Årsberättelse 2009
Ja, som den ekonomitönt jag är döper jag det här inlägget till "årsberättelse".. ;)
Ojojoj vilket år det varit!! Mycket händelser och förändringar i vårt liv, både medgångar och motgångar, stundtals har det känts som om man inte hunnit förbereda sig för nästa grej som komma skulle..
Året började med lite välbehövlig "vila" från skolarbetet, jag var otroligt trött efter en jobbig höst. Jag började terminen med att plugga på halvfart och var bara inne i Karlstad en eftermiddag i veckan. Eller ja: egentligen började året med en ordentlig magsjuka efter att vi grillat korv på nyårsdagen, så nog får man ta det lite lugnt då.. ;)
Jätteskönt med mycket ledigt tyckte iaf både jag och Dynis som njöt i fulla drag av att få spendera mer tid ihop! Vi tränade vidare med både spår, sök och lydnad och tog härliga långpromenader i snön.
Vintern 2009:
Matte får en härlig puss ;)
Våren bestod även den i en hel del träning och det kom "storbesök" från Linköping: härliga Jossan med Eros kom och hälsade på!! Hennes kompis Therese med Amstaffen Rocco följde också med och det var en härlig helg med mycket träning, hundprat och utbyten av träningstips. :) Nu får ni snart komma igen tycker jag!!
Jossan och Eros
Therese och Rocco
Spårträning våren -09 med lite trassel i linan ;)
Våren var också den tid då Dynis genomförde sin mentalbeskrivning, närmare bestämt den 24:e maj. Det var skitkul rent ut sagt!! Fem valpar, av åtta, beskrevs ur kullen och jag gick med varenda en. Riktigt kul att få se hur de reagerade och tog sig igenom och jag är så nöjd över Dynis. Han är kanske ingen hårding men han är full i bus och avreagerade snabbt. För mig är han min alldeles egna ScoobyDoo som är alldeles PERFEKT. För honom var det nog en dag full av äventyr och massa skoj! :) Det var första gången jag var på ett MH och det var jätteintressant och definitivt inte sista gången.
Avståndsleken
Spökena
Under sommaren tog vi ett litet break. Det var olidligt varmt och jag minns när jag kom hem på lunchen från mitt sommarjobb och skulle gå rundan med Dynis: fy va varmt det var.. Fem minuter tog det innan vi höll på att smälla av!! Istället blev det promenader på kvällarna och vi försökte bada så mycket vi bara kunde. Dynis är inte så förtjust i att bada men han hoppade i och svalkade sig lite åtminstone. Minns speciellt en fredagseftermiddag när jag och mamma åkte ner med honom till Flå så han skulle kunna svalka av sig där (badplatsen bortanför oss var smockfull med familjer och andra hundar). Helt plötsligt började det komma in en härlig vind och man riktigt såg hur Dynis njöt. Han fick den där "galna" blicken ögonen och sekunden efter var det kört: då sprang han som en tok i vattnet! Han som annars inte vill bada hoppade och plaskade som bara den, dök efter pinnar och man såg på honom att han njöt i fulla drag. Kanske kände han på sig vad som skulle komma för några minuter senare brakade ett hejdundrande åskväder loss. Då fick jag dra upp honom ur vattnet och försöka få in honom i bilen; stollen ville bara fortsätta bada trots att det lät som tredje världskriget från himlen.. ;)
19:e juli blev Dynis stora killen: då fyllde han två år. Nu är han ett år äldre på papperet iaf! ;) Mentalt sett är han fortfarande samma pajas och bjuder till många skratt varje dag även om han naturligtvis mognat en del också. Han har mer tid över för mys och njuter numer av att bli torkad efter en regnig promenad. Förut skulle han fort in men nu sätter han sig och lyfter på framtassarna så jag kan torka; först höger, sedan vänster, sedan höger.. Fick han välja skulle vi sitta så i flera timmar! :) Han är verkligen min lilla guldklimp och en hund jag kommer minnas om många, många år!
Lite sommarbilder på min härliga Dynamit
Mitt i sommaren fick jag veta att Metso's ekonomiassistent här i stan skulle gå på mammaledighet framåt vintern och några dagar efter gick jag och pratade med platschefen. Dagen efter vårt samtal hade jag en anställningsintervju över telefonen med controllern i Gävle och då var det i princip klart att jag skulle få tjänsten. Det enda som fattades var att facket gick med på att jag fick tjänsten trots att den inte varit utannonserad och att de gick med på att vi skrev ett lite annorlunda avtal. Tidigt på hösten fick jag hem anställningspapperen och nu sitter jag som vikarierande ekonomiassistent! :) Härligt att få testa på att jobba med ekonomi "på riktigt" och skönt att få komma ifrån skolbänken ett tag. Jag trivs som fisken i vattnet och har förmodligen de bästa arbetskamrater och chef jag bara kan få! :)
Hösten var den tiden som innebar mest händelser för oss. Vi hade ett ganska lugnt första halvår med mestadels trevligheter men sen brakade det lös med råge, upp- och nedgångarna bara avlöste varandra på löpande band..
