ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari

Sommaren som gått har jag tagit ett litet break från bloggen, har varken haft tid eller lust att uppdatera. Träningslusten har inte heller den riktigt infunnit sig, jag har haft fullt upp med jobb och mycket annat i livet. Dock har vi inte legat på latsidan utan vi har badat så mycket vi hunnit (3-4 gånger per dag), firat Dynamits 1-års dag, grillat korv och annat smaskigt ihop med härliga vänner, åkt båt, gått och strosat i skogen, och bara mått gott. Precis som man ska när man har sommarlov!

Några gånger har vi däremot spårat, med bra resultat, och kört några korta pass lydnad i den olidliga värmen.

Förra veckan slutade jag mitt sommarjobb för den här gången och det känns skönt att komma tillbaka till "vardagen" och skolan igen. Jag trivs ganska bra med att vara student just nu, då kan man lägga upp sitt liv och pluggandet lite som man själv vill!

Som de flesta vet har jag haft det ganska kämpigt med Dynamit i vissa perioder. Han har inte varit elak på något sätt, utan bara busig och han har gjort allt med glimten i ögat. En riktig skitunge har han varit..

Vi har som sagt kämpat på och jag har fortsatt träna, trots att jag vissa gånger velat lägga mig ner på marken och storböla. Jag har hela tiden vetat om att det kommer gå över, en Amstaff är ingen lätt hund under uppväxten, men som sagt så har det vissa stunder varit kämpigt.

För bara några veckor sedan åkte vi "som vanligt" iväg för ett pass med Heidi och Emma, och Dynamit var om möjligt ännu jobbigare än vanligt. De vanliga knepen funkade inte och vart han var i sina tankar har jag ingen aning om - inte var det på träning med mig i alla fall..

Dock blev det till slut det bästa passet vi någonsin haft tror jag! Kanske inte lydnadsmässigt, men det passet gjorde att vår kontakt blivit bättre än den någonsin varit tidigare. Han förstår efter det att det går inte att leka sig igenom livet, ibland måste man koncentrera sig och lyssna på kommandon. Det går inte att bli frustrerad över att inte få busa, slå lock för öronen och skita i allt utom precis det han vill. Vad som hände? Jag blev arg och sa ifrån på riktigt. För första gången sen jag fick hem Dynamit har han fått se mig sådär riktigt riktigt arg, och det tog skruv. Han fick sig en tankeställare som heter duga och såg flera dagar ut att fundera på om det verkligen varit hans matte som blivit så arg..

Efter det har allt fungerat kanon! Han har blivit mycket mer kontaktsökande, struntar i allt runt omkring och är lyhörd. Han är fortfarande samma Dynamit, lika härlig och glad, men mycket mer nertaggad. Plumpen finns fortfarande kvar, fast i en behagligare dos kan man kanske säga! =) Ibland behöver man påminna sig om att hålla sig på mattan, men de gångerna blir bara färre och färre. Nu känns han som den ettårige prins han faktiskt är.

Stort tack till Heidi som hjälpt mig så otroligt mycket med peppning, råd och tips. Även ett stort tack till Emma som även du varit en otrolig stöttepelare och bollplank! Ni är guld värda!

Som sagt var det ett tag sedan vi uppdaterade så jag tänkte att jag kastar in lite bilder från tiden som gått:

Ute på promenad med min lillasyster i slutet på juni:











Korvgrillning i början av juli:







Bad-träff hos Heidi med Diva, Xtra, Dynamit och barnen (också det i början av juli):







Lydnadsträning på klubben 13 augusti (efter min och Dynamits "förvandling"):



Fritt följ med varierande störningar:








Läggande under gång:




Platsliggning:


Ställande under gång:




Detta var första riktiga träningen efter min och Dynamits aha-upplevelse. Hade inga större förväntningar för hur det skulle gå, men det gick kanon. Han var följsam och lyhörd och behövde bara någon enstaka tillsägelse. Trots att våra största störningar fanns i närheten, Heidi och syrran Dundra, var han fokuserad på mig och struntade i allt omkring. Vilken känsla det var, efter allt slit!!


Gången efter denna tränade vi ensamma på den inhägnade planen eftersom jag ville testa att köra igenom de flesta momenten ur ettan, och så arbetssugen han var!! Trots att några av hans favoriter kom och ställde sig på andra sidan stängslet för en pratstund när vi tog paus, behövde jag bara ropa på honom för att han skulle komma till mig och fortsätta träna. Trodde aldrig det skulle gå att bryta honom så enkelt!!

Träning på klubben 20 augusti (i spöregn..):







Trots vädret körde vi faktiskt även denna igång igenom de flesta av ettans moment, förutom apporten. Platsliggningen skippade vi också eftersom det var så blött, känns lite taskigt att träna på detta då planerna var som stora swimmingpooler.
Han har börjat fuska lite vid inkallningen, kommer småsmygande innan mitt kommando, så det ska vi försöka träna bort. Något han däremot blivit bättre på är att inte tappa fokus direkt efter en belöning, vilket han gjorde tidigare. Nu fortsätter han vara fokuserad hela tiden, mycket positivt! Dessutom kommer han tillbaka med bollen efter att jag belönat honom med den. Förut stack han gärna iväg på små raider och tyckte det var superkul att springa runt och fjanta med den. Nu kommer han istället tillbaka med den nästan direkt och bara ber om mer, mer, mer kommandon och träning!

Det var lite från oss så länge, på återseende!

Psst.. Har han inte blivit fin i kroppen, min plump? I juni började jag med ett nytt foder, Fodax, och jäklar vilket foder sen! Hans aptit har blivit mycket bättre, pälsen glansigare och mjukare, och iallafall jag ser en markant skillnad då jag tittar på hur han såg ut i kroppen innan jag började med detta. Ett foder jag absolut kan rekommendera!