ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari

Idag var det verkligen vår ute! Fåglarna kvittrade, solen sken, humlorna surrade, ja ni fattar.. Jag skulle egentligen ha föreläsning idag på eftermiddagen men var absolut inte sugen på det. Funderade en stund och kom fram till att jag kunde kopiera min kompis anteckningar istället, så jag kunde stanna hemma och njuta av det fina vädret. Ringde och pratade med henne en sväng och det var tur att jag inte hade satt mig på bussen till Karlstad! Föreläsningen var nämligen inställd, något som jag inte haft en tanke på att kolla upp..
Förmiddagen tog vi det ganska lugnt jag och Dynamit men på eftermiddagen packade vi väskan och begav oss ner mot Flå. Vi är verkligen stammisar där nu, men det är så otroligt bra ställe att träna på med lagom mycket störningar.
Direkt vi kom ner förstod Dynis vad det var frågan om. Han studsade nästan när jag tog fram selen och linan och fick lite fnatt när jag tog på honom den. Däremot märktes det att han var lite trött efter gårdagen!
Vi gick en sväng och kikade på folk och hästar innan vi tränade lite. Stannade till och körde fritt följ, läggande under gång, ställande under gång och hopp över hinder. Någon hade kastat en hög med plank vid sidan av vägen, och några av dem var ihopspikade. De funkade ypperligt som hinder till oss! Dynamit tyckte det var superkul och var taggad till tusen, hopp över hinder är kul! Jag tror han gillar när det är fart och fläkt.
Innan vi bara gick och strosade igen tränade vi lite med apporten. Det var ett tag sedan men han visade åtminstone intresse för den. Det blev lite tuggande men på det stora hela är jag nöjd!
Som sagt, vi fortsatte gå och kika på allt som hände. När vi kom tillbaka till hästarna var han trött på att bara få titta och ville springa dit. Efter en stund förstod han däremot att det var lönlöst och att han fick nöja sig med att sitta en bit därifrån och titta.
Vi fortsatte på vägen till tennisbanan och körde några inkallningar precis bredvid planen där de spelade. Det var lite jobbigt för honom att strunta i bollarna som flög kors och tvärs, men han fokuserade bra och släppte det efter en stund!
Sedan tittade vi till min pappas båt en snabbis innan vi gick hemåt igen.

Lite bilder från vår promenad:
Tyvärr glömde jag tejpa om öronen igår kväll vilket resulterade i "labbe-stuk" idag.. Han är ju fin för övrigt iaf!

När vi kom hem satte vi oss en stund på balkongen och bara njöt av solen. Naturligtvis måste man ha solglasögon om man ska vistas i solen en längre stund, så man inte förstör ögonen..