Jag hade tänkt på hund nummer två ett bra tag och tittat på olika raser för att se vad som kunde tänkas passa mig. Första tanken var en Amstaff men varje gång jag tittade på andra raser kom alltid Golden Retrievern tillbaka. För mig var Golden ingen hund som på något vis passade mig. En soffpotatis som är tråkig och bara fäller, nej fy!! Tills jag upptäckte hur en "riktig" Golden är, dvs jag upptäckte Goldisarna med jaktlinjer. Då insåg jag att en sån, det skulle nog passa mig jättebra, den hade ju de egenskaperna jag letade efter!! Efter att ha kikat runt på olika uppfödare tog jag kontakt med Catherine på Kennel Gyllene Mix. Det tog ett par dagar innan jag fick svar och jag vet att jag tänkte flera gånger att hon nog funderat på vad det var för knasig Värmlänning som mejlat henne, inte skulle väl en liten Golden-tik få flytta hem till henne?! Tänk så fel jag hade.. ;) Efter några dagar fick jag som sagt mitt svar och vi fortsatte ha kontakt ett bra tag. Efter några veckor blev det dags för parning, sedan en lång väntan på UL, och sedan en lång väntan på valpning.. Ultraljudet visade fem valpar och man har ju hört att de säger att det då blir det dubbla. Inte då, trodde man ju, inte blir det tio valpar!
Nehe, och vad tittade ut? Jo, tre hanar och hela sju tikar.. Jag som varit så nervös inför om där skulle finnas någon tik till mig hade inte behövt vara det: det fanns några att välja på! ;) Föll några glädjetårar den där morgonen när Catherine ringde mig med det positiva beskedet!!
Mitt uppe i allt detta roliga och spännande, ja redan innan valpningen, så blev Dynis ordentligt getingstucken.. För att göra en lång historia kort (skulle kunna skriva hur långt som helst om det här): jag var hos Heidi & Andreas där vi planerat en härlig dag med spår och lydnad. Tyvärr avslutades den nästan direkt eftersom jag bundit upp Dynis vid ett jordgetingbo medan jag la spåren.. Jag hittade honom "helt väck" full med arga getingar över kroppen och jag vågar knappast tänka på vad som hänt om jag lagt två spår istället för ett som jag tänkt från början.. Efter kortisontabletter och samtal med djursjukhuset verkade det som om han blev bättre, han började gå runt lite och verkade piggna till även om han naturligtvis var medtagen, men helt plötsligt började han både bajsa och spy blod. Då åkte vi in och jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv. Precis utanför djursjukhusets dörr satte han sig och då sprutade det rent ut sagt blod ur rumpan på honom.. De tog blodprover och satte direkt dropp och sa nästan direkt att han skulle få stanna kvar åtminstone ett dygn. Då brast det och jag orkade inte hålla tillbaka tårarna längre. Min fina plump!! Det märktes att han var riktigt risig för han orkade inte ens vifta på svansen när vet kom, han som annars alltid hälsar på alla med både pussar och viftande kropp (ja, han viftar inte på svansen utan på hela kroppen). Det var den värsta helg jag varit med om, att inte få klara besked, och lättnaden var stor när jag fick hämta hem honom på måndagen. Han blev inlagd på torsdag vid lunchtid så det var många timmar utan lillkillen.. Han var väldigt trött och medtagen de första dagarna och jag hade superkoll på honom för att se så det gick bra, men som den stjärna han är repade han sig och har idag inga men av händelsen. Tack gode gud!!
Äntligen hemma!! Nöjd över sina nya täcken och påslakan
Såhär såg sårskorporna ut efter getingsticken. Det var en hel del på hans lilla kropp!!
Första träningen efter olyckan, det var sååå kul!!
Efter getingsticken kom vi sakta men säkert tillbaka och fortsatte träna, mestadels spår, lydnad och uppletande. I samband med att hösten och kylan kom upptäckte jag att Dynis blev en helt annan hund: jisses så taggad han var!! Helt plöstligt tyckte han att jag var för seg och undrade nog om jag höll på att kolavippen så sakta som jag gick.. ;) (Såhär i efterhand är det förståeligt med tanke på hans allergier: så kallt som möjligt är det optimala för honom, om man bortser från att han har så lite päls som han har..)
Dynis och mamma Xtra tränar på att ligga avslappnat
Eftersom jag tyckte att både jag och Dynis blivit så väl omhändertagna på djursjukhuset bestämde jag mig för att vi skulle fortsätta utredningen av hans hud, så efter ytterliggare veckor fick vi tid. De tog blod- och skrapprover och så var det dags för beskedet: allergisk mot pollen, gräs och kvalster, troligtvis även något eller flera födoämnen. Matallergier är mer regel än undantag när de har andra allergier. Det kändes tungt det första och är fortfarande inget jag kan prata om utan att få en liten klump i halsen, men nu är det åtminstone lite lättare. Dynis äter nu special-foder och kommer snart börja att få vaccinet som förhoppningsvis ska hjälpa honom att reagera normalt mot det han är känslig mot. Håll tummarna!!
