ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari -

Agility-träning

Igår var det dags för lite träning! Jag och Emma hade bestämt oss för att testa lite agility igen, trots att Dynis var en riktig fjant förra gången. Vi har tränat så mycket lydnad tidigare, så ett agility-avbrott var helt på sin plats!

Vid halv tolv lastade jag in mig och Dynamit i bilen och for iväg. För ja, nu har jag äntligen fått körkort!! Så skönt att slippa tänka på busstider fram och tillbaka och allt man absolut inte får glömma när man åker iväg. En sådan frihet!
Vid tolv kom vi fram efter ett stopp på Maxi Mat, var tvungen att handla lite korv så Dynamit fick lite belönings-gotta.
Dynamit fick vara första hunden inne på planen och Emma visade hur jag skulle träna vidare om jag var där själv utan henne. Vi började med några små hinder för att han skulle lära sig hoppkommandot ordentligt, och att han inte skulle tjuvstarta som han gärna gjorde. Hans hoppteknik är riktigt rolig, ibland ser han ut som en groda som flyger över hindren..Tunneln hade vi ju "lite" problem med förra gången, men igår sprang han igenom den som om han inte gjort annat i sitt liv! Även säcken gick bra, efter lite lockande insåg han att det fanns minsann korv på andra sidan.
Vi tränade en liten stund innan vi tyckte det fick räcka. Det var otroligt varmt, kändes som åska i luften, och det märktes på hundarna. De var trötta och orkade inte med så mycket som de vanligtvis gör, så vi tog det lugnt.
Efter Dynamit var det dags för Emma's hundar att entra planen, och jag fick hjälpa till så gott jag kunde. Jäklar vilken fart de har! Det var riktigt roligt att se så duktiga de var, och jag blev taggad på att träna vidare när Dynamit blivit lite större. Just nu måste man ju ta det lugnt, men så fort han är röntgad och har rätta åldern inne ska vi träna desto mer!
Efter att Emma tränat en stund med sina hundar tog vi in Dynis igen. Det märktes att han började bli trött, tungan hängde som en slips på honom, så vi bestämde oss ganska snart för att ge oss för dagen. Inte nog med att det var varmt, en jä*la fågel käkade upp mina belöningskorvar så det fanns inte ens belöningsgotta kvar..
Istället åkte vi in till stan och tog en varsin glass på marinan i Åmål. Dundra och Dynamit fick äran att följa med och de satt faktiskt snällt och tog det lugnt, trots att de aldrig varit med på liknande förut. Dynamit tyckte det var lite tråkigt efter en stund och försökte få igång Dundra, men så fort vi särade på dem skötte han sig mycket bättre.
Efter en stund var det dags för mig och Dynamit att åka hemåt igen, och han somnade innan vi ens lämnat Åmål.
Idag ska vi ta det lugnt i värmen och vila upp oss så vi har krafter imorgon. Då är det äntligen dags för valpträffen, som vi har längtat! Däremot verkar det inte som det kommer så många, men vi får göra det bästa av situationen och träna och ha kul vi som kommer. Det tror jag inte ska bli några stora problem direkt!

Bilderna är tagna av Emma:





Och en liten bild som visar att Dynamit lagt på sig åtminstone nått kilo sen sist, även om jag inte är riktigt nöjd med proportionerna.. Men det kommer!

Lydnad på klubben

Nu är Dynamits klo bra igen! Man kan inte ens se att den varit skadad, det har läkt jättefint. De första dagarna gick han runt och var sur på mig för att jag satt på honom tratten, men det gick över som tur var. Han var jätteduktig när jag skulle byta bandage och satt snällt och väntade tills det var klart. Naturligtvis lyckades han skada sig när det blev dåligt väder så det var lite bökigt för att inte bandaget skulle bli blött. Jag köpte ett paket med barnstrumpor att sätta på, och det funkade lite bättre! Vi fick många frågor om varför han hade en strumpa på tassen, och barnen skrattade när de såg att han hade Scooby Doo på strumporna.. Dagen när jag äntligen kunde ta av bandaget såg han ut som en kalv på grönbete här hemma. Han tog en av sina leksaker och studsade runt i hela lägenheten, överlycklig över att vara "fri" igen. Min lilla klump!