Idag var det dags en "Svanskogsdag" igen! Som vanligt hoppade jag och Dynis på bussen vid sjutiden i morse och halvslumrade på den en timme innan vi kom fram till Heidi och Andreas. Väl där blev det en kaffekopp och lite prat innan vi tog med oss ett gäng hundar och gick upp i skogen för att lägga spår. För en gångs skull var det strålande sol, vindstilla och faktiskt riktigt varmt, härligt!
Jag la tre spår till Dynamit, näringsspår som vanligt. Det första la jag relativt enkelt; tätt med korvbitar, en högervinkel och en av favorittrasorna som avslut.
Spår nummer två blev däremot lite klurigare med längre mellan korvbitarna och svårare terräng. La här en vänstervinkel istället, eftersom jag inte var säker på hur nära det andra spåret vi var. Ville inte komma in i det och förstöra allt så att han sen när vi spårade skulle hamna i ett virrvarr mellan dem.
De två första la jag i skogen, men det tredje la jag på ett gärde intill. Gärden är ju "svårare" för hundarna, och dessutom var det fullt av små bajshögar bland gräset. Hade förmodligen gått djur där alldeles nyligen så det hängde garanterat mycket dofter i luften. Mycket störning! La långt mellan korvbitarna, en vinkel och sedan en leksak som avslut.
Efter att vi var nöjda med våra spår tog vi med oss hundarna och gick en bit ner mot sjön så de fick springa av sig lite. Så de njöt! De sprang som kalvar på grönbete och man såg att det här verkligen var livet för dem. Tyvärr var vi ju tvugna att gå tillbaka och hämta de andra hundarna, så efter en stund kopplade vi dem och gick tillbaka. Väl där tog vi en kopp kaffe och inväntade Emma.
På väg upp mot skogen började Dynamit med sitt tonårs-tjafs; nu kunde han tydligen inte gå fint i koppel igen.. Han var tvungen att komma först, och var därför tvungen att dra allt vad han kunde i kopplet. Däremot var det helt fel dag för honom att tjafsa med mig så det tog ett tag för oss att komma fram.. Han fick nämligen inte gå förrän han lugnade ner sig och gick fint, och vi är nog ungefär lika stöniga skulle jag tro. Som tur var orkade jag hålla ut, och till slut gick han ordentligt. Trägen vinner!
När vi la spåren var det vindstilla, men under tiden vi varit inne hade det börjat blåsa en hel del. Det betydde att våra spår flyttat sig en hel del, och redan i första spåret krånglade det. Jag visste ju precis var jag gått, men det hade ju flyttat sig så jag försökte tyvärr "styra" Dynamit så det blev fel. Till slut lät jag honom göra jobbet och då kom vi fram ordentligt till trasan. Superlycklig över att ha hittat den ville han bara fortsätta spåra så vi gick vidare till spår nummer två. Där blev det ännu värre.. Inte nog med att spåret flyttat sig; jag fick total blackout tror jag. Var helt bombsäker på att jag lagt vinkeln åt höger och försökte få Dynis att spåra ditåt. Han tappade bort spåret, vi gick tillbaka en bit och så gjorde vi några gånger. Sedan förstod jag varför han inte alls ville åt höger; dit hade jag ju inte vinklat! Jag hade ju gjort en vänstervinkel, inte konstigt att jag inte ens såg trasan. Han spårade iaf på bra när vi hittade spåret igen och blev överlycklig när han hittade trasan. Eftersom jag var så irriterad på mig själv gick vi direkt vidare till spår nummer tre, och här hade jag bestämt att han själv skulle få ta oss till slutet. Det är ingen idé att förstöra för honom, för det var precis vad jag gjorde i de tidigare.
Vi började bra, men sedan blev det lite besvärligt för lillkillen. Han spårade på bra men fick problem eftersom spåret flyttat sig såpass mycket. Lukten från mig låg på flera meter från korvbitarna, så han blev nog lite förvirrad var han egentligen skulle gå. Vinkeln tog han däremot perfekt och som de förra gångerna blev han själaglad när han kom fram till sin leksak. Kul att han blivit så intresserad av dem!
När vi var klara där ute på gärdet satte jag honom bredvid mig och tog av honom selen och linan och han satt kvar ända tills jag skulle stänga ryggsäcken. Då såg han sin chans och sprang direkt bort till en av bajshögarna.. Först var jag orolig att han skulle springa bort till de andra och störa dem i deras spår, men som tur var höll han sig hos mig. Röt till åt honom en gång och då kom han faktiskt, duktiga killen!
Efter spåren gick vi tillbaka och njöt i solen. Heidi, mästerkocken, fixade till en supergod pizza som vi njöt av i solväggen och sedan var det meningen att vi skulle träna lite lydnad. Ja, det var meningen så iaf.. Ingen av oss verkade ha någon direkt träningslust, så vi körde lite halvhjärtat en stund innan vi satte oss igen och skvallrade istället. Ibland behöver man bara njuta och ta det lugnt, och det var verkligen härligt i vädret vi hade idag!
Timmarna gick fort och sen var det dags för hemfärd. Det var en trött klump som kom innanför dörren och han slocknade nästan direkt. Det tar på krafterna att spana på brudar en hel dag!

Några bilder på syskonen Dynamit och Dundra, 9 månader:
Bilderna är tagna av Heidi.

Nu känner jag att jag pluggat färdigt för idag, så nu ska jag äntligen krypa ner i sängen! Dynis ligger där sen flera timmar tillbaka..

Nu har det gått en vecka igen sedan förra uppdateringen, fy skäms på mig! Under tiden som gått har vi faktiskt hunnit med en hel del jag och Dynis, och vi har verkligen njutit av solen som tittat fram några av dagarna.

