Spår och lydnad
Igår när jag vaknade var jag fruktansvärt träningssugen, det riktigt kliade i benen av att få hitta på något! :) Hade en föreläsning på eftermiddagen men eftersom jag lika gärna kan läsa in den själv ringde jag Heidi. Det är tur jag har henne, hon ställer alltid upp som träningskompis när man vill hitta på något med hundarna! ;) Och skoj har vi också!
Kom till Svanskog vid ett-tiden och vi började med att lägga spår. Tyvärr tog jag med mig det dåliga vädret så det regnade nästan hela tiden sen, men det sätter inte stopp för oss! :) Heidi la personspår åt Tweed och Xtra medan jag var nyfiken på viltspår och la det åt Dynis. Tog oss lite kaffe under liggtiden och gick sedan tillbaka och tog spåren. Det gick kanon! Dynis första viltspår jag lägger åt honom och han hade inga som helst problem med det, han var istället jättetaggad! Han började ladda redan hemma och fortsatte i bilen på väg till Svanskog, något som han aldrig brukar göra vanligtvis. Han brukar alltid ligga och sova i bilen, men igår satt han och småpep hela vägen, haha! Var lite nyfiken på vad han skulle tycka om klöven men inga problem där: tog den direkt och tyckte det var något riktigt smaskigt han hittat i skogen. Han var så stolt över vad han hittat! :)
Efter spåren lät vi hundarna springa av sig lite och det märktes att Dynis tyckte det var skönt. Direkt jag kopplade loss och gav honom varsågod-kommando drog han in rumpan under sig och fick lite fnatt. Sprang som en vilde fram och tillbaka, hahaha! Han är för go ibland.. Det är så skönt för han kan springa ihop med tjejerna utan att vara så "på" som en del hanar är, och han är ju ensamhund vilket gör det här till ännu roligare för honom, samtidigt som han lyssnar väldigt bra på deras signaler. Så vi njöt nog lika mycket allihop, trots det grådassiga vädret!
Sedan gick vi tillbaka för ännu en kaffekopp innan vi gick till Hembygdsgården för ett litet lydnadspass. Jag hade inga som helst förväntningar igår, varken på lydnaden eller spåret, och jag tror det var ett vinnande koncept. För så kul det var att se honom under lydnaden! Han var supertaggad och det såg ut som han tyckte jag var alldeles för seg, han låg vääääldigt långt fram i position. Men det gör inget, hellre det problemet! :) Körde några av momenten ur ettan och utnyttjade också att vi hade flera hundar runt oss. (Heidi tog nämligen med sig både Xtra, Tweed, Borat och Diva.) Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde det skulle gå! Dynis är fortfarande störningskänslig men det känns som att ju närmre vi går andra hundar, desto mer fokuserar han på mig och koncentrerad sig på det vi gör. Tror han då känner att han "måste" koncentrera sig till max, eftersom han vet att OM han skulle titta på den andra hunden och få någon som helst kontakt med den: ja då orkar han inte hålla sig utan vill busa loss istället.. ;) Sen får det väl tilläggas att vi är ganska "elaka" när vi tränar och försöka utnyttja störningen till max som de andra hundarna ger. Vi brukar köra fria följ precis bredvid varandra och göra halter där hundarna i princip sitter PÅ varandra. Men det är väldigt bra träning och ger väldigt mycket! :) En gång orkade han däremot inte igår, tror han började bli trött då, så då var han tvungen att göra lekinviter till mamma Xtra.. ;) Ett tu tre så fick han nått fnatt och såg så full i bus ut att både jag och Heidi blev fulla i skratt! :) Men det gick snabbt att bryta honom och få honom att fokusera på mig och vår träning istället. Efter det tränade vi lite på "nosen i backen" (vid platsläggningar). Det ser både snyggt ut samtidigt som det hjälper hundarna att slappna av på ett helt annat sätt. Som jag skrev är vi ju lite elaka och utnyttjar störningarna, så naturligtvis gjorde vi det tätt tätt inpå varandra.. ;)
Efter det tyckte jag det räckte för dagen, jag blev väldigt snuvig igen och blev nästan yr av att träna, så jag hjälpte Heidi med en budföring med Tweed innan vi tog en promenad ihop. Dagen avrundade vi med några goda skratt så tårarna sprutade, nu lever jag i minst tjugo år till! :) Jag säger det återigen: era barn är för goa.. :)
Tack för en jättetrevlig dag, och tack för att jag fick komma ut med så kort varsel! :) Det här gör vi snart om igen!
