ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari

Ja, nu har vi minsann varit flitiga de senaste dagarna!
I lördags la jag två spår åt herrn och gjorde precis som jag gjort de senaste gångerna: långa spår direkt och en pantflaska med godis i som avslut. Eftersom jag tidigare använt mig av godis i spåren försöker jag nu ta bort det helt, så i det första spåret låg tre små bitar och i det andra två. Det är stor skillnad mot hur det varit förut! Det första blev i lite kringelkrokig terräng, bl.a. över ett riktigt brett dike, och jag fick kämpa rejält genom blötsnön. Jag kunde tyvärr inte lägga så långt eftersom det gick skidspår lite överallt i skogen, men all träning är bra träning! Två vinklar blev det iallafall, och som sagt en av favvo-flaskorna som avslut. Spår nummer två kunde inte heller det bli så långt pga skidspåren, men det var i ännu värre terräng än det första.. Eftersom jag tyvärr inte hade koll på terrängen där vi var fick Dynis testa på en återgång (heter det så?) för första gången. Jag gick rätt fram men upptäckte ett litet "stup", så jag fick vända tillbaka och vinkla av åt vänster.
Det var en taggad Dynamit som jag hämtade i bilen, men jag funderade en liten stund på hur och om han skulle spåra öht. Det var fullt av skidåkare, barn och hundar som störning.. Men inte hade jag behövt fundera över det! Första spåret flööög han ut i, men saktade av efter 20-25 meter. Tur, så matte hann med! Vid slutet blev det mys och godiskalas som vanligt! Spår nummer två gick lika bra det: tog vinklarna klockrent och med nosen i spårkärnan. När vi kom till återgången stog jag lite på avstånd för att se hur han löste det, och han spårade rätt fram först men vände tillbaka när han upptäckte att spåret tog slut. Sedan tog han vinkeln och fortsatte spåra vidare. Min duktiga plump!! Vid slutet blev det ännu mer mys och kel än i det första, jag var så nöjd över honom! Nu ska vi verkligen ta tag i det här med spårpinnarna, nu ska vi greja det.. Godisbitarna då? Ja, antingen märkte han dom inte alls eller också struntade han i dom. Han plöjde iallafall över dom och bara fortsatte spåra, så nu ska jag ta bort godiset helt. Varför krångla till det mer än man behöver?! Tydligen fixar han ju detta utan gotta.
Både söndagen, måndagen och tisdagen bestod endast av långpromenader och små pass här hemma i lägenheten. Jag hade tänkt spåra på tisdagen före jag började skolan och la två åt honom. Tyvärr tog vi dom aldrig.. När vi kom fram till "spårskogen" var det nämligen tre hundar som sprang och röjde preciiis där jag lagt spåren! Det kunde ju givetvis inte de veta, jag hade ju åkt hem under liggtiden, så jag skrattade lite för mig själv och gick en promenad igen istället. Jag hade varken tid att vänta eller lust att försöka spåra där det sprungit både hundar och gått människor kors och tvärs över spåren, det fixar han nog inte, så det fick bli som det blev!
Igår däremot, var dagen D som vi väntat på.. Jossan (med Eros) och Therese (med Rocco) kom till Svanskog! : ) De kom vid ettiden och då gick vi direkt till hembygdsgården och körde ett lydnadspass under några timmar. Med var Heidi & Andreas (såklart) och Angelica med Dante. Lillkillen Dante som börjar bli en riktigt stor och duktig kille, kul att träffa er igen! Jag hade bestämt mig för att köra passivitet med Dynis och eventuellt köra lite linförighet om han mot all förmodan skulle kunna ta det lugnt. Han brukade ju hetsa upp sig jämt och ständigt förut, och nu var det ju så länge sedan vi körde lydnad ihop med de andra. Men varför jag tänkte så vet jag inte.. Han satt så lugnt och snällt vid mig och försökte bara tigga godis. Han som inte ens brytt sig om godis i såna situationer förut?! Så jag satt inte många minuter innan vi körde igång med lite linförighet. Stundtals gick han riktigt bra och kändes alert. Jag tror han tyckte det var riktigt kul faktiskt! Vi körde mest linförighet och några ställanden och lägganden under gång samt fjärrdirigering. Vi är så otroligt ringrostiga, och jag vart så chockad att han var så lugn att jag mest kände mig som ett frågetecken.. Kom inte riktigt på vad vi skulle träna faktiskt, jag som bara tänkt träna passivitet! Det såg riktigt bra ut för de andra också, och jag "smygkikade" och fick lite nya ideér för vår träning. Jag älskar att "smygkika" på andra, tycker man lär sig så mycket av det! : )
Efter passet gick vi tillbaka till Heidi och Andreas för lite fika, sedan var Angelica tyvärr tvungen att lämna oss. Vi funderade på vad vi skulle hitta på härnäst och bestämde oss för en långpromenad. Vi såg nog rätt roliga ut när vi kom gåendes, "Svanskogs skräck".. ; ) Två amstafftikar, tre amstaffhanar och en dobermann-tik. Men det gick så bra så! Inget gruff eller krångel mellan hundarna och vi kunde gå och prata och må gott. Efter promenaden blev det ett litet pass lydnad igen, men då gav Dynis upp. Det märktes att han var helt slut i huvet och orkade inte koncentrera sig alls. Så jag satte in tröttisen i bilen rätt fort, och där somnade han snabbt! Efter flera timmar ute i solen var vi alla nöjda och hungriga, så vi beställde pizza. När jag klämt i mig nästan hela pizzan (ja, matvraket Linda åt naturligtvis mest av alla! ;) ) kom jag underfund med att jag inte ätit nått tidigare under dagen förutom en banan och kaffebrödet vid fikat. Inte konstigt att jag var så hungrig! Ibland förstår jag mig inte på mig själv, jag måste sluta slarva så med maten.. När vi ätit färdigt var vi trötta och jag styrde bilen hemåt igen. Vid tio-tiden var vi hemma och vi båda stupade i säng som två slagna hjältar!
