ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari

Idag var det dags för en heldag med träning i Svanskog igen, äntligen! Jag har haft så mycket annat den senaste tiden; tentor, inlämningar och annat runt omkring, att jag faktiskt varit tvungen att prioritera det. Men nu har det lugnat ner sig lite grann och idag var det dags för ett besök hos Heidi och Andreas igen!
Vid åtta i morse kom vi äntligen fram efter en timmes bussresa. Vi tog en snabb kopp kaffe innan vi gick iväg och la spår i skogen en liten bit bort. Jag la tre näringsspår till Dynamit. Det första var väldigt tätt mellan köttbullarna, varannat steg. I spår två ökade jag avståndet och la var tionde för att sedan avsluta med att lägga var tjugonde i spår tre. Alla tre var raka med en vinkel. Dynamit kan ju det här egentligen, det är bara motivationen som sviktat lite den senaste tiden. Efter att vi var färdiga gick vi tillbaka och tog lite fika medan spåren fick ligga till sig.
Så nöjd jag var med Dynamit! Han har ju varit så otroligt valpig och glad i barn att det knappt gått att ha honom ihop med dem. Han blir för burdus och förstår inte hur stor han egentligen är, men idag var han superduktig! Jag hade honom kopplad för säkerhets skull, men trots detta var han så försiktig med de små. Han nosade så försiktigt och brydde sig inte alls om att de tog ifrån honom hans ben. Inte alls busig som förut, bara viftade försiktigt på svansen och gav dem små pussar. Han har verkligen mognat rejält den senaste tiden!
Efter fikat gick vi ut i skogen med hundarna och tog våra spår. På vägen dit fick Dynamit för första gången i sitt liv se lamor, getter och kaniner. Det var spännande!
Första spåret gick lite snabbt. Han var ivrig och ville iväg och förstod inte riktigt att köttbullarna låg så tätt som de gjorde. Han är så härlig för han låter verkligen som en dammsugare när han far fram, hans nos är det absolut inget fel på! Jag hade lagt en leksak som avslut och han tog den och vi kampade en stund. Han fick även en köttbulle som belöning för att han gav mig trasan, väldigt positivt att han kom till mig med den!
Andra spåret tog han mycket lugnare. Han var mer noggrann och slog ner på tempot, men missade fortfarande några köttbullar. Vi kom lite utanför spåret på ett ställe där jag lagt lite klurigt, men efter pyttelite hjälp från mig kom han rätt igen. Även här hade jag en trasa som belöning, men nu ville han inte riktigt busa med den. Det kunde ju finnas fler köttbullar längre fram! Jag var däremot envis och "tvingade" honom att busa med mig lite, och efter det fick han en köttbulle eftersom han även här kom med trasan till mig.
Spår tre tog han klockrent! Han var så noggrann och duktig och tog vinkeln perfekt. Det var en dröm att spåra med honom! Bra tempo och näsan nere i backen hela vägen, nu är det bara inlärning av apporterna som väntar!
Efter att vi spårat färdigt gick vi tillbaka och Heidi lagade middag. Hon är verkligen en suverän kock! Varje gång jag varit där har jag nästan skämts för att jag ätit så mycket, men när hon lagar så god mat går det inte att låta bli att ta en liten portion till, trots att man redan är proppmätt!
Efter middagen tog vi det lite lugnt och lät de andra hundarna få leka av sig på gården. Både vi och de njöt i solen och våren som äntligen verkar vara på väg!

Efter att ha låtit maten sjunka några timmar tog vi bilen in till Åmåls brukshundsklubb för lite lydnadsträning. Hit kom även Emma med sina vovvar och gjorde oss sällskap. Jag hade absolut inga höga förväntningar på Dynis eftersom vi haft lite problem tidigare när det varit mycket hundar: han blir stressad, gapig och frustrerad eftersom han inte får hälsa på allt och alla. Dessutom hade han ju skött både spårningen och att vara lugn bland barnen exemplariskt, något måste ju gå fel?! Därför var jag inte ens sugen på att ta ur honom ur bilen, det var nämligen en kurs i allmänlydnad som började nästan samtidigt som vi kom. Med andra ord var det mycket hundar och folk där. Men Andreas tog ut honom ur bilen och höll honom en liten stund, och efter det var jag ju i princip tvungen att träna lite med honom. Jag proppade min "treat-bag" full med köttbullar och tog med honom ut på planen. Och snacka om att jag blev förvånad! Han var så följsam och duktig att jag blev helt paff! Vi körde bara kontakt och några sitt-stanna-kvar, men detta skötte han verkligen galant! Jag testade gränserna lite och gick väldigt nära Dundra för att till slut gå i en ring runt henne och Emma. Dundra har verkligen varit vår värsta störning förut, och eftersom hon nu börjat löpa trodde jag ju inte det skulle bli bättre. Men Dynis var så härlig och kontaktsökande och fixade detta som om det vore ingenting!
Vi tränade inte så länge eftersom jag ville behålla en bra minnesbild hos honom. Dessutom är det ju när det går bra man ska sluta, så vi ställde oss lite närmare träningsgruppen och tränade passivitet istället. Förut har han inte klarat av att stå så nära så många hundar utan att frustrerat skälla och stressa upp sig, men nu satt han där så snällt och kikade på de andra. De röda stress-ögonen var ett minne blott! Visst, han mjällade lite och skällde till någon gång under timmarna vi var där, men på det stora hela skötte han sig exemplariskt. Jag var så stolt och nöjd över honom att jag tror jag log med hela ansiktet! Det känns verkligen som han mognat nått otroligt de sista veckorna, och att vår träning gett lite resultat. Min bonn-Dynamit börjar bli riktigt skötsam bland folk!

Vid sjutiden kom vi hem igen, efter att ha varit härifrån i tolv timmar.. Dynamit ligger just nu och snarkar på soffan och är helnöjd efter dagen. Själv känner jag att det börjar kännas i kroppen efter att ha spenderat i princip hela dagen utomhus, en härlig känsla! Nu hoppas jag vi kommer igång ordentligt igen, och har våra "Svanskogsdagar" lite oftare, för jag är verkligen heltaggad på att träna efter en så positiv dag!