Under hösten testade vi på viltspår för första gången och jisses så skoj det är!! Jag och Dynis är ju spårfantaster och med viltspåret slipper vi traggla med de där jäkla spårpinnarna vi haft lite olika åsikter om.. ;) Nu ska vi fortsätta träna och förhoppningsvis kan vi gå anlaget någon gång i framtiden, det är sååå himla skoj!! Personspåret kommer vi också fortsätta med men jag tror det är mycket, mycket större chans att vi kommer ut på anlaget under 2010 än att vi kommer ut i apellen.. ;)
Emma blev under hösten också färdig som allmänlydnadsintruktör, grattis igen!! Jag och Dynis var hennes försökskaniner och hon skötte sig alldeles ypperligt. Både jag och Dynis hade superkul och såg fram emot varenda träningspass. Jag lärde mig väldigt mycket, både om mig själv och om hundträning, och fick jag
frågan igen skulle jag ställa upp direkt. Det är något jag rekommenderar alla! :) Det starkaste minnet, förutom examensdagen, är när vi hade vårt "lek-pass". Jisses va skoj det var!! Från den dagen tror jag att Dynis ser på mig med helt andra ögon och det gjorde ett rejält lyft för oss och vår relation. Numer vågar jag släppa loss på ett helt annat sätt, är inte lika "stel", och jag kommer aldrig glömma vilken känsla det var just den där dagen: då var det verkligen jag och Dynis mot världen. Och det bara för att Dynis tyckte jag den var den roligaste och häftigaste filuren i hela, hela världen.. Naturligtvis har vi inte haft den känslan varenda dag sen dess, och naturligtvis har vi mycket att jobba med, men det där var ett uppvaknande som satte igång tankeverksamheten och jag kommer att leva på det länge. Så ska det kännas när man tränar hund!! :)
Tyvärr inga bilder från våra träningar, vi hade ju fullt upp med att träna!! ;)
Första snön hösten -09
Helgen den 28-29:e november packade jag och Dynis in oss i bilen och åkte till Småland för att hälsa på Catherine med flock. Valparna var då fem veckor och det var riktigt kul att träffa både dom, Catherine, Sarek och resten av flocken. Jag var riktigt nervös när jag svängde in på gårdsplanen, men det släppte nästan
direkt, en sån härlig tjej!! Vissa människor klickar det direkt med och precis så kändes det med Catherine. Hon hade tagit ut två tikvalpar hon trodde skulle passa mig och jag blev direkt utvald till matte av den ena av dem: där fanns min lilla Fixa!!
Hennes riktiga, långa namn är Gyllene Mix Fixa Ferrari och det där sista, Ferrari, har i efterhand visat sig passa väldigt bra.. ;)
Det absolut första kortet jag tog på lilla Fixa, då fem veckor
Efter ytterliggare några veckors väntan var det dags för att hämta hem lilltjejen och hittills har hon levt upp till alla mina förväntningar. Att se henne och Dynis möta varandra på morgonen med några pussar och viftande svansar och att på kvällarna ligga tätt, tätt intill mig i soffan, för att däremellan springa överlyckliga
ihop ute i snön, DET är lycka.. Mina skruttar förgyller verkligen mitt liv och jag är så nöjd att få dela vardagen med dem!!
Nu ser vi fram emot 2010 och jag är riktigt förväntansfull att få se vad det här året bär med sig. Jag tror det kommer bli ett fartfyllt år med mycket roligheter, hundträning och träffar, och jag tror definitivt jag kommer lära mig massvis med nya saker. Det viktigaste är att vi och alla runt oss får vara friska och må bra, så DET är vad som står högst upp på min önskelista. Har lite planer med hundarna inför kommande året men det är lite hysch-pysch för då så slipper jag pressen mer än den jag har på mig själv.. ;)
Ha nu ett riktigt, riktigt Gott Nytt År så hörs och ses vi tvåtusentio!! :)
Ursäkta eventuella stavfel och om jag glömt något från året, men nu är det brådis.. Alldeles strax får vi hit lite folk och jag har inte hunnit kasta mig i duschen än.. Typiskt mig!
God fortsättning!
