggandes här hemma, och även den är helt klart sevärd och kan rekommenderas! Trots att jag sett den flera gånger kan jag nog se den lika många gånger till..
Idag när jag vaknade mådde jag mycket bättre, men ju längre dagen gick desto mer ont i ryggen fick jag och huvudvärken kom tillbaka. Nu har febern också kommit tillbaka.. Stackars Dynamit tycker att jag är jättetråkig som inte orkar hitta på något, men både idag och igår har jag åkt iväg och släppt honom lös så han har fått springa av sig, och det är ju uppskattat iaf! I förmiddags gömde jag hans boll två gånger ute på ett gärde också, så lite har han fått använda sin hjärna och nos. Annars är det inte mycket som hänt för stackaren, mer än att snarka bredvid mig i soffan och sängen.
Nu när jag fått beklaga mig lite och tyckt synd om mig själv ska jag faktiskt krypa ner med Dynamit i sängen igen. Dricka dricka och käka alvedon är vad som väntar mig ikväll, kul sätt att spendera sin lördagskväll på! Jag som var bjuden på fest och köpt nya kläder och allt, men vad är väl en bal på slottet..
Svanskogs-dag och långpromenad
I fredags var det både soligt väder och tomt i almanackan så jag och Dynis tog oss en riktig långpromenad! Direkt vi vaknade, iofs ganska sent eftersom jag var ledig, packade vi ner lite fika i ryggsäcken och begav oss ut. Jag har varit sugen på en promenad ut till Duse i flera dagar så när jag nu var ledig och det var klarblå himmel bestämde jag mig för att vi skulle gå dit!
Dynamit fick såklart använda sin klövjeväska hela promenaden, vilket han verkade mer än nöjd med. Han ser så stolt ut när han går med sin egen lilla väska!
Första sträckan fick han gå kopplad, eftersom jag såg att det låg alldeles färskt hästbajs på vägen. Om de red den vägen när de skulle iväg kanske de skulle rida samma på tillbakavägen, och hade jag då Dynamit kopplad kunde jag "dra in honom" ganska snabbt om de kom i full galopp! Lite märkligt ändå, för de där ryttarna måste varit antingen blinda eller också inte läskunniga för fem öre. Det finns nämligen en stor skylt där stigen börjar som säger att man ej får rida där..
Nåväl, efter en liten stund kopplade jag loss honom och lät honom gå lös. Vi njöt i fulla drag båda två och drygt en timme senare var vi framme vid klippbadet. Det blåste ganska kallt, men var skönt med en paus och fika. Jag var törstig som bara den efter att ha gått i rask takt med alldeles för mycket kläder, men när jag öppnade ryggsäcken hade jag inte packat ner drickan.. Den stod kvar på frysen hemma, till ingen nytta alls! Jag fick i mig en bulle och kaka iallafall, och Dynamit tog sig några klunkar Väner-vatten innan vi packade ihop och begav oss hemåt igen.
Väl hemma stupade vi i soffan och tog det lugnt framför en film. Jag som trodde vi skulle ha lite träningsvärk båda två var faktiskt riktigt pigga efter en liten vilostund!
Lördagen spenderades i Svanskog med och hos familjen Herou.
Vi började dagen med att gå upp och läggas spår till hundarna, jag la två till Dynamit. Han har slarvat en hel del de sista spåren jag lagt, och dessutom haft väldigt bråttom, så jag beslöt mig för att testa att lägga svårare spår även om det fortfarande fanns några korvbitar här och var.
Första spåret var mycket längre än våra vanliga "startspår" och jag la nog max fem korvbitar i hela spåret. Även korvbitarna bytte jag taktik med, och istället för att lägga "var femtionde steg" eller liknande la jag "lite hipp som happ", för att han inte skulle veta när nästa kom och vara noggrannare.
Andra spåret blev mycket svårare; det började i en stor hög med kvistar.. Eftersom kvistarna flög iväg när jag trampade flöt spåret ut en hel del och där skulle han verkligen få koncentrera sig! Upp för en liten bergknalle och sedan en vinkel. Efter vinkeln fortsatte jag rakt fram och sedan ner för en liten bergknalle. Sedan rakt fram igen innan jag vinklade återigen. Rakt fram ett femtiotal meter innan jag la hans leksak som avslut. Efter att vi lagt våra spår begav vi oss hem till huset igen för lite kaffe och väntan innan vi kunde ta spåren!
