Gårdagens träning
Direkt jag kom hem från skolan bytte jag om, packade ihop grejerna och for iväg. Måste erkänna att jag var lite nervös eftersom vi skulle träna på hembygdsgården, och där har Dynamit aldrig skött sig bra förutom den träningen då jag "satte ner foten".
Sagt och gjort, jag och Heidi tog med oss hundarna för en liten promenad dit och ett lydnadspass. Redan på promenaden dit blev jag chockad: mamma Xtra nosade nyfiket på Dynamit medan han i sin tur hade fullt upp med annat. Han brydde sig inte om henne för fem öre, han hade fullt upp med något som luktade gott i gräset. För bara några veckor sedan hade han nappat direkt och gjort lekinviter mot henne, så redan där tänkte jag att det nog skulle bli ett ganska bra träningspass ändå.
Väl framme på hembygdsgården började jag med linförighet. Hade honom kopplad då jag inte litar på honom än, definitivt inte med en stor väg i närheten och Xtra och Tweed så nära honom. Han kändes lite trög till en början, förmodligen för att det var varmt och att han hade så mycket nya dofter att ta in. Tog då fram trasan och busade upp honom lite så han kom igång mer, och det gjorde susen! Därefter tränade vi några ställanden innan jag istället för kopplet satte fast spårlinan i honom. På så vis var han ju lös fast jag ändå hade något som säkerhet "utifall att". Vi tränade på en stund med flera av momenten ur ettan och tränade även flera sitt-stanna kvar-övningar för att han ska få fortsätta träna på att invänta nästa kommando. Därefter tog vi en vilo- och vätskepaus i skuggan.
Efter att vi samlat nya krafter var det dags igen. Denna gång körde jag flera inkallningar och mycket linförighet, och gick närmre och närmre Heidi och Xtra som tränade en bit bort. Jag kände att det var dags att släppa lite på min nervositet och våga lita på honom istället för att måla upp olika scenarion.
Till slut litade jag på honom så mycket att jag släppte lös honom helt. Då tränade vi inkallningar och linförighet bredvid dem, men även lägganden och ställanden under gång. Lade honom också några gånger och sa till honom att stanna kvar medan jag gick en bit bort, allt medan Heidi belönade Xtra med hennes boll ett tiotal meter därifrån. Duktiga Dynis låg så snällt kvar!
Jag och Heidi hade tidigare pratat på att vi skulle göra en platsliggning så detta gjorde vi nu. Dynamit fick ligga, medan Tweed och Xtra tränade sittande i grupp. Satte då fast linan igen, eftersom det var den första platsliggningen ihop med andra hundar som vi gjort "ordentligt". Men ibland är jag alldeles för fjantig för mitt eget bästa, det gick kanon! Han låg så snällt och tittade på mig och väntade på att det skulle komma ett nytt kommando, superduktig var han! Det gick så bra för dem alla tre så Heidi fixade så de fick lite störning: hon tog en av tjejerna och gick mellan de andra hundarna, för att sedan byta och göra samma sak med den andra. De var så duktiga! Tittade naturligtvis lite, och Dynamit nosade efter dem, men de rörde sig inte ur fläcken. Duktiga Plumpen, jag blir så stolt!
Nu närmade vi oss slutet av vårt träningspass, men vi kunde inte låta bli att testa en grej till: inkallning med både Xtra och Dynamit samtidigt. Jag på ena sidan av gräsmattan och Heidi på den andra. Första gången gick det sådär, Dynamit började att springa mot mig men vek sedan av och sprang mot Xtra. Sa till honom på skarpen samtidigt som jag inte kunde låta bli att småskratta lite, det är ju preciiis sådär som han är! Lite busig och tänker ut rackartyg som man inte hinner märka att han ens tänkt tanken på innan det hänt.
Inkallning nummer två gick däremot bättre, och nummer tre blev faktiskt riktigt bra. Han hade lite mycket att titta och tänka på så det var definitivt ingen tiopoängare, men han kom åtminstone och sprang inte iväg och busade! Belöning i massor naturligtvis!
Därefter packade vi väskorna och begav oss hem till Heidi och Andreas igen, trötta och nöjda efter dagens pass.
Några bilder:
Idag har jag tänkt ta en dag ledigt från träning, trots att jag slutade så tidigt i skolan. Det blir en promenad hem till pappa sen och lite kaffe där, annars ska vi faktiskt bara mysa och ta det lugnt! Men imorgon, då kan det tänkas att vi är i farten igen.. ;)
Lydnadsträning i värmen
Väl där möttes jag av en tom parkering och lika tomma planer. Jag hade gärna haft åtminstone lite störning, men det var som sagt stendött. Tidigare under dagen hade det varit både samträning och skotträning så förmodligen berodde det på det. Dock var det två barn där som tjoade och stimmade en hel del, så något som hördes var det ju trots allt!