På torsdagen gick jag ut och la två spår till honom. Lägger fortfarande näringsspår, och det första la jag med cirka fem-tio meter mellan köttbullarna. Han behöver fortfarande arbeta upp noggrannheten lite tycker jag, men vi är på god väg! Blev inte så långt spår, men tanken med det var ju att han skulle "komma igång" och verkligen använda nosen. La ingen vinkel utan bara rakt fram och en trasa som avslut.
Det andra la jag med längre mellanrum mellan köttbullarna, och i det här la jag en vinkel. Blev ett ganska långt spår i svår terräng, men efter att jag var färdig gick jag hem och hämtade Dynis för att se hur det skulle gå!
Naturligtvis klarade min lilla plump av det kanon! Första spåret var han som vanligt lite för ivrig, men när han upptäckte hur tätt köttbullarna låg saktade han ner på tempot och blev mer noggrann. Precis som vanligt.. Han var nog lite fundersam när det inte vinklade av åt något håll men tog upp trasan vid slutet och ruskade om den lite. Jag låtsades bli själaglad över att han hittat trasan ute i skogen och hoppade och studsade när han kom med den till mig. Naturligtvis fick han även lite gotta när han var så duktig och lämnade in den till matte.
Spår nummer två tog han helt klockrent. Vek inte av en tum och arbetade kanon, trots den krångliga terrängen! Över stubbar och små diken hade han nosen nere i backen hela tiden, bra tempo och inga problem med vinkeln. När vi kom fram till slutet och trasan blev jag även här själaglad over min skrutt och öste både beröm och godis över honom. Duktiga Dynis!
Sedan knallade vi hem igen och tog det lugnt en liten stund innan vi gick ner till Flå' en sväng och tittade på alla änderna och båtarna.

På fredagen blev det en ganska lugn dag för oss båda. Jag hade föreläsning på eftermiddagen och när jag kom hem skulle vi nästan direkt hem till en kompis för att spendera kvällen hos honom. Naturligtvis fick Dynamit följa med dit! Han vi var hos har en katt så jag var lite orolig för hur det skulle gå, Dynamit har inte träffat på någon på så nära håll. Jag höll honom kopplad för säkerhets skull, men det gick faktiskt jättebra! Både Dynamit och katten var oerhört nyfikna på varandra men när vi tog fram lite köttbullar glömde de helt bort varandra! Då satt de så snällt och brydde sig inte alls, och sedan var det lugnt resten av kvällen. Visserligen stack katten ut och uppvaktade killar efter några timmar, men de timmarna de spenderade ihop fungerade bra!
På lördagen tog vi oss en promenad i snö(!)slasket och njöt av att få vara lediga. Vi tränade också lite lydnad på gräsplanen här utanför, men det var så kallt och surt att vi gick in ganska fort. Istället tränade vi lite med apporten här hemma.

Söndagen var det så härligt väder så jag packade ryggsäcken och tog med mig Dynis ner till Flå' igen. Tog med spårlinan för säkerhets skull och använde den på honom som säkerhet. Han börjar bli "lite" nonchalant ibland när jag ska kalla in honom och då känns det skönt att ha något utifall att! Tränade lite kontakt, inkallning och andra småövningar medan vi var där nere och det gick faktiskt kanon! Det märktes på honom att han behövde få sträcka ut ordentligt och köra några små race för att bli av med den värsta överskotssenergin innan han kunde koncentrera sig fullt ut, men efter det var han så uppmärksam och duktig!
Efter att vi tränat lite en stund busade vi lite innan han avslutade med ett dopp i sjön. Han fick världens fnatt och hoppade som en galning nere i vattnet, högg efter vågorna och plaskade med tassarna. Då var det allt synd att man inte hade kameran med! Naturligtvis glömde jag den hemma på köksbordet, precis som vanligt..