Innan vi gick upp för att ta spåren körde vi några budföringar. Både Dynamit, Xtra och Tweed var fulla av energi så vi beslöt oss för att det nog var bäst att låta dem bli av med lite av deras överskott! Dynamit har bara testat på det här en gång förut men han är riktigt duktig och tycker det är superskoj! Den här gången använde vi korv som belöning till dem, vilket gjorde att de blev än mer taggade på att få springa och få sin belöning. De är så härliga Tweed och Xtra, de måste se mig som korv- och köttbulls-tanten! Varenda gång jag träffar dem kan jag inte motstå deras vackra ögon så då får de lite gotta, men man säger ju att vägen till mannens hjärt går genom magen, kanske det fungerar på hundar också! :)
När vi väl skulle ta spåren och jag satt på Dynamit hans sele märktes det att han visste vad han skulle göra. Redan på ditvägen hade han sniffat en hel del på marken, förmodligen kände han våra dofter och visste att det skulle hända nått kul när vi kom fram. Han hade ganska bråttom i början, men efter en ganska kort sträcka upptäckte han att det helt plötsligt kunde dyka upp en minimal korvbi i spåret så han ar verkligen tvungen att använda näsan ordentligt. Den här gången hade jag snitslat ordentligt så jag tvingade mig själv att lita på honom om jag inte såg att vi var på väg att HELT fel håll, vilket bara hände en gång vid en brant! Vi kom ganska snart fram till slutet, men som vanligt ville inte Dynamit sluta spåra..
På vägen bort till det andra spåret var han om möjligt ännu mer taggad och ville springa ut i spåret direkt. Jag tvingade honom att lugna ner sig lite innan han fick börja, och det märkes att han hade lite problem att ta upp det i kvisthögen. Han lyckades däremot ganska snart och sedan var vi iväg igen! Han var mycket lugnare och mer noggrann i det spåret, och tog båda vinklarna perfekt! Han hade lite problem vid vissa ställen då han verkade ha tappat bort spåret, men när jag efteråt tänkte efter tror jag det beror på att jag på de ställena snubblat runt lite. Jag la ju som sagt var ganska svåra spår, vilket gjorde att jag höll på att trilla själv ett par gånger när jag la dem.. När vi kom fram till slutet ville han återigen fortsatte spåra, men jag busade som en galning med hans boll och till slut fattade han vinken. Släppte lös honom för att packa ner selen och linan, och då fick han bråttom iväg.. Xtra och Tweed var ju bara en liten bit därifrån så förmodligen ville han busa med dom, men eftersom jag visste att Heidi spårade just då blev jag lite rädd att han skulle springa dit och förstöra för dom. Jag röt i ordentligt och vips! så kom han tillbaka över kullen! Min älskade lilla plump! Full i bus och med glimten i ögat, men lyssnar ändå när matte säger till!
Efter att vi spårat färdigt släppte vi dem så de fick springa och busa, och jisses så kul de hade! Jag tror inte vi släppt dem lösa alla tre ihop förut, men Dynamit lyssnar väldigt bra på damerna och därför funkade det kanon. Det såg ganska roligt ut för Tweed badade i lerdiken (ansiktsmask heter det väl egentligen..;) ), Xtra släpade runt på sina träd (ja, så stora de är kan man knappast kalla dem för varken pinnar eller stockar!) medan Dynamit sprang mellan dem och försökte få vara med på ett hörn.
Efter spåren förflöt en timme eller två med hundbus och kaffe innan vi kom fram till att vi ville göra något mer innan vi rundade av för dagen. Vad vi ville göra visste vi inte, bara vi gjorde något! Till slut kom vi iaf fram till att vi skulle ta en promenad med hundarna, en 5 km-slinga. Dynamit fick testa att dra vagnen och det gick relativt bra, även om han var lite stressad. Senare kom vi fram till att han nog skulle dragit vagnen den sista biten, istället för den första, för han tyckte ju naturligtvis att det var jättespännande att få gå på promenad med tre hunddamer! Han blev som sagt lite uppstressad så resterande del av promenaden gick jag bakom de andra och tränade kontakt. Till slut kunde vi köra både lägganden och ställanden under gång, trots att det gick tre hundar med en vagn framför och vi mötte två andra hundar!
Behöver jag ens påpeka att det var fint väder när vi la spåren men att det sedan regnade hela dagen? Min och Heidis vanliga tur med vädret! Är det inte regn och blåst så är det snöoväder.. Trots regnet var vår promenad jättemysig, så kul att få sällskap på promenaden för en gångs skull!
Efter promenaden gick vi in och tog ännu en kopp kaffe, pratade lite strunt och mådde gott innan jag och Dynamit packade in oss i bilen för hemfärd. Tack för ännu en toppendag!! Ni är underbara!!
