Spår och lydnad
Igår packade vi träningsväskan för ett nytt pass! Vi tog bussen till Åmål där Emma hämtade oss för vidare färd till Svanskog.
Väl framme gick jag nästan direkt ut och la två spår till Dynamit, två spår som går efter min och Heidi's nya taktik. Hon har nämligen fått bra träningstips och jag var tvungen att testa! Jag la två korta, ca 50 m, med en köttbullebit i varje steg. Som slut använde jag mig av en burk innehållande Dynamits vanliga foder och lite köttbullar. Jag la spåren raka och enkla, allt för att höja motivationen och göra det så enkelt som möjligt.
Efter att ha lagt spåren gick jag och hämtade Dynamit och körde lite kontakt med honom. Han var lika splittrad som vanligt när "hela gänget" är med, tyvärr! Annars är det så bra träning med all den störning vi får i form av hundar och barn. Emma kom med idén att vi skulle bytlåna hundar, att jag skulle träna lite med Dundra och hon med Dynamit. När vi sedan bytte tillbaka förstod Emma varför jag får kämpa så, även hon hade problem med att han brister i koncentrationen hela tiden. Jag antar att det bara är att fortsätta träna som jag gör, någon gång släpper det förhoppningsvis!
Efter en stund gick vi en bit bort från de andra och tränade sitt-stanna kvar och sedan inkallning. För en gångs skull var han intresserad av trasan och kom som ett spjut de första gångerna! Femte gången sprang han däremot direkt förbi mig och jag kände hur tålamodet började tryta, för att sekunden efter upptäcka varför han sprang förbi mig: skrutten behövde lätta på trycket.. När han var färdig gjorde han en liten sväng förbi mig igen och jag trodde han skulle springa iväg till de andra, men när jag ropade på honom kom han tillbaka till mig och trasan. Då blev det mycket bus med den!
Efter det kände jag mig nöjd och tog en kopp kaffe innan jag begav mig iväg för att ta spåren. Han kände av köttbullsdoften redan på håll och sprang iväg i spåret: med många missade köttbullar som följd. Efter femton-tjugo meter förstod han att det var mer godis i spåret än han räknat med och saktade av på farten och blev betydligt noggrannare. När han hittade slutet, burken med gotta, blev han själaglad och åt genast upp det. Därefter gick vi lite längre bort där jag lagt spår nummer två. Dynamit hade näsan i backen hela vägen och spårade kanon efter var jag gått. Antagligen trodde han att det skulle finnas köttbullar även på den sträckan och lyckan var total när han själv hittade till spårets början och den första köttbullen!
Även det andra spåret tog han bra, men den här gången ville han inte riktigt äta godiset som fanns i slutet: han ville ju fortsätta spåra! Då var det riktigt härligt att se min plump, spårprinsen Dynamit var tillbaka! Jag ska fortsätta köra med såna här näringsspår ett tag till för att höja motivationen igen och få honom att spåra lika bra som förut.
Efter det här kände vi oss nöjda och åkte hemåt igen. Två av våra träningskompisar var sugna på McDonalds så vi hade sådan tur att vi fick skjuts ända fram till dörren. Tack återigen!
På kvällen blev jag träningssugen igen och beslöt mig för att använda hans kvällsmat som belöning. Jag tränade bara lite inomhus men testade på sitt-stanna-hit. Just kommandot "hit" har vi inte tränat på så mycket förut men det tog inte lång stund innan han förstod att han på det kommandot skulle skynda sig in till mig och min vänstra sida. Efter vårt lilla kvällspass var både jag och Dynamit nöjda och tyckte det räckte för den här dagen..
Idag har vi tagit det lugnt eftersom jag hade en intensiv-föreläsning på förmiddagen. Vi tog bara en promenad nere vid vattnet förut och kikade på änder, hästar och andra hundar. Nu är vi lika trötta båda två och ska snart krypa ner i soffan med en bit kladdkaka (till mig) och ett ben (till Dynamit).
Tyvärr blev det inga bilder varken idag eller igår men förhoppningsvis ska vi iväg till klubben och träna under veckan och kanske kan vi få med oss kameran den gången!