I fredags tog vi bussen till Åmål för lite träning ihop med Heidi & Andreas och Emma igen. För en gångs skull hade vi riktigt fint väder och jag kände mig motiverad till ett litet pass.
Först tog jag ut Dynamit och bara satt en liten stund med honom. Det gick över förväntan och han satt faktiskt ganska lugnt och tittade på allt som hände runt omkring. Det blev några små tokryck då han ville springa iväg och busa med mamma Xtra, men i övrigt skötte han sig helt okej!
Jag hade tänkt träna på den ena planen som är inhägnad, men eftersom den blev klippt när vi var där fick jag vänta. Under tiden körde jag lite linförighet och några inkallningar ihop med de andra. Vi har ju inte tränat ordentligt på väldigt länge så jag hade inga som helst förväntningar inför dagens pass, men Plumpen verkade taggad! Han gick så fint vid min sida och lyssnade riktigt bra. Inkallningarna körde jag med korta avstånd och han kom som ett spjut och satte sig inne vid min sida.
Efter en stund kände jag mig nöjd och tog en liten paus. Vi tränade lite uppställning och jag bad Heidi ta några kort. Det är mycket lättare att kunna se vad man gör för fel om man har det på kort framför sig. Och fel det gör jag verkligen när jag tittar på korten.. Det största felet med Dynamit just nu är att han är så förbaskat smal. Han har haft en mat-svacka och har inte velat äta ordentligt, han som är vanligtvis är ett sådant matvrak! Nu börjar det dock rätta till sig och han har börjat äta ordentligt igen, jag tror jag vet vad det berodde på.. Nu tar vi nya tag och kommande tiden ska han "gödas", bli bortskämd med gotta och bli fin i hullet igen!



Efter lite fotografering och en vätskepaus var gräsklippningen på planen färdig. Jag tog med mig Dynamit och gick dit. Tränade fritt följ, ställande under gång, hopp över hinder, läggande under gång och inkallning. Jag vet inte vad som hänt men vårt träningsuppehåll har nog gjort susen! Han var så följsam och fin, lyssnade verkligen på vad jag sa och var heltaggad. Jag brukar vanligtvis belöna med lite kamp vid inkallningarna, men idag behövdes det absolut inte. Han var på G och kom som ett skott ändå!
Tyvärr lyckades ingen fånga oss på kort då. Lite tråkigt för han var verkligen jätteduktig, men i och för sig så syns det inte genom korten hur bra han lyssnade..
Efter detta tog vi åter igen en vätskepaus och skvallrade lite. Jag tittade på när Emma tränade agility med sina hundar, och vilka hundar sen! Så duktiga de var, både hundarna och Emma. Det märktes på dem allihop att det här var deras grej!
Emma har testat lite med Dundra, och hon såg ut som en helt annan hund på planen! Hon såg ut som hon ägde hela världen när hon flög fram genom tunnlarna. Än så länge är hon ju för ung för att tränas på allvar med, men när hon väl har åldern inne tror jag att vi kommer få ett nytt tävlings-ekipage på agilitybanorna runt om i Sverige..
Emma är superduktig på agility och frågade mig om jag ville testa med Dynis. Eftersom han aldrig ens varit i närheten av alla hinder skulle det bli kul att se hur han reagerade så jag släppte in honom på planen och lyssnade på Emma när hon instruerade. Vi började med tunneln och fortsatte sedan med några enkla, låga hinder. Hur det gick, vår första agilityträning? Klicka på bilden nedan så får ni se..


Helgen har varit fri från träning och vi har njutit av solen. Fredagskvällen spenderade vi hemma hos min mamma och pappa med en drink, eller möjligtvis två, och på hemvägen träffade jag på min "storasyster". Hon berättade att de hade tagit hand om en hund, en Amstaff-blandning. Jag har tidigare sett ägaren till hunden gå runt med denna lös inne i stan bland bilarna, när tiken bara var en valp. Vissa veckor såg man inte till honom alls, för att nästa månad se honom gå långpromenader med valpen. Nu hade jag inte sett honom på flera månader så jag trodde inte ens han hade hunden kvar. Hon berättade däremot att det hade han.. Han hade haft hunden hemma och gick "ibland" ut med den, och "ibland" fick den mat. Vissa gånger gick det flera dagar mellan dessa "ibland"-tillfällen, så tiken hade till slut börjat käka på både soffa, tapet och bord. Nu var han bortrest, utomlands, och hela lägenheten var full i avföring. Hans övriga sätt till valpen utelämnar jag här, men hans uppfostringssätt överensstämmer exakt med de jag brukar skämta om..
Kort sagt: min kompis och hennes kille har tagit hand om hunden och hon mår numera mycket bättre. Hon får mat, kärlek och promenader, och har fått tillbaka sin livsgnista. Dessutom har hon blivit avmaskad, vaccinerad och chippad, något hon inte var när de "räddade" henne.
Var tvungen att berätta om denna historia eftersom jag vet att fler sett denna valp och funderat hur det gått. Numera mår hon bra, och visst är det härligt att läsa sådana här solskenshistorier för en gångs skull?!

Igår eftermiddag åkte vi med båt ut till en ö och grillade och mådde gott, precis som det ska vara på sommaren!
Nu är det snart dagen D och jag är supernervös.. Dessutom börjar nerverna inför söndagens utställning göra sig påminda, trots att det är en inofficiell. Jag kommer förmodligen få magsår av all denna nervositet!
Nu ska vi ut på en liten runda, jag och Dynis. Ha det gott i sommarvärmen!