Bilder från dagen:
Dynis budföring:
Belöningsbus!:
Tweed budföring:
Xtra budföring:
Xtra gillar korv! ;)
Jag och Dynamit gör oss redo för spåret:
Och iväg! :
Buuuus! :
Gruppbild (Tweed kommer direkt från skönhetssalongen - hon har fortfarande rester av sin ansiktsmask kvar..) :
Stort TACK återigen för en härlig träningsdag med mycket god mat och trevligt sällskap! Tack även till "den händige" som fixade mitt däck trots att det regnade som bara den, vad skulle jag gjort utan dig?! :)
Länge sen..
Senaste tiden har varit lite dålig på träningsfronten. Har i princip inte kört några riktiga lydnadspass, har blivit lite uppletande och spår istället. Vi har däremot tränat lite strö-moment ur ettan under våra långpromenader och Dynamit har känts riktigt taggad, kul!
Förra veckan beställde jag en klövjeväska från Arrak som kom i fredags. Under helgen som gick har vi gått några promenader med den och han tycker den är riktigt rolig faktiskt! Första gången han fick den på sig funderade han nog en del på varför han skulle ha något sånt där på ryggen, men andra promenaden var det en väldigt stolt plump jag hade i andra änden av kopplet. Kul att testa något nytt, speciellt när Dynis också uppskattar det! Den kommer bli väl använd i framtiden har jag en känsla av. Min syster tog bilder på Dynis med hans väska både i fredags och lördags, och skulle skicka dom till mig när hon kommit hem och hittat kamerasladden. Inga bilder kom, och inatt åkte hon till Egypten i två veckor.. Bilder på väskan och stolte Dynamiten kommer så småningom!
Trots att vi varit så lata åkte vi förra veckan till Svanskog för ett pass ihop med Heidi och Angelica med Dante. Dynamit gick riktigt bra den gången, kändes kanon! Han var taggad som bara den och gjorde några av momenten perfekt! Höjdpunkten var när Andreas skulle "retas" lite och ropade och visslade på Dynamit när jag satt honom för att göra en inkallning. Jag var nog 20 meter därifrån och trodde absolut inte Dynis skulle sitta kvar när en av hans favoriter stod en bit därifrån och ropade med glad röst. Döm om min förvåning när plumpen stannar kvar!! Han skakade och viftade på svansen, heltaggad på att få springa och hälsa, men stannade kvar det gjorde han! Jag kallade in honom och gav honom sedan ett "varsågod" så han fick springa och säga hej. Jisses så lycklig han blev!
När han hälsat färdigt ropade jag på honom igen och vi fortsatte med lydnadspasset.
Efter att vi tränat lydnad blev jag sugen på att lägga ett spår, men eftersom det i så fall blivit så kort liggtid frågade jag Heidi om hon inte kunde hjälpa mig med ett uppletande istället. Hon blev så sugen själv på att köra så vi tog allihop! Dynamit var inte riktigt i sitt esse, han sprang mest runt och velade. Dante hade precis kissat och bajsat inne i rutan så förmodligen var han tvungen att kolla av vad det var för prick som sprungit där innan honom. Leksaken hittade han inte heller, så jag och Heidi fick bege oss ut i det höga gräset för att leta upp den. Efter att ha gått runt och letat i säkert 10 minuter fick vi till slut släppa ut Xtra och Tweed som hjälp, och Xtra hittade till slut leksaken. Duktig tjej! Inte konstigt dock att vi inte hittade den, vi trodde den låg djupare än vad den gjorde. Efter det gömde vi Dynis kamptrasa så han fick lyckas en gång innan vi gav oss för dagen. Därefter blev det, som vanligt, en kopp kaffe och lite skvaller innan vi bröt upp för dagen. Tack för ett härligt pass!
Alla bilder är tagna av Heidi Herou och får inte användas utan hennes tillåtelse!
Försök till gruppbild (Dynamit har sååå snygg stil..):
Min fina kille!
Oavsett mycket träning den sista tiden eller inte känns allt just nu så himla bra med min plump. Det känns som vi verkligen förstår varandra och har "klickat" ordentligt. Det har varit ett år fullt av arbete och träning, men nu känns det som den där spärren verkligen släppt för oss. Att leva ihop med honom är inte något "jobbigt" som man förstår att vissa tycker om sitt hundägande, utan allt är bara kul! Vi har flera bitar vi måste jobba vidare med, men just nu känns det som att det bara är en rolig utmaning. Min Dynis är verkligen BÄST!