Dynis är fortfarande lika lycklig över sin lillasyster och stundtals är det verkligen high-life här hemma. De lyssnar bra bägge två när jag tycker det blir för mycket men man måste ju låta dem leka och busa lite också! Dynis säger till henne mer och mer och det är jätteintressant att se hur de agerar i olika situationer, jag tror det är lika lärorikt för oss alla tre. Fixa testar lite men lyssnar bra på både matten och storebrorsan precis som det ska va.. ;)
Vi har testat små övningar med dummyn och hon har förstått att kommer man in till matten så får man massvis med beröm och är en sååå duktig tjej så numer kommer hon med nästan ALLT hon hittar. Hihi, när man ligger och ser på TV har man helt plötsligt en liten tjej bredvid sig som visar upp tuggbenen, en gammal strumpa, leksakerna eller varför inte mattes filt som halkat ner på golvet och som hon "hittat"?! ;) Hon är så härlig!! Kommer direkt man ropar med viftande svans och undrar vad det är för skoj på gång och vi har börjat leka in lite träning, blir ju mycket kontaktövningar. Vissa andra saker är jag ganska hård på, eller ja: konsekvent är väl mer rätt uttryck, och hon lär sig jättefort. Hon verkar tycka att livet är underbart och är alltid på språng när något händer. Det är så härligt att se henne och Dynis ihop för de verkar trivas som fisken bägge två, det gör MIG glad! :) Trots det så är bägge två med mig när jag vill hitta på nått, så matte är inte "tredje hjulet", vilket jag kan tänka mig att det annars lätt blir när man skaffar hund nummer två.. Tror att det där med egentiden är viktigt så jag försöker låta dem få göra något själva ihop med mig varje dag, förutom promenaderna där jag också ofta tar ut dem en och en. Nåja, promenaderna är ju inte så långa för lilla Fixa men hon hoppar lite i snön iaf! ;) För snö, det har vi fått ännu mer av.. Idag har det t.ex. snöat hela dagen så nu har vi ännu mer.. Härligt men lite mycket för lilla Fixa som sagt. Dynis är toknöjd och tycker att livet är lattjolajban, speciellt när matten leker med bollen och verkar ha blivit "galen" i snön! ;)
Vad har mer hänt? Det går i ett så man glömmer nästan bort vad man skrivit om. Jo, just det! Lilla Fixa har fått åka lite bil, både med och utan Dynis, och hon har fått testa att åka med till både roliga och lite tråkiga saker: allt för att hon inte ska få förväntningar och för att jag helt enkelt gillar att ta med mina hundar dit jag åker. Några gånger har vi åkt och handlat lite, dvs supertråkigt för hundarna, en annan åkte vi till Flå så hon fick springa lite och undersöka där nere. Första gången tyckte hon att det var lite småtrist och pep första fem minuterna men efter det har hon varit tyst. De lär sig så fort och hon är väldigt lättsam! Några gånger har hon fått följa med och kasta soporna här hemma. De byggde ett nytt litet "hus" där, istället för container, där de ställde in gröna tunnor att kasta skräpet i istället. För att kunna kasta måste man gå upp på en liten ramp med gallerdurk (tror jag det heter) och det låter litegrann, men Fixa kunde inte brytt sig mindre. Bara sprang rakt upp med svansen på topp och undersökte! Jag hoppas att kylan släpper lite snart så vi kan utforska världen mer, häromdagen hade vi tjugo minus och då är det inte optimalt för att gå på upptäckarfärd.. Men vi hinner, ingen brådska, det är bara jag som tycker det är så roligt! :) T.o.m Dynis har tyckt det varit för kallt och en del dagar ställde han sig och lyfte på tassarna och gnydde, så han frös ganska rejält.. Då fick jag värma lite på dom innan vi gick vidare! Lite utställningsträning har vi kört också. Dynis och jag är väldigt ringrostiga men det vore roligt att ställa honom officiellt någon gång, så vi tränade lite här ute på parkeringen. Fixa är ju ingen utställnings-Golden direkt, alldeles för tunt byggd för det, men det vore jättekul att ställe henne några gånger! Framförallt för all socialiseringsträning vi får i samband med det, så nu ska jag börja kika på vad det finns för inoffer i närheten frampå.
På väg ut på promenad och polon har halkat ner lite...
"Du å jag Dynis, du å jag"
Dynis är en hund med väldigt tydligt kroppsspråk och mimik. Vad tror ni han tycker om att inte få tigga vid frukosten? ;) Haha, min härliga skrutt!!
Igår firade vi jul hos min mamma och pappa, min lillasyster var såklart också där. Lugnt och trevligt, precis som jag vill ha det på jul! Under middagen fick Fixa ett tuggben så då låg hon snällt och tuggade hela tiden. Ja, förutom när hon upptäckte att någon gick för att hämta mer mat för då sprang hon fram och visade sitt tuggben! ;) Dynis skötte sig lika bra som vanligt, vad vore livet utan min skrutt?! Han är mannen nummer ett i mitt liv... :)
Jag hade med buren upp eftersom Dynis är så glad i den så den låg han i mellan bus-turerna. Tänka sig vilken hemsk matte jag är, som släpar med mig buren till hundarna!! Att de kan gå in i den precis när de vill själva, att de alltid har med sig sin lilla "koja" och sitt eget lilla krypin, nej fy va elak jag är.. ;) Han är lite kräsen med att det ska vara mjukt där han ligger, och där inne hade jag både en filt och den tjocka dynan. Fixa däremot lägger sig där hon blir trött! ;) När Dynis fick sina julklappar öppnade han dem där inne och han var sååå nöjd när han fick slita, rycka och dra i allt papper!! Var så kul att se honom att jag nästan glömde bort mina egna, roligare att titta på hur lycklig Plumpen blev! :) Jag tror vi var lika trötta och nöjda alla tre när dagen var slut, de slocknade direkt vi kom hem. Själv kastade jag mig på soffan där jag njöt av lugnet och ett glas vitt.. ;)
Årets julgran och pakethög
Dynis vilar upp sig inför paketöppningen
medan Fixa är nyfiken och vill följa med "morfar" ut på balkongen
Såhär trött blir man när det börjar bli dags för hemfärd
men Dynis är vaken och håller kollen på godsakerna på bordet ;)
tills vi kom hem för då däckade bägge två
Nej nu ska vi fortsätta mysa! Fram med mer julmust och godis, blir en kväll i soffan.. :) God fortsättning!!