Idag var det dags för träning på klubben igen! Jag tog bussen till Åmål och mötte upp Heidi och Andreas där för lite lydnadsträning. Det var blött och lerigt på planerna, och varken jag eller Heidi hade nog egentligen någon speciell träningslust men vi körde på ändå!
Förra gången vi tränade på klubben gick det ju kanon, men eftersom vi spårat tidigare under dagen visste jag ju att han när vi kom dit var lite trött i huvudet redan. Det kunde ju bidra en hel del till att det gick så bra då. Därför hade jag inga som helst förväntningar på hur det skulle gå idag men tog ut honom och började köra lite kontakt. I början var han lite splittrad och ville helst av allt till Heidi och Xtra, men jag stod på mig och efter en stund gick han kanonbra! Vi gick väldigt nära både Xtra, Tweed och Diva och han var så duktig så! Att Diva är hans bästa lekkompis och att Tweed löper just nu brydde han sig inte speciellt mycket om faktiskt, han fokuserade bra på mig och struntade i dem efter en tillsägelse. Min lilla klump börjar bli stor!
Vi tränade lite på ställande under gång och inkallning. Ställande gick inge vidare idag, han såg mest ut som han inte förstod alls vad jag menade. Underligt eftersom han kan det super hemma.. Men det är bara att träna mer på det!
Inkallningarna gjorde jag med väldigt kort avstånd, och de gick bättre! En gång stack han iväg till Xtra, så då var det bara att gå iväg och hämta honom. De andra gick däremot bra och han kom snabbt in till min sida.
Vi tränade som sagt mest kontakt idag, med all störning runt omkring. Efter en stund började en av kurserna och det kom mycket hundar till klubben, men precis som förra gången struntade han i dem och var cool lugn. Han kikade naturligtvis efter dem men stressade inte upp sig utan verkade bara nyfiken på vad det var för hundar. Träningen ger resultat!
Efter att vi tränat en stund band vi upp hundarna och tog en kaffekopp i solen som äntligen tittade fram. Tack Heidi! Efter lite kaffe och skvaller tog jag med Dynamit in på den ena inhägnade planen och körde några inkallningar igen, den här gången med längre avstånd. Nu gick det inte alls lika bra och det enda han intresserade sig för var vattenpölarna som var i gräsmattan, de var tydligen roliga att bada i.. Heidi hjälpte mig och till slut fick jag till en bra. I fortsättningen får jag säga till honom ordentligt när han inte kommer, det måste ju sitta inpräntat hos honom. Tyvärr är jag väl lite för mesig och tar inte tag i honom varje gång jag ska men det ska det bli ändring på! Jag tycker det är så svårt att avgöra när jag kan ta tag i honom utan att det gör mer skada än nytta, men både Heidi och Andreas tyckte att det ska han ju faktiskt kunna. Han är bara "lite" uppkäftig, och vet väl att han kan lalla runt eftersom han inte får någon ordentlig tillsägelse. Så nu är det slut på omkring-springandet och vattenpöls-badandet för herrn!
Efter den sista inkallningen var jag nöjd och vi skyndade in till stan och min buss. Jag var lerig över hela mig, t.o.m i ansiktet, så jag skojade lite med buss-chauffören och frågade om det var okej att vi åkte med. Han gapskrattade och frågade vad vi egentligen sysslat med, om det var gyttjebrottning vi tränat istället för lydnad. Men välkomna att åka med, det var vi absolut!

Den senaste tiden har vi också tränat mycket på "sidan", ett kommando jag hoppas han får ordentligt inpräntat. Det jag vill är att han ska gå precis som i fot, fast han behöver inte hålla ögonkontakten med mig. Han får gärna kolla på omgivningen, men ska vara "fastklistrad" vid mig. Jag tror man kallar det jaktfot. Hoppas på att han ska kunna det här till slut med riktigt mycket störning, kan ju vara användbart exempelvis vid utställningar eller andra situationer med mycket hundar/folk när han behöver gå nära mig.
Om någon timme ska vi hem till min mamma och pappa för att betala lite räkningar, och då kommer vi förmodligen träna lite på just detta.

Hoppas ni orkade läsa från början till slut, för nu blev det verkligen ett långt inlägg! Och som vanligt inga bilder, tyvärr..