Jag snodde lite kort från Heidi's blogg.. ;)
Jag och Dynis spårar (mobilbild):
Lydnadsgänget: (ser ni hur Dynis tittar bort på mig istället för kameran? Ett tydligt tecken på att han knappt kan hålla sig från att resa sig och busa järnet, då tittar han bort och låtsas som om de andra inte finns!! ;) )
Supertaggad Dynis i början av vårt pass:
Xtra och hennes son Dynamit tränar på att ligga avslappnat:
Tweed budföring:
Tror ni Dynis var trött efter dagen? Nja, det vette tusan.. Han var nöjd, men inte mer än så! Direkt jag tog fram kopplet för kvällspromenaden studsade han upp från sin säng, beredd på att göra nått mer kul, och bjöd in till lek med hans ena gosedjur. Han måste ha ätit nått konstigt vitaminpiller eller så under natten för igår var han verkligen taggad på träning, träning, träning! :) Haha, knashund, men så får han gärna vara precis hur ofta han vill! :)
Kom till Svanskog vid ett-tiden och vi började med att lägga spår. Tyvärr tog jag med mig det dåliga vädret så det regnade nästan hela tiden sen, men det sätter inte stopp för oss! :) Heidi la personspår åt Tweed och Xtra medan jag var nyfiken på viltspår och la det åt Dynis. Tog oss lite kaffe under liggtiden och gick sedan tillbaka och tog spåren. Det gick kanon! Dynis första viltspår jag lägger åt honom och han hade inga som helst problem med det, han var istället jättetaggad! Han började ladda redan hemma och fortsatte i bilen på väg till Svanskog, något som han aldrig brukar göra vanligtvis. Han brukar alltid ligga och sova i bilen, men igår satt han och småpep hela vägen, haha! Var lite nyfiken på vad han skulle tycka om klöven men inga problem där: tog den direkt och tyckte det var något riktigt smaskigt han hittat i skogen. Han var så stolt över vad han hittat! :)
Efter spåren lät vi hundarna springa av sig lite och det märktes att Dynis tyckte det var skönt. Direkt jag kopplade loss och gav honom varsågod-kommando drog han in rumpan under sig och fick lite fnatt. Sprang som en vilde fram och tillbaka, hahaha! Han är för go ibland.. Det är så skönt för han kan springa ihop med tjejerna utan att vara så "på" som en del hanar är, och han är ju ensamhund vilket gör det här till ännu roligare för honom, samtidigt som han lyssnar väldigt bra på deras signaler. Så vi njöt nog lika mycket allihop, trots det grådassiga vädret!
Sedan gick vi tillbaka för ännu en kaffekopp innan vi gick till Hembygdsgården för ett litet lydnadspass. Jag hade inga som helst förväntningar igår, varken på lydnaden eller spåret, och jag tror det var ett vinnande koncept. För så kul det var att se honom under lydnaden! Han var supertaggad och det såg ut som han tyckte jag var alldeles för seg, han låg vääääldigt långt fram i position. Men det gör inget, hellre det problemet! :) Körde några av momenten ur ettan och utnyttjade också att vi hade flera hundar runt oss. (Heidi tog nämligen med sig både Xtra, Tweed, Borat och Diva.) Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde det skulle gå! Dynis är fortfarande störningskänslig men det känns som att ju närmre vi går andra hundar, desto mer fokuserar han på mig och koncentrerad sig på det vi gör. Tror han då känner att han "måste" koncentrera sig till max, eftersom han vet att OM han skulle titta på den andra hunden och få någon som helst kontakt med den: ja då orkar han inte hålla sig utan vill busa loss istället.. ;) Sen får det väl tilläggas att vi är ganska "elaka" när vi tränar och försöka utnyttja störningen till max som de andra hundarna ger. Vi brukar köra fria följ precis bredvid varandra och göra halter där hundarna i princip sitter PÅ varandra. Men det är väldigt bra träning och ger väldigt mycket! :) En gång orkade han däremot inte igår, tror han började bli trött då, så då var han tvungen att göra lekinviter till mamma Xtra.. ;) Ett tu tre så fick han nått fnatt och såg så full i bus ut att både jag och Heidi blev fulla i skratt! :) Men det gick snabbt att bryta honom och få honom att fokusera på mig och vår träning istället. Efter det tränade vi lite på "nosen i backen" (vid platsläggningar). Det ser både snyggt ut samtidigt som det hjälper hundarna att slappna av på ett helt annat sätt. Som jag skrev är vi ju lite elaka och utnyttjar störningarna, så naturligtvis gjorde vi det tätt tätt inpå varandra.. ;)
Efter det tyckte jag det räckte för dagen, jag blev väldigt snuvig igen och blev nästan yr av att träna, så jag hjälpte Heidi med en budföring med Tweed innan vi tog en promenad ihop. Dagen avrundade vi med några goda skratt så tårarna sprutade, nu lever jag i minst tjugo år till! :) Jag säger det återigen: era barn är för goa.. :)
Tack för en jättetrevlig dag, och tack för att jag fick komma ut med så kort varsel! :) Det här gör vi snart om igen!
Jag snodde lite kort från Heidi's blogg.. ;)
Jag och Dynis spårar (mobilbild):
Lydnadsgänget: (ser ni hur Dynis tittar bort på mig istället för kameran? Ett tydligt tecken på att han knappt kan hålla sig från att resa sig och busa järnet, då tittar han bort och låtsas som om de andra inte finns!! ;) )
Supertaggad Dynis i början av vårt pass:
Xtra och hennes son Dynamit tränar på att ligga avslappnat:
Tweed budföring:
Tror ni Dynis var trött efter dagen? Nja, det vette tusan.. Han var nöjd, men inte mer än så! Direkt jag tog fram kopplet för kvällspromenaden studsade han upp från sin säng, beredd på att göra nått mer kul, och bjöd in till lek med hans ena gosedjur. Han måste ha ätit nått konstigt vitaminpiller eller så under natten för igår var han verkligen taggad på träning, träning, träning! :) Haha, knashund, men så får han gärna vara precis hur ofta han vill! :)
Kommentarer
Trackback