Och medan jag skrev inlägget kom Fixa flera gånger och visade stolt upp sitt ben! ;)
Hon är så rolig för hon "pratar" en hel del, särskilt när hon ska visa upp vad hon hittat, och det gjorde hon nu också. Det har hon ärvt av sin kära mor. :)
Nej, soffan tillsammans med godisskålen var det ja. På återseende!!
Äntligen hemma!
I fredags åkte jag och Emma den låååånga vägen ner för att hämta henne, och den här gången kändes vägen nästan oändlig. Jag hade ett litet konstigt pirr i magen.. ;) Som tur är var Emma ett perfekt resesällskap som stod ut med mina "härliga" blandningsskivor, tjat om allt möjligt och diverse stopp på vägen. När vi äntligen kom fram till Catherine var det ett kärt återseende, det var så kul att träffa dig igen!! :) Lilla Fixa hade busat lite innan vi kom så hon var lite trött, men inte så trött att hon inte orkade med att välkomna oss och busa lite till.. ;) Men så härligt det var att träffa lilla prinsessan igen!! Hon hade vuxit en hel del sen förra gången jag såg henne men hade samma härliga mentalitet och kändes precis som samma tjej. Catherine hade köpt både filtar, dummys och fåglar till oss valpköpare som vi fick med oss hem, tack än en gång!! Hon hade dessutom tagit sig tid och gjort varsin mapp till varje valp där det var kort på både valpen, resten av valparna i kullen och hundarna i stamtavlan som det finns kort på. Sånt tycker jag är jättekul att ha, så tack än en gång för det också!! :) Ligger i tryggt förvar här hemma nu.. ;) Vi började med att gå igenom alla papper och efter det blev vi bjudna på jättegod fika och pratade på en stund om hundar i allmänhet och avel i synnerhet så helt plötsligt hade flera timmar gått. Då var vi tvungna att packa in alla saker i bilen, fick med mig två PROPPFULLA påsar hem, och började den långa resan hem. Det kändes lite vemodigt att åka därifrån, tycker det är så kul att träffa dig Catherine, men vi ses ju till valpträffen, kennelträffen, funktionsbeskrivningen och MH't, och kanske några gånger däremellan också! ;)
Lilla Fixa pep den första biten, kanske tio minuter-en kvart. Sen verkade det som om hon tyckte att det var helt okej med en ny matte och att det nog skulle vara gott att sova en stund för då slocknade hon och sov som en stock. Jag antar att jag babblade på en hel del med stackars Emma på hemresan, då släppte alla "spänningar", men lilla Fixa sov bara vidare och Emma höll sig ju som tur var vaken, det var hon som körde! ;) Första stoppet blev när vi fyllde på spolarvätska och då tog jag ut lilltjejen ifall hon var kissnödig. Hon bara sprang rakt ut med viftande svans och satte sig och kissade i snön. Sen var hon jättemallig och gick och undersökte bredvid bilen, trots att det var kolsvart, kallt och nya människor. Inga problem, precis som det ska vara! :)
Resten av resan sov hon förutom en gång då vi stannade till ifall hon ville kissa, men inte ett knorr förutom de där första minuterna. Hemma hos Emma och Marcus sprang hon rätt ut och undersökte trädgården innan hon upptäckte att Marcus kommit ut och hon ville hälsa på honom. Vilken härlig tjej!!
Här hemma var hon lika framåt som på de andra ställena: sprang rätt in i lägenheten med viftande svans och undersökte allt hon såg. Inga som helst problem med vare sig att det var ny miljö eller att det fanns en stor superlycklig hund där. Dynis tyckte att hon var en jätterolig liten prick så de turades om att bjuda in till lek, det var lite livat där en stund.. ;) Som tur var lyssnade de bägge jättebra och det tog inte lång stund innan de sov och snarkade gott. Mer hann vi i princip inte göra eftersom vi kom hem så sent, och på nätterna nu en liten tid framöver kommer hon att få sova i sängen vid mig. Redan från första stund kurade hon ihop sig vid mitt huvud och sov sedan hela natten, vilket hon har gjort de andra nätterna också. Antingen gör jag nått "konstigt" eller också har jag haft supersnälla valpar, men fy så gott det är att få sova hela nätterna trots en liten i huset!! På tal om rumsrenhet så är hon lite rolig faktiskt.. La ut tidningar när hon kom hem och direkt hon blev kissnödig sprang hon dit! Catherine har sagt att valparna varit väldigt renliga av sig, och jag får nog hålla med.. ;) Hon har en lite smårolig grej hon gör: på morgonen när vi vaknar så är jag tydligen inte tillräckligt snabb enligt henne, då tar hon fart och springer mot kompostgallret, välter det över sig och springer ut i vardagsrummet och väcker storebrorsan. ;) Haha, de är för roliga ibland!
