Lite träning
Idag skulle jag och Emma träffats en sväng för lite ringträning, men med vädret vi hade beslöt vi oss för att ställa in. Varken vi eller hundarna hade nog uppskattat regnet som var.
På eftermiddagen gav det sig, så jag och Dynamit tog en promenad ner till min pappa för att hälsa på. På vägen dit tränade vi kontakt med alla störningar som fanns. Idag var det verkligen mycket av den varan: många cyklister och småbarnsfamiljer som befann sig på vägarna, för att inte tala om killar som åkte skateboard.. En av dessa beslöt sig för att låtsasramla med skateboarden precis bredvid oss, men med lite pipig röst och en godis vände Dynamit åter uppmärksamheten mot mig. Duktig kille!
Väl hos pappa drack vi kaffe och pratade, innan pappa fick titta på när jag ställde upp honom. Pappa har aldrig varit med förut så han visste inte hur Dynamit skulle stå, så jag fick börja med att förklara vad som var viktigt med ben och liknande. Efter en stund stod pappa och domderade som en riktig tränare så fort något ben inte var som det skulle, halsskinnet låg fel eller något annat han kunde anmärka på, men det var bra för det gav verkligen resultat! Efter en stund kände vi oss nöjda, skrutten var verkligen duktig och tålmodig och då tyckte jag det var bäst att bryta. Jag håller verkligen tummarna för att det går lika bra på söndag, men det viktigaste är trots allt att vi har kul och det tror jag absolut vi kommer ha!
På hemvägen belönade jag spontankontakt och tränade på att han inte skulle gå fram och försöka hälsa på de vi mötte. Även här fick vi ett riktigt stort störningsmoment: en grupp ungdomar som kastat ut en hel påse med ostbågar där vi gick. Dessutom stod de en liten bit längre fram och försökte locka till sig Dynis, men han var riktigt duktig idag. Endast en gång försökte han komma åt godiset på vägen och ungdomarna struntade han helt i, de måste känt sig snopna!
Väl hemma fick han ett av sina favoritben, det var han absolut värd efter vår "promenad". Själv sitter jag och funderar på hur jag ska få tiden att gå ihop, det är alldeles för mycket att göra för att hinna med allt. Ibland önskar jag att dygnet hade 48 timmar istället, det skulle underlätta en hel del!
Nu känner jag mig åtminstone relativt redo inför söndagen, det enda som behövs är att inhandla lite nya saker. Utställningskopplet jag har är lite för "klent", och byxorna jag tänkt ha lite väl små, så förhoppningsvis hittar jag något som duger innan dess!
På eftermiddagen gav det sig, så jag och Dynamit tog en promenad ner till min pappa för att hälsa på. På vägen dit tränade vi kontakt med alla störningar som fanns. Idag var det verkligen mycket av den varan: många cyklister och småbarnsfamiljer som befann sig på vägarna, för att inte tala om killar som åkte skateboard.. En av dessa beslöt sig för att låtsasramla med skateboarden precis bredvid oss, men med lite pipig röst och en godis vände Dynamit åter uppmärksamheten mot mig. Duktig kille!
Väl hos pappa drack vi kaffe och pratade, innan pappa fick titta på när jag ställde upp honom. Pappa har aldrig varit med förut så han visste inte hur Dynamit skulle stå, så jag fick börja med att förklara vad som var viktigt med ben och liknande. Efter en stund stod pappa och domderade som en riktig tränare så fort något ben inte var som det skulle, halsskinnet låg fel eller något annat han kunde anmärka på, men det var bra för det gav verkligen resultat! Efter en stund kände vi oss nöjda, skrutten var verkligen duktig och tålmodig och då tyckte jag det var bäst att bryta. Jag håller verkligen tummarna för att det går lika bra på söndag, men det viktigaste är trots allt att vi har kul och det tror jag absolut vi kommer ha!
På hemvägen belönade jag spontankontakt och tränade på att han inte skulle gå fram och försöka hälsa på de vi mötte. Även här fick vi ett riktigt stort störningsmoment: en grupp ungdomar som kastat ut en hel påse med ostbågar där vi gick. Dessutom stod de en liten bit längre fram och försökte locka till sig Dynis, men han var riktigt duktig idag. Endast en gång försökte han komma åt godiset på vägen och ungdomarna struntade han helt i, de måste känt sig snopna!
Väl hemma fick han ett av sina favoritben, det var han absolut värd efter vår "promenad". Själv sitter jag och funderar på hur jag ska få tiden att gå ihop, det är alldeles för mycket att göra för att hinna med allt. Ibland önskar jag att dygnet hade 48 timmar istället, det skulle underlätta en hel del!
Nu känner jag mig åtminstone relativt redo inför söndagen, det enda som behövs är att inhandla lite nya saker. Utställningskopplet jag har är lite för "klent", och byxorna jag tänkt ha lite väl små, så förhoppningsvis hittar jag något som duger innan dess!
Kommentarer
Postat av: marice
Va roligt med en till blogg att läsa!! Vi får boka in en träningsdag till veckan tycker jag :-)
Trackback
