ConvictionsDynamit & Gyllene Mix Fixa Ferrari

Nu är Dynamits klo bra igen! Man kan inte ens se att den varit skadad, det har läkt jättefint. De första dagarna gick han runt och var sur på mig för att jag satt på honom tratten, men det gick över som tur var. Han var jätteduktig när jag skulle byta bandage och satt snällt och väntade tills det var klart. Naturligtvis lyckades han skada sig när det blev dåligt väder så det var lite bökigt för att inte bandaget skulle bli blött. Jag köpte ett paket med barnstrumpor att sätta på, och det funkade lite bättre! Vi fick många frågor om varför han hade en strumpa på tassen, och barnen skrattade när de såg att han hade Scooby Doo på strumporna.. Dagen när jag äntligen kunde ta av bandaget såg han ut som en kalv på grönbete här hemma. Han tog en av sina leksaker och studsade runt i hela lägenheten, överlycklig över att vara "fri" igen. Min lilla klump!

I fredags tog vi bussen till Åmål för lite träning ihop med Heidi & Andreas och Emma igen. För en gångs skull hade vi riktigt fint väder och jag kände mig motiverad till ett litet pass.
Först tog jag ut Dynamit och bara satt en liten stund med honom. Det gick över förväntan och han satt faktiskt ganska lugnt och tittade på allt som hände runt omkring. Det blev några små tokryck då han ville springa iväg och busa med mamma Xtra, men i övrigt skötte han sig helt okej!
Jag hade tänkt träna på den ena planen som är inhägnad, men eftersom den blev klippt när vi var där fick jag vänta. Under tiden körde jag lite linförighet och några inkallningar ihop med de andra. Vi har ju inte tränat ordentligt på väldigt länge så jag hade inga som helst förväntningar inför dagens pass, men Plumpen verkade taggad! Han gick så fint vid min sida och lyssnade riktigt bra. Inkallningarna körde jag med korta avstånd och han kom som ett spjut och satte sig inne vid min sida.
Efter en stund kände jag mig nöjd och tog en liten paus. Vi tränade lite uppställning och jag bad Heidi ta några kort. Det är mycket lättare att kunna se vad man gör för fel om man har det på kort framför sig. Och fel det gör jag verkligen när jag tittar på korten.. Det största felet med Dynamit just nu är att han är så förbaskat smal. Han har haft en mat-svacka och har inte velat äta ordentligt, han som är vanligtvis är ett sådant matvrak! Nu börjar det dock rätta till sig och han har börjat äta ordentligt igen, jag tror jag vet vad det berodde på.. Nu tar vi nya tag och kommande tiden ska han "gödas", bli bortskämd med gotta och bli fin i hullet igen!



Efter lite fotografering och en vätskepaus var gräsklippningen på planen färdig. Jag tog med mig Dynamit och gick dit. Tränade fritt följ, ställande under gång, hopp över hinder, läggande under gång och inkallning. Jag vet inte vad som hänt men vårt träningsuppehåll har nog gjort susen! Han var så följsam och fin, lyssnade verkligen på vad jag sa och var heltaggad. Jag brukar vanligtvis belöna med lite kamp vid inkallningarna, men idag behövdes det absolut inte. Han var på G och kom som ett skott ändå!
Tyvärr lyckades ingen fånga oss på kort då. Lite tråkigt för han var verkligen jätteduktig, men i och för sig så syns det inte genom korten hur bra han lyssnade..
Efter detta tog vi åter igen en vätskepaus och skvallrade lite. Jag tittade på när Emma tränade agility med sina hundar, och vilka hundar sen! Så duktiga de var, både hundarna och Emma. Det märktes på dem allihop att det här var deras grej!
Emma har testat lite med Dundra, och hon såg ut som en helt annan hund på planen! Hon såg ut som hon ägde hela världen när hon flög fram genom tunnlarna. Än så länge är hon ju för ung för att tränas på allvar med, men när hon väl har åldern inne tror jag att vi kommer få ett nytt tävlings-ekipage på agilitybanorna runt om i Sverige..
Emma är superduktig på agility och frågade mig om jag ville testa med Dynis. Eftersom han aldrig ens varit i närheten av alla hinder skulle det bli kul att se hur han reagerade så jag släppte in honom på planen och lyssnade på Emma när hon instruerade. Vi började med tunneln och fortsatte sedan med några enkla, låga hinder. Hur det gick, vår första agilityträning? Klicka på bilden nedan så får ni se..

Helgen har varit fri från träning och vi har njutit av solen. Fredagskvällen spenderade vi hemma hos min mamma och pappa med en drink, eller möjligtvis två, och på hemvägen träffade jag på min "storasyster". Hon berättade att de hade tagit hand om en hund, en Amstaff-blandning. Jag har tidigare sett ägaren till hunden gå runt med denna lös inne i stan bland bilarna, när tiken bara var en valp. Vissa veckor såg man inte till honom alls, för att nästa månad se honom gå långpromenader med valpen. Nu hade jag inte sett honom på flera månader så jag trodde inte ens han hade hunden kvar. Hon berättade däremot att det hade han.. Han hade haft hunden hemma och gick "ibland" ut med den, och "ibland" fick den mat. Vissa gånger gick det flera dagar mellan dessa "ibland"-tillfällen, så tiken hade till slut börjat käka på både soffa, tapet och bord. Nu var han bortrest, utomlands, och hela lägenheten var full i avföring. Hans övriga sätt till valpen utelämnar jag här, men hans uppfostringssätt överensstämmer exakt med de jag brukar skämta om..
Kort sagt: min kompis och hennes kille har tagit hand om hunden och hon mår numera mycket bättre. Hon får mat, kärlek och promenader, och har fått tillbaka sin livsgnista. Dessutom har hon blivit avmaskad, vaccinerad och chippad, något hon inte var när de "räddade" henne.
Var tvungen att berätta om denna historia eftersom jag vet att fler sett denna valp och funderat hur det gått. Numera mår hon bra, och visst är det härligt att läsa sådana här solskenshistorier för en gångs skull?!

Igår eftermiddag åkte vi med båt ut till en ö och grillade och mådde gott, precis som det ska vara på sommaren!
Nu är det snart dagen D och jag är supernervös.. Dessutom börjar nerverna inför söndagens utställning göra sig påminda, trots att det är en inofficiell. Jag kommer förmodligen få magsår av all denna nervositet!
Nu ska vi ut på en liten runda, jag och Dynis. Ha det gott i sommarvärmen!