Resten av helgen ägnade vi åt att lära känna varandra och bara mysa, precis som det ska va!! Vi har ju hittills bara haft tre hela dagar ihop men hon är verkligen en prinsessa.. Både jag och Dynis tycker det här är både jättekul och spännande!! Dynis har blivit lite busigare och ser ut som han tycker det är jättekul med ännu en hund här hemma, precis som jag trodde. Iofs är han lite tröttare för tillfället, men han får ju inte en lugn stund.. ;) Haha, hon härjar igång honom och när hon sen sover så måste han ju hålla kollen på henne: drömmer eller snarkar hon måste han dit och kolla varför hon låter och om nått är fel. Han tar rollen som storebror på största allvar! ;)
Hade kloklippar-dag i söndags och Fixa var hur duktig som helst. Låg snällt och tyst i mitt knä och tyckte bara det var mysigt med en gosstund som vi alltid har efter kloklippning här hemma. Enda "problemet" var herr Dynis som gärna ville vara med på ett hörn och titta vad jag gjorde! ;) Det enda negativa hittills är vädret. Vi har haft runt 10 minus varenda dag och under helgen kom ännu mer snö. Jättekul tycker jag! Om det nu inte vore för stackars Fixa.. Dynis är tokglad men Fixa försvinner ju i den djupa snön och fryser fort pga kylan. Som tur är fick vi låna lite täcken av Emma som hon haft till sina skruttar så det gör ju att vi kan vara ute någon minut extra! :) Pga kylan har jag heller inte tagit några bilder ute, vi har ju knappt kommit ut förrän vi får gå in igen, så det får bli nån dag när det är liiiite mildare ute. Men några inomhus-bilder kan jag bjuda på! :)
Titta vilken söt valp jag fått hem, är hon inte bedårande?! ;)
Fina Fixa
Såhär fina blir en hel del kort..
Checkar av vardagsrummet, första dagen hemma
Trött Dynis kikar på lillsyrran
Mys i fåtöljen (med rumpan mot matte, haha!)
Och mys med matte (som passar på att kolla FB en snabbis) i soffan ♥
Nej, nu orkar jag inte lägga in mer bilder. Blogg är såååå segt idag!! Vi hörs förmodligen snart igen, nu ska vi ta kvällskissen. :) Ha det fint!!
...
De senaste dagarna har vi som vanligt ägnat åt långpromenader och träning av diverse tricks. Det är sååå kul!! Varje kväll kör vi ju lite lydnadsträning men jag får erkänna att jag inte varit speciellt petig med hur momenten blivit genomförda, bara det utförts med glädje och rätt attityd!! Så man kan väl säga att det inte sett speciellt bra ut, positionen har varit vääääldigt långt fram och han har över lag varit lite väl taggad, men oj så roligt det är att träna då!! Hellre att det blir "lite fel" och vi har kul ihop, att vi har skoj är trots allt det viktigaste!! Något jag också tagit tag i är den där jäkla apporten.. Det har verkligen inte varit vårt moment och jag har nog dragit mig för att träna det, har blivit så himla tråkigt eftersom jag inte hittat rätt sätt att träna det med honom och jag tror att jag själv haft fel attityd när vi tränat. Kan väl säga som så att jag blev lite fundersam när jag hittade apportbocken i bilen, den har förmodligen legat där i några månader utan att jag ens märkt det.. I måndags kväll satte jag mig ner och funderade på hur jag skulle kunna lägga om träningen och hur jag skulle kunna få honom att uppskatta just det momentet mer. Kom ganska snabbt på vad jag gjort fel i träningen och i vilka situationer han spontant bär grejer, varför och hur jag kan förstärka det. Igår testade jag min idé och se så bra det blev!! :) Jag slutade när det gick som bäst, och då hade vi på kort stund fått ett helt förhållande till apporten: han ville inte släppa den ifrån sig och var sååå mallig över hans fina nya "pinne"! Testade på lunchen idag och precis samma då: han tog den spontant och var jättestolt. Förut ville han inte ens titta på eländet.. ;) Vi är långt ifrån klara men jag är så stolt över lillkillen!! :)
Tyvärr blev bilderna inte speciellt bra eftersom jag tyckte det var viktigare att få till att bra träningspass, och stackars Dynis blundade hela p.g.a blixten.. Men här är bildbevis på Dynis med apporten iaf! ;)
Hihi, ser ut som om han sover.. ;)
Jag har idag beställt hem mina första visselpipor så de är hemma tills lilla Fixa kommer hem, och så har jag anmält oss till valpkurs. Hennes två första halsband är också inköpta: det ena kommer passa direkt hon kommer hem men det andra kommer hon att få växa lite innan hon kan ha. Har gått och sneglat på det länge nu men inte kunnat köpa det till Dynis eftersom det är lite "tjejigt" så nu slog jag till! ;) Förutom att jag är glad över lilla Fixa's ankomst så känns det lite tungt just nu så jag är så oerhört glad och tacksam att jag har Dynamitusen vid min sida varje dag. Han förgyller verkligen livet!! Tänk om alla fick ha en sån som honom i sitt liv, vilken bra värld det vore då..