Trasig klo och veterinärbesök

Nu får det vara dags för en uppdatering igen tror jag! Har varit dött på blogg-fronten den senaste tiden men det beror helt enkelt på att jag inte haft något att skriva om. Dagarna har gått åt till att plugga, plugga och åter plugga. Vi har haft otroligt mycket tentor och case och jag längtar tills jag äntligen får sommarlov!!
Jag har börjat ta tag i körkortet också, så även det har tagit mycket av min tid. Det enda som återstår nu är uppkörningen, och det är inte långt kvar till den nu..

Både jag och Dynamit har haft en liten svacka träningsmässigt så vi har bara kört korta pass. Mycket inkallningar och fritt följ, lite ställande under gång och läggande under gång. Apporten har vi också tränat lite grann med och det verkar släppa en hel del faktiskt.
Två spår har vi tagit, bägge med gott resultat. Nu är det dags att introducera spårpinnarna för honom tror jag, men det får bli träning hemma med dem först!
Annars har vi bara njutit av promenader i det fina, varma vädret. Dynamit har sprungit i långlina mestadels av tiden och njutit av "friheten", varvat med en hel del bad. De timmar vi spenderat hemma har han legat på balkongen i solen och gottat sig, han är verkligen en soldyrkare!

I måndags eftermiddag/kväll var vi som vanligt ute och gick, den här gången nere vid Flå'. Hade honom i spårlinan som vanligt när vi går där och han sprang och busade. Vi kikade på alla båtar som sjösattes och folk som grejade i båthusen. När han sprang som bäst märkte jag inget men när jag kallade in honom för att koppla honom med det vanliga kopplet såg jag att ena klon såg konstig ut. Kikade lite närmare och upptäckte att halva klon blivit delad rätt av, från höger till vänster.
Vi åkte hem och när jag tittade efter i bättre ljus såg jag att det blött en del och att det bildats en samling med blod och smuts mellan "gliporna". Jag gjorde rent så gott jag kunde och väntade till tisdag morgon för att ringa vetten.
Naturligtvis ringde jag för sent så alla tider var uppbokade samma dag, så jag förklarade hur det låg till och hur det såg ut. Eftersom det inte såg farligt ut bestämde vi att det skulle gå bra att avvakta till idag och åka in då. Dynamit hade ju inte ont av den, han varken haltade eller brydde sig nämnvärt då jag "petade" på den, och det verkade inte bli sämre om jag endast tog korta, lugna promenader.
Idag åkte vi då in så de fick titta på den. Dynamit visade sig från sin allra bästa sida och charmade hela personalen, min lilla plump! Inte ens en katt som låg två meter bort var han intresserad av. När veterinären undersökte honom märktes det däremot att han hade ont, han tjöt så jag trodde trumhinnorna skulle spricka. Det hindrade honom dock inte från att ge veterinären både en och två pussar under tiden hon kände och klämde, han är så lustig!
Det bestämdes ganska fort att han behövde lugnande och smärtstillande och att en del av klon behövde klippas bort. Från början såg det inte så farligt ut tyckte veterinären, men när hon började klippa i den såg hon att det var värre än hon trott och att det var bra att jag åkt in med honom. Speciellt med tanke på alla bakterier som gror i den här värmen.
Hon klippte bort det trasiga och fixade till så det blev snyggt och lade sedan ett bandage. Då kunde jag äntligen börja titta igen, jag har så ont av blod och sprutor! Och det rann så mycket blod att jag blev faktiskt lite yr där ett tag.. *fniss*
Sedan var det bara att bära in honom i bilen och uppför trapporna hemma. Han ligger fortfarande kvar där jag la honom, men sist jag kollade till honom viftade han till en gång på svansen och öppnade ögonen lite grann, så förmodligen börjar han vakna till liv lite smått åtminstone.
Nu är det bandage och lugna promenader som gäller i en vecka, vi får väl se hur det går!


Innan han fick lugnande var han ju tvungen att vägas och jag höll på att smälla av när jag fick höra hans vikt; 32kg.. När blev han så stor?! Visserligen växer han ju men jag tyckte inte det var längesedan han vägde 20kg..

Snart är det dags för valpträff och det längtar vi givetvis till! Ska bli kul att äntligen få träffa alla hundar med deras mattar och hussar. På söndagen samma helg är det en inoff i Åmål som vi ska på, ska bli jätteskoj det också! Åtminstone fyra ur kullen vet jag ska ställas, inklusive Dynamit, och det ska bli kul att se vilken kritik de får allihop.

Nu måste jag gå och titta till klumpen igen, och förhoppningsvis hittar vi på något kul snart som jag kan uppdatera bloggen med!
RSS 2.0