Väl framme gick jag nästan direkt ut och la två spår till Dynamit, två spår som går efter min och Heidi's nya taktik. Hon har nämligen fått bra träningstips och jag var tvungen att testa! Jag la två korta, ca 50 m, med en köttbullebit i varje steg. Som slut använde jag mig av en burk innehållande Dynamits vanliga foder och lite köttbullar. Jag la spåren raka och enkla, allt för att höja motivationen och göra det så enkelt som möjligt.
Efter att ha lagt spåren gick jag och hämtade Dynamit och körde lite kontakt med honom. Han var lika splittrad som vanligt när "hela gänget" är med, tyvärr! Annars är det så bra träning med all den störning vi får i form av hundar och barn. Emma kom med idén att vi skulle bytlåna hundar, att jag skulle träna lite med Dundra och hon med Dynamit. När vi sedan bytte tillbaka förstod Emma varför jag får kämpa så, även hon hade problem med att han brister i koncentrationen hela tiden. Jag antar att det bara är att fortsätta träna som jag gör, någon gång släpper det förhoppningsvis!
Efter en stund gick vi en bit bort från de andra och tränade sitt-stanna kvar och sedan inkallning. För en gångs skull var han intresserad av trasan och kom som ett spjut de första gångerna! Femte gången sprang han däremot direkt förbi mig och jag kände hur tålamodet började tryta, för att sekunden efter upptäcka varför han sprang förbi mig: skrutten behövde lätta på trycket.. När han var färdig gjorde han en liten sväng förbi mig igen och jag trodde han skulle springa iväg till de andra, men när jag ropade på honom kom han tillbaka till mig och trasan. Då blev det mycket bus med den!
Efter det kände jag mig nöjd och tog en kopp kaffe innan jag begav mig iväg för att ta spåren. Han kände av köttbullsdoften redan på håll och sprang iväg i spåret: med många missade köttbullar som följd. Efter femton-tjugo meter förstod han att det var mer godis i spåret än han räknat med och saktade av på farten och blev betydligt noggrannare. När han hittade slutet, burken med gotta, blev han själaglad och åt genast upp det. Därefter gick vi lite längre bort där jag lagt spår nummer två. Dynamit hade näsan i backen hela vägen och spårade kanon efter var jag gått. Antagligen trodde han att det skulle finnas köttbullar även på den sträckan och lyckan var total när han själv hittade till spårets början och den första köttbullen!
Även det andra spåret tog han bra, men den här gången ville han inte riktigt äta godiset som fanns i slutet: han ville ju fortsätta spåra! Då var det riktigt härligt att se min plump, spårprinsen Dynamit var tillbaka! Jag ska fortsätta köra med såna här näringsspår ett tag till för att höja motivationen igen och få honom att spåra lika bra som förut.
Efter det här kände vi oss nöjda och åkte hemåt igen. Två av våra träningskompisar var sugna på McDonalds så vi hade sådan tur att vi fick skjuts ända fram till dörren. Tack återigen!
På kvällen blev jag träningssugen igen och beslöt mig för att använda hans kvällsmat som belöning. Jag tränade bara lite inomhus men testade på sitt-stanna-hit. Just kommandot "hit" har vi inte tränat på så mycket förut men det tog inte lång stund innan han förstod att han på det kommandot skulle skynda sig in till mig och min vänstra sida. Efter vårt lilla kvällspass var både jag och Dynamit nöjda och tyckte det räckte för den här dagen..
Idag har vi tagit det lugnt eftersom jag hade en intensiv-föreläsning på förmiddagen. Vi tog bara en promenad nere vid vattnet förut och kikade på änder, hästar och andra hundar. Nu är vi lika trötta båda två och ska snart krypa ner i soffan med en bit kladdkaka (till mig) och ett ben (till Dynamit).
Tyvärr blev det inga bilder varken idag eller igår men förhoppningsvis ska vi iväg till klubben och träna under veckan och kanske kan vi få med oss kameran den gången!
Kommentarer
Trackback