Idag var det dags igen! : ) Vid halv tio stuvade vi in oss i bilen igen mot destination Svanskog. Vi gick nästan direkt till hembygdsgården för ett pass lydnad, men idag var vi inte riktigt lika pigga som gårdagen.. Dynis kändes trött och verkade mest vilja sitta som tjuren Ferdinand och ta det lugnt. Men men, man får väl va glad att han numer kan ta det lugnt antar jag! Blev endast lite linförighet och några småmoment ur ettan, resten av tiden satt vi vid vår ryggsäck och luktade på blommorna.. ; ) Med idag var även Emma med sina hundar, skoj att träffa dom och träna igen!
Efter lydnaden gick vi tillbaka till familjen Herou och käkade lite mat, Heidi är verkligen en superkock! Efter maten bestämde vi oss för att gå till grusplanen för ett pass. Där är så bra för där kan man både träna lydnad men också lägga spår om man vill det. Nu tillkom även Jessie med Diesel & Naala och Helen med sina barn och amstaff-bebisen Märta. Jisses vilken sötnos hon är, lilla Märta! Både jag och Jossan var spårsugna så vi la varsitt på gärdena vid planen. Jag fick lite tips av Jossan hur jag kan öka Dynis intresse för spårpinnarna, så jag tog för första gången med två och la i spåret. Gick ca 50 meter och sedan en apport, vidare en liten bit och därefter en vinkel. Sedan en apport till, ännu en vinkel och efter ca 30-40 meter kom slutet. Använde mig av en flaska som vanligt, det har verkligen hjälpt oss tycker jag!Under liggtiden pratade vi lite med de andra, och sedan hjälpte jag Jossan med några budföringar med Eros. Jisses vad jag gillar den killen! Störtskön! Kom direkt till mig utan krusiduller och gick igång direkt när jag började lattja lite med honom som belöning. Jossan verkade nöjd och det kan jag förstå! De har aldrig kört budföring med någon "främmande" förut, men han hade inga problem med att komma till mig. Efter budföringen tog vi spåren och Dynis kopplade direkt på nosen när han upptäckte var jag gått in för att lägga hans. Det var några högar med älgskit där jag gått in och han verkade tycka att både det var mumsigt men också att älgspåren var väldigt intressanta. Efter ett nej bröt han däremot och gick tillbaka till mina spår, och sedan struntade han helt i resten av högarna och spåren från älgarna! Vid pinnarna körde jag efter Jossans tips, men vid första var han inte särskilt intresserad. Han markerade, men ville inte ta den och eftersom jag inte vill ha någon konflikt i spåret stoppade jag den till slut i fickan och vi spårade vidare. Vid andra pinnen däremot tog han den och då blev det massa gotta! Sedan spårade vi vidare och kom fram till slutet där det som vanligt blev mys och gos. Duktiga plumpen! Han kändes mycket bättre än vad jag trodde och han fixade det ju galant utan godis i spåret! Nu ska vi jobba vidare med Jossans tips så släpper nog problemet med pinnarna snart tror jag! Tack! : )
Efter spåret var vi tyvärr tvugna att åka iväg eftersom jag lovat att hämta mamma när hon slutade jobba. Men vi var (är!) jättenöjda med bägge dagarna och hoppas att Jossan och Therese snart kommer hit igen! Innan vi åkte hem till Säffle igen åkte vi till Granngården och köpte ett nytt koppel, äntligen hittade jag ett jag vill ha med BGB-hake.. Varför ska de envisas med att ha pistolhake på nästan alla "bra" koppel?!
Innan vi åkte hem stannade vi till hos mamma och pappa för lite fika, och Dynamit fick ta med sig sitt ben upp. Han fick nämligen ett rosa ben av Jossan & Eros, ett HubbaBubba-ben, och jag hade tänkt ta kort innan han åt upp det. Men inte hann jag det.. Slurp sa det så var det slut!! Dynamit tackar och bockar och säger att Eros ska få ett ben av honom nästa gång vi ses!

Tack allihop för två kanondagar med härlig träning och trevligt sällskap! : )
Bilder kommer snart, idag orkar jag inte vänta med att de ska ladda färdigt. Nu skriker nämligen sängen efter mig!!