Jag började med linförighet, kopplad, och han kändes direkt taggad och alert. Gjorde några snabba svängar för att se om han hängde med på noterna och visst gjorde han det! Kopplade därefter loss honom och började köra ordentligt, startade med läggande under gång. Tränade en del på det då han varit så seg ner, och till slut fick han faktiskt till några som var riktigt bra. Därefter körde vi några inkallningar. Detta har vi haft ett stort problem med: han tjuvstartar. Vissa gånger handlar det om en halv sekund, men det är trots det tjuvstarter som märks. Därför tränade jag mycket sådana övningar; där han måste vänta på mitt kommando innan han gör något. Satte honom och gick iväg och ställde mig femton meter därifrån, kallade aldrig in honom utan gick tillbaka och belönade för att han stannade istället. Det är så dumt för han vet verkligen vad för kommando som kommer härnäst, och därför känner jag att det är bra att göra lite sådana övningar så han lär sig att det faktiskt kan hända något annat än vad han tror.
Därefter körde vi några ställande under gång, och nu börjar poletten trilla ner ordentligt även där! Sista vi gjorde för dagen var helt perfekt, han stannade i princip redan när jag sa S, så då var det mycket belöning till plumpen!
Hopp över hinder stod på tur efter detta. Även där tjuvstartade han så jag gjorde samma sak här: satte honom på ena sidan hindret, gick och ställde mig på andra sidan hindret, väntade en halv sekund och gick sedan tillbaka till honom och belönade. Efter ett par gånger tog det skruv och då kände jag att jag kunde låta honom hoppa över istället för att bara stanna kvar. Det var en mycket lycklig Dynamit som till slut fick hoppa över, hopp över hinder är ett moment han verkligen gillar!
Efter detta tränade vi lite linförighet och avslutade med en platsliggning. Den gick över förväntan, trots att man såg att han var på helspänn och hela tiden trodde att jag skulle komma med ett nytt kommando så låg han duktigt kvar. Han låg absolut inte så länge som 2 minuter, det blev ungefär 1 minut, men jag var så nöjd och belönade honom riktigt ordentligt efteråt!
Därefter körde vi en inkallning ifrån ena sidan av planen till den andra så han fick springa av sig ordentligt innan vi busade en stund med bollen.
Det var en nöjd matte och Dynamit som sedan tog bilen till vårt vanliga badställe för ett avsvalkande dopp. Svetten rann om oss! Innan vi åkte hem tog vi en snabbsväng hem till mina föräldrar, de har varit bortresta den här helgen, så när vi väl kom hem slocknade Dynamit direkt i soffan. Han ligger där än och drar riktiga timmerstockar..
Nu funderar jag på om vi ska ta bilen och åka iväg för ett träningspass imorgon när jag kommer hem från skolan. Jag är verkligen träningssugen till max just nu! Dessutom upptäckte jag alldeles nyss att jag slutar flera timmar tidigare än vad jag först trodde, vilket gör att vi gott och väl hinner med ett pass innan kurserna börjar.. Isåfall blir det uppdatering imorn igen!
Sommaren som gått
Sommaren som gått har jag tagit ett litet break från bloggen, har varken haft tid eller lust att uppdatera. Träningslusten har inte heller den riktigt infunnit sig, jag har haft fullt upp med jobb och mycket annat i livet. Dock har vi inte legat på latsidan utan vi har badat så mycket vi hunnit (3-4 gånger per dag), firat Dynamits 1-års dag, grillat korv och annat smaskigt ihop med härliga vänner, åkt båt, gått och strosat i skogen, och bara mått gott. Precis som man ska när man har sommarlov!
Några gånger har vi däremot spårat, med bra resultat, och kört några korta pass lydnad i den olidliga värmen.
Förra veckan slutade jag mitt sommarjobb för den här gången och det känns skönt att komma tillbaka till "vardagen" och skolan igen. Jag trivs ganska bra med att vara student just nu, då kan man lägga upp sitt liv och pluggandet lite som man själv vill!
Som de flesta vet har jag haft det ganska kämpigt med Dynamit i vissa perioder. Han har inte varit elak på något sätt, utan bara busig och han har gjort allt med glimten i ögat. En riktig skitunge har han varit..