Resor och veterinärsamtal
Nu var det ett tag sedan det uppdaterades, har varit en lite omtumlande period där det tyvärr varit ganska snålt med träning. Ibland har man mycket annat i privatlivet som gör att man tappar både humöret och gnistan för träningen.. Men vi kommer igen! Dynis har iallafall fått lära sig lite nya trick och vi håller på att lära in fler. Lite lydnadsträning har det också blivit men bara här hemma. Emma har varit på besök hos oss (alltid lika trevligt att ha dig här!!) och då fick hon äntligen filmerna från Dundras MH.. Usch så seg jag är! Förra helgen var vi dessutom iväg på lite äventyr, jag och Dynis!! :)
På lördagen ringde väckarklockan redan 06.00 och då blev det en ordentlig promenad med Dynis innan vi packade in oss tillsammans med alla sakerna i bilen. Jag som har Sveriges sämsta lokalsinne hade sån tur att jag fick låna en GPS. 35 mil skulle vi ta oss bort från Säffle, blir många ställen efter vägen man kan åka fel.. ;) Efter tre raster, en tankning och fyra mackor var vi äntligen framme i Sävsjö. Lite utanför Sävsjö bor nämligen Catherine med goldentjejerna Sarek, Troja och Saga och det var dom vi skulle hälsa på hos! Trots att jag och Catherine haft kontakt några månader innan var det väldigt nervöst att köra in där på gårdsplanen. Vad skulle hon egentligen tycka om den förvirrade matten med den tokglada Amstaffen?! Som tur var så tror jag att hon tyckte vi var helt okej.. ;) Vad skulle vi egentligen göra hemma hos Catherine då? Jo, hon skulle visa oss lite om apporteringen, jag skulle få bekanta mig med Sarek (och resten av hundarna såklart!) och så skulle jag se om där fanns någon liten tjej till mig.. Jag mejlade Catherine redan innan Sarek och Rastes "kärlekshelg" så det har varit en låååång väntan nu i höst! Skulle parningarna ta sig, skulle det födas några tikar, skulle jag gilla kullen/Catherine gilla mig som potentiell valpköpare? Behöver nog knappast säga att jag för några veckor sedan blev både lättad och överlycklig när hon ringde efter valpningen och berättade att det kommit hela sju små tikar. Då kom det några glädjetårar!
Första dagen ägnade vi åt valparna så jag fick lära känna dem ordentligt. Catherine hade tagit ut två tikar hon trodde skulle passa mig och sedan skulle jag få säga vad jag tyckte. Det behövde jag inte.. En av tikarna sprang direkt fram till mig med viftande svans och undersökte mig grundligt och pussades. Vilken härlig liten tjej! Efter en fika fick jag träffa hela kullen och då var det samma sak: den tiken sprang direkt fram till mig och skulle hälsa. Efter att ha tittat på valparna en stund, är så intressant att kunna studera en så stor kull, gjorde jag ungefär som pussljud för att locka lite på dem. Direkt var samma tik framme med viftande svans för att se vad vi skulle hitta på! :) Testade detta några gånger till senare och vem kom fram först om inte hon..? Så ja, man kan väl säga som så att det var hon som valde mig och inte tvärtom! ;) Hihi, vi skojade lite om att vi redan tränade inkallning: hon kom ju direkt fram. En störthärlig tjej iallafall som jag tror kommer passa mig perfekt!
Efter att ha fått umgåtts med valparna en stund bjöd Catherine på supergod mat, tack igen! Därefter blev det ännu mer hundprat innan vi flera timmar senare bröt upp och åkte mot vandrarhemmet. Var lite orolig för hur det skulle gå eftersom vi inte sovit på vandrarhem förut, men det gick över förväntan! Vi tog en ordentlig promenad före vi la oss och jag tror Dynis var lite trött av alla nya intryck för han somnade fort, skällde bara till en gång när en bil åkte förbi utanför. Trots att han egentligen inte får sova i sängen längre så fick han göra det den natten: både för att han och jag skulle känna oss trygga.. :)
På söndagsmorgonen tog vi oss en ordentlig promenad innan vi packade ihop alla sakerna och åkte tillbaka till Catherine och gänget. Vi begav oss nästan direkt till skogen där Catherine visade lite om apporteringen, både med fågel och dummy. Var jättekul att äntligen få se hur det går till, försökte suga in all information som en svamp, och jag är riktigt impad av hundarna. Att kunna växla så snabbt mellan passivitet och arbete, och att de dessutom kan sitta helt passiva medan de andra arbetar.. Det kräver en hel del, både av hund och förare! Var jättekul att du visade så mycket, tack än en gång! :)
Sedan blev det naturligtvis ännu mer valpmys och då kändes det ännu mer rätt med just den tiken: vilken liten pärla.. Efter fika och mer hundprat var det tyvärr dags att åka hemåt igen. Vid tio på kvällen svängde vi äntligen in framför huset hemma efter en långtråkig hemfärd och det var en trött hund med matte som klev innanför dörren.