Idag var det dags för en heldag med träning i Svanskog igen, äntligen! Jag har haft så mycket annat den senaste tiden; tentor, inlämningar och annat runt omkring, att jag faktiskt varit tvungen att prioritera det. Men nu har det lugnat ner sig lite grann och idag var det dags för ett besök hos Heidi och Andreas igen!
Vid åtta i morse kom vi äntligen fram efter en timmes bussresa. Vi tog en snabb kopp kaffe innan vi gick iväg och la spår i skogen en liten bit bort. Jag la tre näringsspår till Dynamit. Det första var väldigt tätt mellan köttbullarna, varannat steg. I spår två ökade jag avståndet och la var tionde för att sedan avsluta med att lägga var tjugonde i spår tre. Alla tre var raka med en vinkel. Dynamit kan ju det här egentligen, det är bara motivationen som sviktat lite den senaste tiden. Efter att vi var färdiga gick vi tillbaka och tog lite fika medan spåren fick ligga till sig.
Så nöjd jag var med Dynamit! Han har ju varit så otroligt valpig och glad i barn att det knappt gått att ha honom ihop med dem. Han blir för burdus och förstår inte hur stor han egentligen är, men idag var han superduktig! Jag hade honom kopplad för säkerhets skull, men trots detta var han så försiktig med de små. Han nosade så försiktigt och brydde sig inte alls om att de tog ifrån honom hans ben. Inte alls busig som förut, bara viftade försiktigt på svansen och gav dem små pussar. Han har verkligen mognat rejält den senaste tiden!
Efter fikat gick vi ut i skogen med hundarna och tog våra spår. På vägen dit fick Dynamit för första gången i sitt liv se lamor, getter och kaniner. Det var spännande!
Första spåret gick lite snabbt. Han var ivrig och ville iväg och förstod inte riktigt att köttbullarna låg så tätt som de gjorde. Han är så härlig för han låter verkligen som en dammsugare när han far fram, hans nos är det absolut inget fel på! Jag hade lagt en leksak som avslut och han tog den och vi kampade en stund. Han fick även en köttbulle som belöning för att han gav mig trasan, väldigt positivt att han kom till mig med den!
Andra spåret tog han mycket lugnare. Han var mer noggrann och slog ner på tempot, men missade fortfarande några köttbullar. Vi kom lite utanför spåret på ett ställe där jag lagt lite klurigt, men efter pyttelite hjälp från mig kom han rätt igen. Även här hade jag en trasa som belöning, men nu ville han inte riktigt busa med den. Det kunde ju finnas fler köttbullar längre fram! Jag var däremot envis och "tvingade" honom att busa med mig lite, och efter det fick han en köttbulle eftersom han även här kom med trasan till mig.
Spår tre tog han klockrent! Han var så noggrann och duktig och tog vinkeln perfekt. Det var en dröm att spåra med honom! Bra tempo och näsan nere i backen hela vägen, nu är det bara inlärning av apporterna som väntar!
Efter att vi spårat färdigt gick vi tillbaka och Heidi lagade middag. Hon är verkligen en suverän kock! Varje gång jag varit där har jag nästan skämts för att jag ätit så mycket, men när hon lagar så god mat går det inte att låta bli att ta en liten portion till, trots att man redan är proppmätt!
Efter middagen tog vi det lite lugnt och lät de andra hundarna få leka av sig på gården. Både vi och de njöt i solen och våren som äntligen verkar vara på väg!

Efter att ha låtit maten sjunka några timmar tog vi bilen in till Åmåls brukshundsklubb för lite lydnadsträning. Hit kom även Emma med sina vovvar och gjorde oss sällskap. Jag hade absolut inga höga förväntningar på Dynis eftersom vi haft lite problem tidigare när det varit mycket hundar: han blir stressad, gapig och frustrerad eftersom han inte får hälsa på allt och alla. Dessutom hade han ju skött både spårningen och att vara lugn bland barnen exemplariskt, något måste ju gå fel?! Därför var jag inte ens sugen på att ta ur honom ur bilen, det var nämligen en kurs i allmänlydnad som började nästan samtidigt som vi kom. Med andra ord var det mycket hundar och folk där. Men Andreas tog ut honom ur bilen och höll honom en liten stund, och efter det var jag ju i princip tvungen att träna lite med honom. Jag proppade min "treat-bag" full med köttbullar och tog med honom ut på planen. Och snacka om att jag blev förvånad! Han var så följsam och duktig att jag blev helt paff! Vi körde bara kontakt och några sitt-stanna-kvar, men detta skötte han verkligen galant! Jag testade gränserna lite och gick väldigt nära Dundra för att till slut gå i en ring runt henne och Emma. Dundra har verkligen varit vår värsta störning förut, och eftersom hon nu börjat löpa trodde jag ju inte det skulle bli bättre. Men Dynis var så härlig och kontaktsökande och fixade detta som om det vore ingenting!
Vi tränade inte så länge eftersom jag ville behålla en bra minnesbild hos honom. Dessutom är det ju när det går bra man ska sluta, så vi ställde oss lite närmare träningsgruppen och tränade passivitet istället. Förut har han inte klarat av att stå så nära så många hundar utan att frustrerat skälla och stressa upp sig, men nu satt han där så snällt och kikade på de andra. De röda stress-ögonen var ett minne blott! Visst, han mjällade lite och skällde till någon gång under timmarna vi var där, men på det stora hela skötte han sig exemplariskt. Jag var så stolt och nöjd över honom att jag tror jag log med hela ansiktet! Det känns verkligen som han mognat nått otroligt de sista veckorna, och att vår träning gett lite resultat. Min bonn-Dynamit börjar bli riktigt skötsam bland folk!

Vid sjutiden kom vi hem igen, efter att ha varit härifrån i tolv timmar.. Dynamit ligger just nu och snarkar på soffan och är helnöjd efter dagen. Själv känner jag att det börjar kännas i kroppen efter att ha spenderat i princip hela dagen utomhus, en härlig känsla! Nu hoppas jag vi kommer igång ordentligt igen, och har våra "Svanskogsdagar" lite oftare, för jag är verkligen heltaggad på att träna efter en så positiv dag!