Vi har som sagt kämpat på och jag har fortsatt träna, trots att jag vissa gånger velat lägga mig ner på marken och storböla. Jag har hela tiden vetat om att det kommer gå över, en Amstaff är ingen lätt hund under uppväxten, men som sagt så har det vissa stunder varit kämpigt.
För bara några veckor sedan åkte vi "som vanligt" iväg för ett pass med Heidi och Emma, och Dynamit var om möjligt ännu jobbigare än vanligt. De vanliga knepen funkade inte och vart han var i sina tankar har jag ingen aning om - inte var det på träning med mig i alla fall..
Dock blev det till slut det bästa passet vi någonsin haft tror jag! Kanske inte lydnadsmässigt, men det passet gjorde att vår kontakt blivit bättre än den någonsin varit tidigare. Han förstår efter det att det går inte att leka sig igenom livet, ibland måste man koncentrera sig och lyssna på kommandon. Det går inte att bli frustrerad över att inte få busa, slå lock för öronen och skita i allt utom precis det han vill. Vad som hände? Jag blev arg och sa ifrån på riktigt. För första gången sen jag fick hem Dynamit har han fått se mig sådär riktigt riktigt arg, och det tog skruv. Han fick sig en tankeställare som heter duga och såg flera dagar ut att fundera på om det verkligen varit hans matte som blivit så arg..
Efter det har allt fungerat kanon! Han har blivit mycket mer kontaktsökande, struntar i allt runt omkring och är lyhörd. Han är fortfarande samma Dynamit, lika härlig och glad, men mycket mer nertaggad. Plumpen finns fortfarande kvar, fast i en behagligare dos kan man kanske säga! =) Ibland behöver man påminna sig om att hålla sig på mattan, men de gångerna blir bara färre och färre. Nu känns han som den ettårige prins han faktiskt är.
Stort tack till Heidi som hjälpt mig så otroligt mycket med peppning, råd och tips. Även ett stort tack till Emma som även du varit en otrolig stöttepelare och bollplank! Ni är guld värda!
Som sagt var det ett tag sedan vi uppdaterade så jag tänkte att jag kastar in lite bilder från tiden som gått:
Ute på promenad med min lillasyster i slutet på juni:
Korvgrillning i början av juli:
Bad-träff hos Heidi med Diva, Xtra, Dynamit och barnen (också det i början av juli):
Lydnadsträning på klubben 13 augusti (efter min och Dynamits "förvandling"):
Fritt följ med varierande störningar:
Läggande under gång:
Platsliggning:
Ställande under gång:
Detta var första riktiga träningen efter min och Dynamits aha-upplevelse. Hade inga större förväntningar för hur det skulle gå, men det gick kanon. Han var följsam och lyhörd och behövde bara någon enstaka tillsägelse. Trots att våra största störningar fanns i närheten, Heidi och syrran Dundra, var han fokuserad på mig och struntade i allt omkring. Vilken känsla det var, efter allt slit!!
Gången efter denna tränade vi ensamma på den inhägnade planen eftersom jag ville testa att köra igenom de flesta momenten ur ettan, och så arbetssugen han var!! Trots att några av hans favoriter kom och ställde sig på andra sidan stängslet för en pratstund när vi tog paus, behövde jag bara ropa på honom för att han skulle komma till mig och fortsätta träna. Trodde aldrig det skulle gå att bryta honom så enkelt!!
Träning på klubben 20 augusti (i spöregn..):
Trots vädret körde vi faktiskt även denna igång igenom de flesta av ettans moment, förutom apporten. Platsliggningen skippade vi också eftersom det var så blött, känns lite taskigt att träna på detta då planerna var som stora swimmingpooler.
Han har börjat fuska lite vid inkallningen, kommer småsmygande innan mitt kommando, så det ska vi försöka träna bort. Något han däremot blivit bättre på är att inte tappa fokus direkt efter en belöning, vilket han gjorde tidigare. Nu fortsätter han vara fokuserad hela tiden, mycket positivt! Dessutom kommer han tillbaka med bollen efter att jag belönat honom med den. Förut stack han gärna iväg på små raider och tyckte det var superkul att springa runt och fjanta med den. Nu kommer han istället tillbaka med den nästan direkt och bara ber om mer, mer, mer kommandon och träning!
Det var lite från oss så länge, på återseende!
Psst.. Har han inte blivit fin i kroppen, min plump? I juni började jag med ett nytt foder, Fodax, och jäklar vilket foder sen! Hans aptit har blivit mycket bättre, pälsen glansigare och mjukare, och iallafall jag ser en markant skillnad då jag tittar på hur han såg ut i kroppen innan jag började med detta. Ett foder jag absolut kan rekommendera!