Tack än en gång för allt, jättekul att vi fick komma en hel helg! :) Längtar som en tok nu tills vi får hämta hem prinsessan.. :)
Vill ni veta mer om kullen kan ni klicka här.
Bjuder på lite bilder från helgen, främst på vår nya familjemedlem. Tyvärr blev det mest sova-bilder, det var nämligen svårt att få bilder på dem i rörelse: antingen var det några röda streck eller också hann de springa ur bild. Haha, ett störtskönt gäng!! Men här har ni henne iallafall: Gyllene Mix Fixa Ferrari
Trött tjej har somnat i bia-bädden
Vakna då syrran!!
Lite bus
Lilltjejen undersöker Saga's (tror jag det var) matskål
Och kommande mattens band till kameran
Bus-tajm igen!!
Efter bus blir man hungrig!!
Och trött igen:
Två vackra tjejer: Saga och Sarek
Full fart in!! Farten var så hög så alla bilder blev suddiga.. ;)
De tre tjejerna (musketörerna): Sarek, Saga och Troja.
Nu har jag för en gångs skulle bjudit på ganska många bilder!! ;)
Under veckan som gått har jag jobbat och stått i, och på lunchen och kvällarna har vi ägnat oss åt godisletande, tricks-träning och massvis med bus på promenaderna. Dessutom har vi äntligen fått upp julpyntet! Hann inte med det före första advent, och på självaste första advent kom vi ju hem så sent, så under veckan åkte alla gardiner upp och tomarna och ljusstakarna plockades fram. Älskar julen, det är verkligen årets mysigaste högtid!
Vi hade väldigt kallt några dagar under veckan så min bagagelucka frös.. Det tyckte Dynis var perfekt, då fick man åka bil inne i bilen istället för där bak! ;) Han ser så stolt ut då, sitter som en kung och tittar ut. Men så har han ju också blivit kallad för kung Sune.. ;)
I fredags ringde veterinären, precis som avtalat. Tydligen hade de gjort fler tester på det blodet han lämnade första gången (var väl därför han lämnade så mycket då), allt för att försäkra sig om att det inte visat fel första resultatet. Tyvärr visade det precis samma sak nu så nu är vaccinet äntligen beställt och beräknas komma om fyra-fem veckor. Då ska jag och Dynis åka in till djursjukhuset och så ska jag få gå en liten "kurs".. Det är nämligen jag som ska ge de där sprutorna!! Jag som är spruträdd och allt, hahaha.. Jaja, det är bara att bita ihop och ta tag i det, nu måste jag ju. I början skall han få en i veckan, sedan en varannan vecka för att sedan minskas ner mer och mer. Pratade med en tjej på IF, mitt försäkringsbolag (som för övrigt varit helt outstanding!! både i samband med getingarna och allergierna), och de står för alla kostnader som det här medför. Vaccinet är ganska dyrt om jag förstått saken rätt och trots det betalar IF, trots att kortison finns som är mycket billigare. Jag hade givetvis betalat om inte försäkringsbolaget gjort det men det är skönt att veta att det funkar så smärtfritt med dom och att man bara kan ringa om man har fler utgifter eller har några frågor. Man har trots allt hört skräckhistorier om en del försäkringsbolag!! Frågade veterinären om vi kunde fortsätta med viltspår och det gick kanon, hon såg gärna att vi fortsatte med det eftersom han tycker det är så kul! :) Helst skulle vi använda oss av blod från vilt, men vi fick gärna testa blod från nöt och se om han blev sämre. Varför det ska vara från vilt är ju för att han troligtvis inte kommit i kontakt med det såpass mycket att han "kunnat" utveckla en allergi mot det. Frågade också om jag fick dryga ut maten med något, han är ju så oerhört hungrig!! Tydligen var det vanligt när de åt z/d och jag får i dagsläget inte ge honom något annat/mer.. Däremot fick jag tips om att z/d finns som burkmat också, och det kan jag använda som belöning! Skär i bitor, torkar en liten stund i ugnen och sedan fryser jag in det jag inte ska använda direkt: precis som med blodpuddingen. Kanon, då har vi något lite extra när vi ska träna! :)
Dynis och min lillasyster myste lite igår på vår filmkväll:
Ha det gott så länge!
Som ni förmodligen sett har jag lagt till Fixa i headern. Tyvärr hade jag ju inget sparat efter att jag fick virus på datorn, men jag hoppas jag lyckades få till den rätt okej ändå! Var lite pillande bara, men säg gärna till om det ser konstigt ut..
